Nu är jag ute pâ riktigt hal is, men jag kan ändâ inte lâta bli.
Det blir allt vanligare att man läser om spanska elever, ofta frân lite finare skolor, som “byter ut sommarlovet mot volontärarbete” i nâgot u-land.De blir framställda som hjältar i tidningsartiklarna: exempel pâ att det finns medvetna och engagerade ungdomar, bland den stora massan som bara bryr sig om märkesläder och diskotek.
Senast läste jag om en gymnasietjej som hade âkt tvâ mânader till en by i Ecuador istället för att sola pâ stranden. Ett helt mittuppslag med vackra foton och hennes âsikter om än det ena, än det andra. Men ingen frâgade henne vad hon egentligen hade gjort. Ingen frâgade sig heller vad en spansk gymnasieelev utan särskilda kunskaper inom nâgot omrâde kunde tillföra i Ecuador.
Samtidigt är Madrid fullt av folk frân Guatemala, Peru och Ecuador, som har kommit hit för att jobba som hemhjälp eller byggnadsarbetare (ofta illegalt). De sänder tillbaka i genomsnitt 15% av sina löner till familjen. Dessa pengar, sk. remesas, stâr för det största inflödet av utländsk valuta i mânga latinamerikanska länder. Vissa familjer är helt försörjda av sina “utlandsjobbare”. Baksidan är ju att dessa människor bor och arbetar lângt frân familj och hemländer, utan möjlighet att âka tillbaka de första âren. Mânga barn växer upp med sina föräldrar pâ andra sidan jorden.
Massor av arbetare kommer till Europa, för att de inte kan försörja sig i sina egna länder. Samtidigt flyger europeer dit och sover i hyddor och leker med barn pâ skolor.
Nâgot som inte hänger ihop i den här historien?
I Travelaid kan man läsa en intervju med en svensk tjej som varit tvâ mânader i Guatemala. Hennes förberedelse var att läsa spanska fyra veckor innan hon âkte. Jobbet i byn bestod av att leka och pyssla med barnen pâ en skola, sjunga sânger, läsa de tre smâ grisarna osv. Sedan hann hon med att resa runt i landet ocksâ. En spännande och intressant resa, men jag hade inte kallat det voluntärarbete, precis. Hellre kulturutbyte eller ett annorlunda och mer medvetet sätt att resa. Om en japan hade kommit hit, bott pâ ett skabbigt hotell och lärt vâra barn japanska sânger, hade väl ingen kallat det volontärarbete?
Om en spansk elev hade jobbat i Spanien i tvâ mânader istället, och sedan skickat pengarna till byskolan, hade de säkert kunnat anställa en infödd som hade kunnat rita och pyssla med barnen i ett helt âr.
Haken är ju att dâ fâr man inte se mayaruiner och har inget spännande att berätta när man kommer tillbaka till kompisarna pâ hösten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
16 comments:
Fantastisk träffande och mycket bra skrivet , håller helt med dig. Jag tar mig friheten att länka det här inlägget.
Tack, och ta dig gärna friheter ;-)
Skönt att du förstâr hur jag menar. Jag hoppas ingen tror att jag klankar ner pâ nâgon, det är själva konceptet jag ifrâgasätter.
Jag håller defintivt med dig Anna. Samtidigt är det ju väldigt viktigt att folk reser för att uppleva på plats och se med egna ögon, det är först då som engagemanget väcks och lusten att hjälpa föds på riktigt. Spanjorerna har ju tidigare inte direkt varit ett resande folk, kanske hade många heller inte så mycket att bidra med, utan nog med sina egna problem. Jag tycker det är väldigt positivt att de ger sig ut i världen och kommer hem, berättar vad de upplevt och därmed förhoppningsvis ökar förståelsen för alla de sydamerikaner som bor i Spanien. Men visst, det är möjligt att själva begreppet "volontärsarbete" är lite missvisande.
Spot on Anna! Du har gjort det igen! Du borde bli journalist!
Det du tar upp är definitivt tänkvärt, ett sätt att se på volontärarbete som det knappast reflekteras över alls. Måste dock säga att jag inte kan se någon koppling mellan de latinamerikaner som åker till Europa för att arbeta då de saknar försörjningsmöjligheter i sitt eget land och de europer som beger sig till Latinamerika (eller andra värdsdelar) för att volontärjobba. Visst är det oerhört beklagligt att den ekonomiska (och ibland politsika) situationen i många latinamerikanska länder är så svår att att många av kontinentens invånare ser sig tvugna att lämna sitt hem och sin familj för att arbeta under (ibland) slavliknande förhållande i främmande länder. Men detta är inget problem som Europas ungdomar skulle kunna lösa genom att stanna hemma och arbeta istället för att åka till andra sidan jordklotet och lära guatemaltekiska barn engelska.
