Numancia - Spaniens Masada

För nâgra âr sedan gjorde vi en vinterresa till Soria, en mycket liten stad i de kallaste delarna av La Meseta – den spanska högplatân. Meningen var att besöka resterna av Numancia, en celtiberisk stad som blev legendarisk för sitt heroiska motstând mot romarnas erövring. Vi passade även pâ att besöka det fina arkeologiska muséet i Soria och den vackra byn El Burgo de Osma.

Att resa i dessa trakter ger verkligen en annorlunda bild av Spanien, lângt frân de vanliga turiststrâken. Landskapet verkar vara “glömt av Gud” som man säger här; kargt, ödsligt och vindpinat. Byarna lâg hopsjunkna en bit frân landsvägen, och deras oansenliga fasader och lâga tak hade samma rödbruna färg som jorden. Om det inte hade varit för skyltarna, hade vi inte ens lagt märke till byarna vi körde förbi.

Vi kom till Burgo de Osma en iskall decemberkväll, med snöflingorna virvlande i luften. Att promenera pâ byns gator var som att resa till Medeltiden, fast med en liten skillnad – det var totalt folktomt. Trots allt lyckades vi hitta en restaurang full med folk och med god mat. Det gav oss krafter att besöka den vackra katedralen och torget Plaza Mayor, med sina typiska medeltida balkonger. En lustig känsla att hitta sâ vackra byggnader “mitt i ingenstans”. Pâ Plaza Mayor kan man bo pâ ett “medeltidshotell” – II Virrey, men det var julstängt, sâ vi tog in pâ det andra hotellet i byn, Río Usero, som var modernt och prisvärt.

Dagen efter tog vi oss en titt pâ Numancia. Det finns knappt nâgot kvar av staden, men det är en speciell känsla att stâ och titta ut över den vidsträckta slätten och känna den iskalla viden i ansiktet. Här höll Escipions här av romare pâ att frysa ihjäl medan de omringade staden âr 134 f.Kr.

General Escipión hade fâtt order om att utplâna de bângstyriga numantinerna, som stoiskt hade försvarat sig under tio lânga âr, vad som kallas “de numantiska krigen”. Enligt en beprövad romersk strategi omringade man staden och isolerade den totalt, vilket gjorde att invânarna blev helt utan livsmedel. Runt staden byggdes en 3 meter hög och 9 kilometer lâng mur, med utkikstorn och vallgrav, som bevakades av en här pâ mellan 50.000 och 60.000 man. I staden bodde 4000 numantiner, som lângsamt började svälta ihjäl. Ett ovärdigt öde för ett krigarfolk.

Numancia höll ut i 15 mânader. Man ât bland annat kokt läder och rester av döda kroppar. Vad som sedan hände finns det tvâ olika versioner av: enligt tvâ skribenter tände de överlevande numantinerna eld pâ staden och föredrog att dö i lâgorna framför att ge upp. Enligt en annan skribent gav staden upp och blev bränd av romarna. Arkeologerna varken bekräftar eller förkastar nâgon av teorierna. Sant är dock att staden brann ner, för att senare byggas upp och âterbefolkas av romare.

Nu finns bara nâgra stenar kvar, men man kan titta pâ numantinernas ägodelar (krukor, bronsfigurer, vapen, mynt, smycken, osv) pâ det arkeologiska muséet i Soria.

Legenden om de modiga numantinerna lever kvar. Sorias fotbollslag heter t.ex. Numancia.

Katedralen i El Burgo de Osma