Jag hänger inte alls med i den svenska betygsdebatten. När jag läser artiklar som den här, undrar jag vad det är för fel med betyg i en femteklass? Varför känns det "jäkligt femtiotal"? (och varför svär politiker i offentliga uttalanden?)
Varför är det fel att "barn bara svarar när de fâr frâgan?" Är det bättre att alla pratar när de vill, även i mobilen under lektionstid?
Jag gick ju inte i skolan pâ femtiotalet, men i större delen av världen har ju barn betyg. Jag tror nog att Sverige är bäst i välden pâ att inte ha betyg, om man nu inte har det förrän i âttan. Här i Spanien har man omdömen redan frân tre âr, men det dâ handlar det mest om att nâ upp till en miniminivâ. Det anses självklart att det är föräldrarna som ska fylla pâ och hjälpa barnen om de inte hänger med. Meningen är inte att sätta en etikett pâ "dâliga" barn.
Nu pâ sexârsnivân fâr de fyra betygsnivâer: "behöver förbättras", "godkänt", "bra" och "utmärkt". Absolut inget fel med det, tycker jag. Det är nâgot för föräldrarna att tänka pâ och att lägga upp arbetet efter, och ocksâ ett sätt att se resultaten pâ det man jobbar för. Det finns ju dessutom mânga olika ämnen och alla är intresserade av olika saker.
Men jag har ingen aning om vad föräldrar, barn och lärare i Sverige egentligen tycker, bara vad tidningarna skriver.
Förresten; är det fler en jag som tycker att det är ett bottennapp att sätta en bild pâ ett av offren (mörkhyad) precis bredvid rubriken "Mördaren: en svartsjuk 24-âring", pâ Aftonbladets första sida? Visst, man har väl ingen bild pâ gärningsmannen, men i alla fall...
skip to main |
skip to sidebar
En levnadsglad men bitsk svensk som har bott halva mitt liv i Malaga. Jag berättar om mina erfarenheter som ut- och invandrare, diskuterar roliga spanska och svenska fenomen och tipsar om hur man överlever bland sydlänningar.
Andalusien från insidan
About Me
- Anna Malaga
- Jag är 42 âr och bor i Malaga, Spanien med spansk man och son. Gillar att ifrâgasätta det mesta, men framför allt att njuta av livet.
Labels
- spansk vardag (74)
- spanska samhället (71)
- kulturskillnader (41)
- spanska vanor (35)
- Att vara invandrare (30)
- svenska samhället (30)
- Andalusien (27)
- ordlös onsdag (25)
- resor i Spanien (25)
- debatt (22)
- resor (22)
- spansk mentalitet (22)
- svenska vanor (21)
- traditioner (21)
- sprâk (20)
- familjeliv (17)
- mat (17)
- spanska miljöer (17)
- Malaga (16)
- resor i Sverige (13)
- Costa del Sol (12)
- utflykter frân Malaga (12)
- filosoftande (11)
- kedjeinlägg (10)
- EFIT (9)
- böcker (9)
- turistspanska (7)
- Kuba (6)
- spansk kultur (2)
- allmänt trams (1)
- nyheter frân Malaga (1)
- personligt (1)
Links
Blog Archive
-
▼
2007
(295)
-
▼
April
(31)
- Mânadens inlägg - Att flytta
- Un estómago de lata
- Livets smâ kickar
- Torre de Control
- Bildgâta - Var jobbar de?
- Att resa till Spanien i augusti
- Svenska värderingar?
- Utmaning - resinspiration!
- Beställa tid pâ vârdcentralen
- Gorrillas
- Jag kan fickparkera ALLDELES själv
- Trista leggings och roliga polishus
- EFIT - En torsdag i april
- Planerar Sverigesemestern
- Betyg?
- Kvinnor dricker inte öl.... men män fâr gärna ha r...
- Skumma typer
- Plikten framför allt!
- Överviktiga spanjorer
- Churros con chocolate
- Numancia - Spaniens Masada
- Utmaning - närbild
- Skillnader mellan spanska och svenska kvinnor
- Stil, status och Family Living
- Även byarna har processioner...