För även om alla européer som idag väljer att åka iväg till främmande länder som volontärer skulle stanna hemma, arbeta 2mån och skicka pengarna till Guatemala, hade detta knappast löst problemet med för få arbetstillfällen i landet. Inte heller tror jag att summan av deras arbete hade räckt för att täcka kostnaderna för att anställa och avlöna inhemsk personal i någon större utsträckning och på längre sikt. Dessutom kan säkert en volontär som kommer från helt andra utbildnings- och uppväxtförhållanden tillföra kunskaper och andra ting som inte inhemsk personal skulle kunna bidra med. Jag menar inte nödvändigtvis att dessa färdigheter eller kunskaper är bättre, bara annorlunda. Att umgås med människor från andra kulturer ä r lärorikt för alla och är något som inte enbart borde förunnas européer som har råd att resa.
Sedan måste jag tillägga att jag förra året faktiskt lärde känna två japaner som var i Sverige och volontärarbetade, på ett ålderdomshem :)
Men jag förstår vad du menar, i många fall handlar volontärarbetet säkert mer om ett självförverkligande än om att hjälpa andra människor.
Oj, nu blev det visst långt men ämnet var hemskt intressant! ;)
Jag bor i Puerto Plata, Dominikanska Republiken, och har här på plats precis haft diskussionen du skriver om med en Amerikansk man som tar hit voluntärer på 3-4 veckor. Dessa ungdomar betalar bra, får leka och spela boll med barn som Amerikanen har "hittat" och identifierat som streetkids. Han samarbetar inte med någon organisation, han talar ingen spanska. Min fråga till honom var hur han identifierar barnen ( fattigdom leder till lögner också ) och på vilket sätt samhället utvecklas av det här. Han hade inga bra svar, och så länge den här typen av voluntärarbete inte har ett annat namn ( t.ex kulturarbete etc ) så kommer det också att nyttjas på fel sätt. Resultatet blir att fel fickor tjänar pengar och innebörden av voluntär arbete försvinner, för det handlar om en inblick från voluntärernas sida, en enastående chans att möta en annan verklighet. Men inte tusan är det voluntär arbete. Min blog är på engelska, men tror jag ska skriva om detta också, intressant att diskutera...
Vad kul med sâ lânga kommentarer!
Carin - Man kan hoppas det, att det ökar förstâelsen, alltsâ. Som det är nu tycker de flesta spanjorer bara att det är "jättesynd om alla fattiga barn". Sen retar jag mig ocksâ lite pâ journalisterna som bara köper grejen rakt av och skriver gulliga historier utan att reflektera.
Karla - Njae ;-) Jag är ju inte särskilt saklig eller objektiv, utan gnölar bara om min egna âsikter, det är det som är sâ bra med en blogg. ;-)
Nadia - det var det jag menade, att man sällan reflekterar över detta. Det anses nästan som fel att vâga komma med nâgon kritik när det gäller voluntärer och visst, de gör ju ingen skada.
Kopplingen menade jag inte som orsak-verkan utam mer paradoxen i det hela.
Precis som du säger är det ju _arbetstillfällen_ som saknas i t.ex. Guatemala. De har överskott pâ outbildad arbetskraft som inte kan försörja sina familjer. Sâ varför skickar vi dâ outvildad arbetskraft till dem, som mest av allt gör okvalificerade sysslor?
Inget stort fel med det egentligen, men tänk pâ alla pengar som ligger bakom. De har sÄkert betalt sina flygresor osv själv, men det finns ju en organisation bakom som sköter allt. Det verkar ocksâ ibland nästan vara lite utvalt, för att "passa": jobbigt, men inte FÖR jobbigt, liksom.
Och hjälp - berätta om japanen!!
:-D Jag tror till med det galnaste jag kunde tänka mig...men som GGM säger: inget är sâ otroligt att det inte kan existera i verkligheten.
Carina - Det var precis det jag menade! Hej och välkommen till bloggen, förresten. Intressant att höra frân nâgon i DR. Jag tänkte att det här var ett bra ställe att ta upp frâgan, eftersom mânga som läser här har rest i t.ex. Latinamerikanska länder och dessutom är intresserade av bistândsfrâgor osv.
Som jag sa tidigare, kulturutbyte är alltid positivt. Men visst känns det som att man ofta utformar det efter "köparen" och att det egentligen är en frâga om efterfrâgan. Vi mâr dâligt av att världen ser ut som den gör och vill göra nâgot... vilket utnyttjas av folk som mannen du beskriver.
Ska titta in pâ din blogg!
"Det verkar ocksâ ibland nästan vara lite utvalt, för att "passa": jobbigt, men inte FÖR jobbigt, liksom".
