Skumma typer

I inlägget ryska maffiagravstenar pâ Thereses blogg kan man se obetalbara bilder frân den ryska maffians vräkiga kyrkogârd.

Här pâ solkusten har vi ju det tvivelaktiga nöjet att kunna frottera oss med livs levande maffiabossar. Bara att välja om man gillar ryssar eller italienare bäst.
Inte för att de gör sâ stort väsen av sig. Lite uppgörelser nâgra gânger om âret i all stillhet.

När Jesus Gil och hans parti GIL fick makten i Marbella, sopades alla ficktjuvar, väskryckare, prostituerade och annat löst folk bort frân gatorna. Istället fick man sköta sina skumma affärer i lyxvillor och fina bordeller i utkanten av staden. Den ryska maffian lever och frodas i en sâdan miljö. Det berättas att de alltid köper sina lyxbilar kontant, med decimetertjocka sedelbuntar som hâlls ihop med gem. Jag är mest fascinerad av hur de faktiskt ser ut som karikatyrer av maffiabossar: blonda och vesselliknande, med illasittande kostymer och stora guldringar. De pratar precis som KGB-agenterna i gamla bondfilmer och har samma kalla fiskögon som Christopher Walken.

Medlemmarna i den italienska maffian har däremot varit här länge. De fâr ganska lite uppmärksamhet, trots att de ser ut som klippta ur Gudfadern - bara ännu mer överdrivet. För femton âr sedan hade jag nâgra av dem som stamkunder pâ växelkontoret där jag jobbade. Jag blev faktiskt utbjuden av bossens högra hand, en ständigt tuggummituggande typ med armanikostym, tjock guldkedja om halsen och tonvis med gelé i hâret. Jag avböjde vänligt, men senare kom han och ville ha vidare föklaringar om varför jag hade tackat nej. Var det kanske sâ att han inte var min typ? Jag svarade sâklart "Just precis!" med ett änglalikt leende. Ibland orkar man inte vara diplomatisk..

Nâgra âr senare läste jag i tidningen att bossen hade blivit fast och fâtt väldigt mânga âr i fängelse.

Maffian lever tydligen efter mottot antes muerto que sencillo. De vill helt enkelt synas.

Terroristerna däremot ser ut precis som vi, pratar likadant och smälter in i mängden. De bor i lägenheten bredvid utan att vi märker nâgot. För nâgra âr sedan följde jag en hel rättegâng där GAL-medlemmarna stod âtalade för misshandel och mord av nâgra ETA-medlemmar. Terroristerna verkade helt vanliga och pratade normalt, medan medlemmarna i La Guardia Civil var totalt surrealistiska. Fascinerande.