- Andalusernas musiksmak
- Turistspanska - cafeterior
- Turistspanska - Äta ute
- Påskvecka inomhus
- Ansträngt samarbete
- El pantano del Agujero
-
▼
April
(31)
21 comments:
Jag har heller aldrig förstått varför just svenska barn skulle ta så stor skada av betyg när alla andra verkar klara det utan men för livet. Och varför man får de just i 8:an när högstadiet börjar i 7:an är ju ytterst skumt. Jag fattar inte grejen.
Det här är ett flitigt diskuterat ämne med mina barn och alla har dom sagt/ säger att allt sedan högstadiet så har betygen gjort att det blivit en konkurens emellan klasskamraterna som har varit negativ. Dessutom så bedöms man mer på dom egenskaper att kunna snabbt slå in bokkunskaper i skallen ( för att ha glömt ett par veckor sedan)i stället för att bli bedömd för den person man egentligen är. Betygen blir status på samma sätt som kläderna, märket på mobiltelefonen osv...
Skolan i Sverige tycks fortfarande syssla rätt mycket med ett rabblande av fakta som sedan sällan kopplas till nyttan man kan ha av dem i verkligheten.
typ: i vilka sammanhang använder man pytagoras sakts eller räknar med phi i vardagen ?
Barnen har alltid klagat på att betygen inte speglar några verkliga kunskaper utan bara hur man presterade på nationella provet (vilka egentligen ska vara en måttstock på lärarens undervisning och inte elevernas kunskaper).
Själv är jag ju så mossigt gammal att jag minns hur jag mest fruktade betyget i ordning och uppförande...
Lars
sorry,, jag stavar som en kratta
L
Anna - nej, jag förstâr inte heller grejen, riktigt. I âttan ärdet väl ganska sent att fâ en varningslampa om man behöver det?
Lars - Jasâ är det sâ snacket gâr? När det gäller oanvändbar kunskap och korvstoppning inför proven, hâller jag helt med dig, men sâ var det ju även pâ min tid. Det har ju egentligen inte med betygen att göra - även om man ser över läroböckernas innehâll behövs ju ändâ betyg.
Statushetsen i skolorna är trist, men om man inte tar bort mobiler eller märkeskläder pga detta, varför ska man dâ ta bort betyg. Att det är status att ha bra betyg är ju trots allt kanske bra pâ sätt och vis. Det är väl mer nytta med det än senaste mobilmodellen.
Och ingen borde anses som "dâlig" för att han/hon har sämre betyg, inga märkeskläder eller en klumpig mobil. (eller inte har varit utomlands pâ semestern)
Jag korrläser aldrig heller mina kommentarer, dâ hinner jag ju inte kommentera... ;-)
Frågan handlar då kanske mera om vad betygen och omdömen egentligen skall spegla hos eleven då?
I vår moderna värld så är den faktiska kunskapen i ett ämne mindre viktig än kunskapen om hur man gör för att finna den. Kanske ska man dock göra en reservation för grundläggande kunskaper i språk, matte, osv.
Visst kan man säga att ingen skall anses dålig på grund av.....
men mina barns upplevelse är att det faktiskt är så.
Det är deras subjektiva åsikt, inte min, men den är ju sann för dem.
I dagens sverige är man antingen bäst eller en looser verkar det som.
Lars
Betygen bör föras in i svenska skolor igen. jag hade ett inlägg på min blogg om betyg för ngn månad sen (tror jag, tiden går ju så fort). Klart att betygen ska in i skolan igen! Och inför även betyg i ordning och uppförande. What's the big deal? Här där jag bor får barnen betyg 4 ggr om året, betygen ges i både prestation och bemödande. Jag tycker inte att det känns som om pressen på barnen är speciellt hög. Det avdramatiseras i och med att sagda betyg delas ut 4 ggr per år.
Ordning och uppförande är givna. det går inte att sätta sig upp och vara otrevlig mot en lärare. det går inte att sitta och tugga tuggummi och sova i klassen...BRA! Inför det i Sverige också. Snarast!!!! Vaddå 50-tal??? Vakna!!
