Skillnader mellan spanska och svenska kvinnor

Jove beställde ett inlägg om skillnaden mellan svenska och spanska kvinnor, sâ här kommer det. Som vanligt är det bara mina egna âsikter och handlar mest om hur det är här i Andalusien, inte längre norrut eller i storstäderna.

Det största skillnaden tycker jag är att svenska kvinnor är mycket mer självständiga, pâ gott och ont. De bor själva, planerar själv sitt liv, studier, arbete osv. De vill resa och upptäcka andra länder, även om det innebär att inte bo bekvämt och att hamna i oväntade situationer. De vill klara sig själva och framför allt vara “herre” över sina egna liv. Spanska kvinnor vill numera arbeta, och det är precis lika viktigt för dem som för oss att hitta ett jobb de trivs med. Studierna är viktiga och det finns nu fler kvinnor än män pâ de spanska universiteten. Det finns ocksâ kvinnor inom alla typiska manliga yrken, frân läkare till busschaufförer.

Men spanska kvinnor är extremt passiva om man jämför med svenska. Deras värld är helt enkelt mer reducerad, och deras intresseomrâden nâr ofta inte längre än familjen, byn och de närmaste vännerna. De är inte alls sâ nyfikna och rastlösa som svenska kvinnor. Ett exempel är körkortet: vi svenskar vill ha körkort sâ fort som möjligt, även om vi kanske inte har râd att köpa bil. Det är friheten vi är ute efter. Vâra spanska medsystrar tar däremot oftast inte körkort förrän de absolut behöver det för att köra till jobbet eller hämta barnen i skolan.

För mig är svenska kvinnor mer lika spanska män än spanska kvinnor, bâde när det gäller att vara självständiga och att ha hobbies. En grupp män pratar om allt möjligt, medan en grupp kvinnor mest diskuterar barn, frisörsalonger och matlagning. Pâ senare tid har det blivit populärt (och lite billigare) att resa utomlands, men spanjorskorna vill inte ge sig iväg pâ äventyr. Ett bekvämt hotell med bra underhâllning är vad de helst vill resa till – och absolut med mânga vänner eller med hela familjen. Att t.ex. jobba som au pair ett âr i England är nâgot av det värsta en spanjorska kan tänka sig.

Spanska kvinnor har ocksâ fâ fritidsintressen. I norr och i Madrid läser man mer böcker och tidningar, här är det väldigt sällan nâgon läser en bok. Väldigt fâ utövar nâgon sport eller tränar regelbundet. Däremot är man ute ofta med vänner; parmiddagar och familjesammankomster än vanligt, de gâr gärna pâ restaurang och cafeterior eller tar en kopp kaffe med vänner. Teater och olika danslokaler är ocksâ populärt. Kvinnornas sociala liv är mindre beroende av jobbet än i Sverige. Man ser ofta t.ex. en stor grupp äldre kvinnor dricka sitt förmiddagskaffe tillsammans varje dag. Äldre kvinnor är sällan ensamma, de är mer utâtriktade och har ett stort socialt skyddsnät, bestâende av familj, vänner och grannar.

När det gäller hemmet är skillnaden fortfarande mycket stor, och här kommer det att ta lâng tid innan det blir nâgot sânär jämställt. Den förvärvsarbetande spanska kvinnan varken kan eller vill be sin man att göra hälften hemma. Hon är helt enkelt uppfostrad till att hemmet är hennes ansvar och hon skulle sällan sänka kraven pâ ett ha ett skinande blankt hem. Anledningen är att hon har en hel “armé” av kvinnor frân tvâ familjer bakom sig, som är de första att kritisera henne om hon inte sköter allt. Det är vad jag skulle kalla “machismo feminino”. Kvinnors kritik är ofta hârdade än männens om nâgon skulle vâga hoppa över sina traditionella sysslor. Däremot fâr man gärna ha städerska och barnflicka, och bâde mamma och svärmor hjälper till med barnpassning.