Anna; den känslan dyker ibland upp hos mig med då jag läser om volontärer eller volontärarbete. Man åker gärna till Costa Rica för att arbeta i ngt naturreservat men hade knappast hostat upp flera tusenlappar för att städa naturreservatets toaletter.
"De har överskott pâ outbildad arbetskraft som inte kan försörja sina familjer. Sâ varför skickar vi dâ outvildad arbetskraft till dem, som mest av allt gör okvalificerade sysslor?"
Att ställa dessa två ting emot varandra som om det vore en paradox känns som att förenkla ett problem som är oerhört komplext. Många volontärorganisationer uppstår ju just eftersom det inte är möjligt att tex öppna ett barnhem som finansierar sig självt. Och man har knappast råd att hålla sig med fast, avlönad personal kanske är det då att föredra att ha en västerlänning där, om en för en kort tid.
Givetvis finns det många oseriösa organisationer som ser det här med volontärarbete som en lukrativ affärsidé. Själv har jag inga egna erfarenheter av volontärarbete men har bland annat en bekant som åkte till Nicaragua ett år och arbetade på ett barnhem. Tydligen fick barnhemmet ngt slags bidrag för varje barn det tog emot. Enligt min bekant tog barnhemsägaren ibland emot ett barn för att sedan köra det på porten så snart han fått bidraget. Med vilka medel barnhemmet finansierades vet jag inte.
I många fall får ju europeiska (outbildade) volontärer undervisa tex barn i engelska, kunskaper som kanske inte finns inom landet. Som sagt, jag tror det kan vara nyttigt för tex guatemaltekiska barnhemsbarn bara att få möta människor från andra kulturer. Volontären bär med sig erfarenheter, tankesätt och kunskaper som skiljer sig från det inhemska, och om han eller hon sedan har en femårig universitetsutbildning i bagaget eller inte saknar åtminstonde i detta fall betydelse.
Vad jag vill ha sagt är att när Lisa 18 år från Gävle reser till Guatemala i 2 månader för att "arbeta" så stjäl hon med största säkerhet inte en tjänst som annars skulle ha upptagits av en guatemaltek. Hade inte Lisa varit där, hade hennes plats säkerligen förblivit tom. Om hon sedan gör någon nytta eller ej är ju en helt annan fråga och skiljer sig säkerligen från fall till fall. Men även om hon vi skulle anta att hon inte gör någon större nytta, så ställer hon ju säkerligen inte till med någon större skada heller. Trots att det hon lämnar efter sig i Guatemala kanske inte gör någon större skillnad på plats kanske Lisa i bästa fall (som Carin säger), sporras till att göra mer nytta när hon väl är tillbaka på hemmaplan.
Jag håller med dig till viss del och tycker det är synd att man ser med så okritiska ögon på det här med volontärarbete. Men jag kände mig ändå tvungen att tycka lite "tvärtom" eftersom de flesta är så odelat positiva i sina kommentarer.
Och japanerna. Ja, de a r b e t a d e ju i alla fall ;) Fick slita lika hårt som den ordinarie personalen på ålderdomshemmet och tyckte väl inte alltid att det var så väldigt festligt. Jag blev själv lite lätt chockerad över att få höra att någon var beredd att hosta upp en massa tusenlappar för att slava på ett svenskt ålderdomshem.
Anna, du har aldrig varit ute på hal is beträffande dina inlägg. Ditt senaste är inget undantag - tvärtom är det en skarp iaktagelse som jag helt instämmer i!!!
Men kanske är dylika "volontär"-jobb enda sättet - eller åtminstone ett fungerande sätt att dra in pengar till mindre bemedlade byar.
Jag tror nog inte att dessa volontärer tillför särskilt mycket vad anbelangar arbetsinsatser - men de betalar för vandrarhem och mat, souvernier, drinkar m m.
Och eftersom det största flertalet av människor inte ägnar sig åt välgörenhet utan att få någon slags kompensation...
Varför inte låta dessa volontärer TRO att de tillför något i arbetsväg SAMT ge dem en angenäm reseupplevelse.
Om det enda sättet att bidra till andras välfärd skulle bestå av anonyma bidrag via kontoöverföringar, blir troligen välgörenhet inte lika attraktivt...
Det bakomliggande syftet bakom dessa volontärresor är nog att få volontärerna att spendera lite pengar...
Åtminstone vill jag påstå att en modetrend "välgörenhet", lever i symbios med resursutjämning (västvärldens slantar hamnar i u-ländernas fickor) - låt vara i blygsam skala...
Intressant. Själv tror jag att vi ofta gör saker för att känna oss "goda" och "ansvarsfulla", i stor och liten skala. För mig får människor gärna förverkliga sig själva (inte för att jag tvivlar på att du missunnar någon något), så länge de inte utnyttjar andra för sina egna syften. Det som stör mig mest i sådana här frågor är de som förväntar sig tacksamhet tillbaka.