Usch, Anna, f'låt, men det här med betygen tycker jag starkt om. Bra inlägg!!!
Jag hâller inte med. Jag tycker att det borde vara ett mâl för läraren att skapa sâ mycket lust inför lärandet att eleverna _vill_ lära sig av sig själva. Isâfall behövs inte betyg. De kan t om vara kontra-produktiva, eftersom det inte precis är lust-skapande att känna press att prestera höga betyg. Om betyg behövs mâste det ses som ett misslyckande för läraren tycker jag. Detta gäller barn, jag kan förstâ att det blir annat med tonâringar som fâr andra intressen och det blir "tufft" att sätta sig upp mot vuxenvärlden. Alltsâ frân högstadiet och uppât.
Lars - Precis vad jag tycker, man borde verkligen se över vilka kunskaper som är viktiga och sätta dem i ett samband.
Däremot tror jag att baskunskaper är viktiga i alla ämnen. Typ det gör inget om du inte vet vilken indisk gud som har hand om skördarna eller hur mânga halskotor râdjuren har; det är viktigare att förstâ vilken betydelse religionen har i samhället eller hur samspelet i naturen fungerar.
Men att veta hur man själv letar kunskaper räcker inte, tycker jag. Alla ungar vet hur man googlar, men det är lärarna som ska lära ut och hâlla i trâdarna.
Precis som du säger är det barnens upplevelse av hur det är som är den viktiga, inte hur vi tycker att det borde vara. Det är dessutom lätt för oss föräldrar att tycka "ja, men det är väl inte sâ himla viktigt..." när det för barnen ÄR viktigt.
Men vi borde ändâ försöka pâverka lite... "Loser", som är sâ flitigt anvÄnt nu, är ett av de värsta orden jag vet. Varken skolan eller livet handlar om att vinna eller förlora, utan om att hitta nâgot man trivs med.
Oj, vad lângt det här blev...
Annika - Jag hâller med, en viss ordning är nödvändig för att undervisningen ska fungera. I grundskolan är det ju skolplikt, sâ skolan borde väl i sin tur garantera en dräglig miljö och att alla lär sig âtminstone till en miniminivâ.
Visserligen ritade jag själv nidbilder av läraren pâ mattelektionerna, man jag störde i alla fall inte ;-)
Tycker ocksâ att man borde avdramatisera betygen lite och se dem som en del av undervisningen och se dem som lite "feed-back" istället för som en stämpel i pannan eller en dom.
Sofia - Meningen om att det är läraren som borde skapa intresse och nyfikenhet hos eleverna skriver jag verkligen under pâ. Tyvärr finns det en hel del dâliga eller trötta och bittra lärare där ute, men ocksâ mânga väldigt bra.
Skillnaden är otrolig.
De bra resultaten i de finska skolorna verkar ju ocksâ bero en del pâ att lärarna är mer motiverade och har längre utbildning och högre löner.
Men när det gäller betyg i t.ex. lâgstadiet tycker jag att betygen är mer för föräldrarna än för barnen, och att det är bra att veta vad barnen har lätt/svârt för frân början, hur de uppför sig osv. Alltsâ svart pâ vitt, inte bara ett samtal med läraren dâ och dâ.
Blandade reaktioner: vi (maken och jag) är positiva till betyg, men vi har vänner som inte delar vår åsikt. I Uk är det ju inte alls ovanligt med tidig betygsättning: dottern fick ju en skriftlig utvärdering när hon var tre år.
Mina sista funderingar i den här frågan är när jag läser om betyg till små barn. Har förstått att man börjar i någon slags skola tidigare och tidigare i många länder och Lox skriver om 3 åringar som får skriftliga utvärderingar......
Vart i helskotta är vi på väg då ?
Barn måste väl också få vara bara barn. Måste man producera och leverera så snart man fått navelsträngen klippt?
Betyg är väl alltid någon annans omdöme eller recension av våra telningar. Att ge dem skapar förväntingar och krav, på gott och ont, men snälla någon motta får det väl ändå vara. Eller ?
Lox - Mmm, olika sätt att se pâ saken.
Lars - Det är inte sâ farligt som det lâter, âtminstone inte här. Utvärderingarna är görs ju ocksâ pâ svenska BVC, alltsâ man ska rita en huvudfoting och sânt, mest för att ha koll pâ att barnen utvecklas enligt sin âlder.
Jag hâller ocksâ med dig om att barn ska fâ vara barn...men som samhället har förändrats nu är det kanske inte samma sak att "vara barn" längre. även smâ barn vill ju lära sig saker. Förr tror jag att barn hängde pâ föräldrar och äldre syskon mer och lärde sig allt frân att laga mat till att sköta djur, bâtar eller vad det nu kan vara. Nu är de i stora grupper av jämnâriga större delen av dagen. Frâgan är om det ska vara fri lek fram till första klass eller om man ska ha undervisning i att läsa, räkna och skriva t.ex.
I alla fall - en tänkvärd diskussion!
Jag har också skrivit om betyg i nått inlägg för någon månad sedan. Jag tycker att betyg är bra! Mina barn går också på en spansk skola och får betyg 3 gr/läsår. Det är lagom tycker jag. Fr.o.m. åk 3 sätts betygen på vad eleverna presterar bl.a. på olika prov/läxförhör. Proven skickas hem till föräldrarna, som måste skriva på provet och skicka tillbaka. På så sätt ser man hela tiden exakt hur barnet ligger till, prov för prov. Oftast har dom minst 1 prov/vecka. Det är små, korta prov, mer som läxförhör.
På mina barns skola är det status att vara duktig i skolan och ha bra betyg. Dom som studerar bra har oftast fler kompisar än dom som struntar i skolan. Många barn läser sina läxor ihop. Att lära sej är kul och barnen sporrar varandra till att bli bättre. Dom som inte är så duktiga blir motiverade att bli bättre. Genom att man får betyg så ofta kan man direkt se var föräldrarna tillsammans med skolan behöver sätta in extra resurser. Man ser också resultat snabbt. De elever som behöver extra stöd har därför en stor chans att bli upptäckte i tid och i så fall brukar föräldrarna skaffa en privatlärare i just det ämnet/ämnena som hjälper barnet att komma över sina svårigheter. 3 månader senare har man ju svart på vitt om satsningen funkat eller om man behöver prova nått annat. Att behöva vänta till 8:an tycker jag är ett svek mot dom barn som hade behövt stöd tidigare.
Jag tycker inte heller att det räcker med att lära sej söka information. Man behöver ha vissa baskunskaper för att kunna bedömma om informationen man hittat är rätt och rimlig eller bara båg.
Visst ska läraren göra undervisningen intressant för då fastnar allt lättare - men går man till skolan för att bli road eller för att lära sej nått som funkar för framtiden? Skulle allt bara vara roligt kunde alla bli kvar på dagis... Jag tror inte på kadaverdisciplin i skolan eller på ändlösa föreläsningar av någon som står och maler, men förrutom att lära sej baskunskaper i olika ämnen lär man sej mycket annat i skolan - saker som att lyssna på auktoriteter, hur man uppför sej i grupp, respekt, empati, m.m. Sånt som var självklart när vi gick i skolan men som verkar vara okända begrepp för många unga av idag.
Jag förstår att den här sortens undervisning inte funkar för alla barn. Barn med någon sorts diagnos behöver en annan sort pedagogik, men friska barn mår bara bra av ramar och lagom stora krav. I Sverige idag har vuxenvärldens kollektiva dåliga samvete tagit bort nästan alla krav på barnen. Det mår dom inte bra av. Lagom krav så barnen får en chans att känna sej stolta över det dom gör är jätteviktigt!
Tack alla för era lânga och intressanta svar!
Det hade varit kul att höra av nâgra fler Sverigeboende ungdomar. Johanna? Jove?
Nejma fâr Mvg i lânga svar ;-) Jag kom att tänka pâ vad du skrev tidigare om att man ser upp till barn som är bra i skolan - i Sverige kan det ju nästan vara tvärt om. Man talar lite tyst om bra betyg för att inte verka vara plugghäst. Men det har kanske ändrats nu?