Medan jag ändå håller på: för den som är intresserad av den här typen av frågor skulle jag vilja rekommendera Nick Hornbys bok "En god människa". Åtminstone tycker jag att den handlar lite om liknande frågor, om än i annat format, och så är den lite "brittiskt rolig". Finns i pocketform, om man vill ligga på stranden och läsa, eller kanske ta den med på en volontärresa...
Nadia - Oj, vad lângt och intressant! Klart att det är oerhört komplext och omöjligt att "lösa" pâ en blogg, men jag och vi har ju tagit upp en massa funderingar kring detta som man sällan hör om. Förutom seriösa bistândsorganisationer och riktiga skojare, har jag en känsla av att det finns mânga i "mitten" som inte gör nâgon skada utan mest är ute efter att leva pà en efterfrâgan som finns hos västlänningar att volontärjobba.
Niklas - som du säger rör det sig nog mest om det; mat och annan konsumtion. Och turism är ju alltid bra, om det ni kommer lokalbefolkningen till godo.
"Varför inte lâta dem tro....?" Jo, du har en poäng, men jag tycker det är bättre ha sâ öppna ögon som möjligt istället för att gâ omkring och tro och vara nöjd med det. När har vi egentligen sett eller läst en seriös undersökning eller reportage om vilka sorts bistând som fungerar bäst och vilka som inte fungerar? Om hur stor del av organisationerna är seriösa osv..
Celia - Ja, det tycker jag ocksâ. Nej, majoriteten gör säkert ingen skada. Tack för boktipset!
Intressant läsning! Jag förstår vad du menar, men håller även med Nadia.
Sedan måste jag bara kommentera det du skrev. "Jobbet i byn bestod av att leka och pyssla med barnen pâ en skola, sjunga sânger, läsa de tre smâ grisarna osv."
Du menar att man inte kan kalla det för arbete, men där vågar jag låta att hålla med. Det som tjejen gjorde var väldigt viktigt.
Det som barnen får av att få leka, pyssla, sjunga och läsa med en vuxen är väldigt mycket. Barn lär sig otroligt mycket av att sjunga sånger och att läsa sagor. Ofta vill barnen läsa samma saga om och om igen, vilket är bra för dem då de kan lära sig nya saker om sagan vid varje ny läsning.
Att leka och pyssla är förutom underhållning, även ett utmärkt tillfälle för barnen att lära sig vara kreativa, öva på motoriken, etc. Med en vuxen kan de nå en högre nivå i sitt pysslande och lekande.
Nu vet jag inte vad det var för barn som tjejen tog hand om, men jag vågar påstå att oavsett vad barnen hade för bakgrund så var det väldigt viktigt att få närheten och uppmärksamheten från en utomstående vuxen. Hennes relativt korta besök hos barnen var nog en viktig händelse i barnens liv och jag skulle vilja kalla det för arbete. Ett viktigt arbete dessutom.
Men sedan vet jag som sagt inte om volontärarbete alltid bara är av nytta.
Haydee - Ja, jag hâller ocksâ med Nadia, men visst är det intressant att se nâgot ur lite olika synvinklar istället för att inte vilja/vâga ifrâgasätta.
Men nej, jag ville inte alls förringa aktiviteter med barn pâ nâgot vis. Även om jag är ironisk mânga gânger, sâ var jag det inte just dâ ;-)
Jag är själv en flitig pysslare och sagoläsare och tycker att det är jätteviktigt. Det jag menade är att om det _fattas_ vuxna pâ skolor, daghem och barnhem osv. sâ är det väl mest ekonomiska resurser som de behöver? Eller mer utbildning till lärarna? Utöver det är ju kulturutbyte roligt och lärorikt, för alla barn i hela världen. Det är nog ändâ vad jag hade kallat det, hon lärde sig säkert en massa spanska och fick en "anpassad" helthetsupplevelse. Men det är absolut inget fel pâ det, tvärtom. Jag skulle däremot vilja veta mer om vilket bistând som egentligen är effektivt, och vilket som (nästan) inte gör nâgon nytta.
En annan sak man kan undra över är varför man ofta lär sig sâ mycket av latinamerikaner när man är i deras länder, medan man knappt pratar med bolivianskan som städar trappuppgângen i Vallecas eller Tensta.
Hej Anna,
Jag heter Henrik Persson och är journalist. Jag skriver nu en artikel om volontärarbete och är intresserad av att komma i kontakt med dig. Tycker det du skrivit är mycket bra. Kontakta mig gärna via email: henrik_persson@fsmail.net
Mvh
Henrik
Post a Comment