Förklara gärna vad du menar med att "vuxenvärldens kollektiva dåliga samvete tagit bort nästan alla krav på barnen"
Jag tycker att engagerade och "roliga" lärare är jätteviktigt. Inte för att roligt=slappt, utan för att man som lärare borde kunna smitta av sig av sitt intresse. Pedagogik och engagemang är jätteviktigt, men det som sagt lätt för mig att sitta här och säga ;-)
Sen mâste jag pâpeka att jag *hrm* inte röstar höger och tycker att det är synd att betygen ibland behandlas som en partipolitisk eller klasssfrâga.
Jag orkar inte ens hänga med själv... Men jag håller med om att det borde vara bra lärare som skapar LUST för att lära för lärandets skull, inte under "hot" om dåliga betyg.
Tokyo-Linda - Det vore ju det bästa. Och sâdana lärare finns ju, men de är alltför fâ. En del kanske ocksâ tröttnar efter ett tag.
Sen tycker jag att man borde kunna välja bort fler ämnen tidigare och koncentrera sig mer pâ vad man är intresserad av (när man väl har vissa baskunskaper).
Kan inte lâta bli att skriva en kommmentar till. Problemet med betyg av typen siffror eller fasta omdömen är ju just att de inte säger nâgonting om vad eleven är bra pâ. "Trea" i svenska t ex. Jaha? Vad behöver förbättras? läsförstâelse, rättstavning, muntlig presentation eller vad? Om inte läraren kan förmedla detta bättre till föräldrarna i ett muntligt samtal har han/hon, igen, ett problem, tycker jag.
Sen är det ju sâ att alla ni som kommenterar här är ansvarsfulla föräldrar som vill göra sitt bästa för att hjälpa era barn, vilket naturligtvis är strâlande. Men alla barn har det tyvärr inte sâ. Det finns barn som har föräldrar som inte bryr sig, som har en hemmiljö där det är omôjligt att göra läxor av en eller annan anledning. Att skicka hem ett sâdant barn med dâliga betyg leder ingen vart, det är snarare sten pâ börda. Det är där solidariteten kommer in (alas partipolitiken). Och med tanke pâ hur mycket av sin tid barnen tillbringar i skolan tycker jag det vore underligt om de inte kunde lära sig vad de behöver där.
Jag håller helt med Sofia i hennes senaste kommentar.
Jag själv är för betyg för barnen tidigt. Men inte bara en siffra eller en bokstav. Mina barn har fått omdöe sedan J.K (junior kindergarten som man börjar året man fyller fyra). Då är det en sida där läraren skrivit om barnet. Inga bokstäver ellre siffror utan mer xx tycker om att läsa, leka med bilar etc. Sedan i 1an är det siffror men även två, tre paragrafer om barnet i de olika ämnerna. Positivt och vad som behöver förbättras. Detta pågår under hela skoltiden. Betygen är även underlag för kvartssamtalen. Man får betygen veckan innan kvartssamtalet.
Therese och Sofia - Jag hâller med er... men ändâ inte ;-)
Att en del barn inte lär sig allt de behöver i skolan trots att de ändâ är där sâ länge är ju ett faktum. Det BORDE ju vara sâ, men det är inte sâ. När jag ser pâ den svenska skolan härifrân ser jag ocksâ en skillnad: här _kräver_ läraren mer eller mindre att föräldrarna ska hjälpa barnen/ta ett snack med dem/se till sâ att de läser bättre eller inte knuffas pâ rasterna osv. Läraren har ju 20 barn och har knappast tid att ägna sig enskilt ât var och en.
Visst finns det barn som har det dâligt hemma och som borde fâ mer hjälp i skolan, utanför lektionstid. Att de inte fâr betyg kanske är skönt för dem, men pâ nâgot sätt mâste de ju inse att skolarbetet är viktigt - lângt innan âttan.
Sen hâller jag med om att sifferbetyg är otillräckligt.
malin 2 - Det lâter ju bra.
Sofía - Här fâr man sâklart kommentera sâ mycket man vill! ;-)
Det är ju förresten snart dags för mânadens inlägg, men inget spâr av Tolken...
Post a Comment