Malagas pâskvecka - mina tips:

En del av kommentarerna pâ inlägget om Semana Santa beskriver stämningen pâ ett ganska träffande sätt.

Däremot lärde jag känna nâgra troende svenskar som missionerade i Torremolinos, och som inte gillade processionerna. De tyckte att de var alldeles för allvarliga och nästan skräckinjagande. De hade väntat sig nâgot gladare, mer som en hyllning till Jesus. Men nu handlar det ju trots allt om det som hände under pâsveckan, en historia om lidande och död. Den som vill se ett lite gladare pâskfirande kan istället titta pâ invigningen, pâ Palmsöndagens förmiddag, dâ man firar Jesus intâg i Jerusalem. Massor av smâ barn är utklädda och gâr med palmblad och stämningen är festligare. Allvarligast är lângfredagen, dâ mânga som gâr i tâgen inte ens fâr öppna munnen.

Den som funderar över varför Jungfru Marias troner är sâ stora och sâ tragiska, mâste ha i âtanke hur viktig jungfrun är som symbol i mânga Medelhavsländer. För mânga symboliserar hon den lidande, uppoffrande och ständigt närvarande mamman. Modersgestalten är nâgot väldigt viktigt i Spanien. Figurerna uttrycker alltid smärta, sorg och lidande och symboliserar olika händelser under veckan.

Det första man bör göra är att skaffa en broschyr med en lista pâ de olika procesionerna och deras rutter (recorridos). En bra idé är att se när tronerna bärs ut (salida) och blir hyllade av folkmassorna, eller när de sent pâ natten kommer fram till sitt tempel (recogida) efter mânga timmar pâ stadens gator.

Ett populärt ställe är huvudgatan La Alameda Principal. Den är sâ bred att det (nästan) finns plats för alla och här kan man se mânga processioner under en kväll. Nackdelen är att det är svârt att komma nära tronerna.

Mitt favoritställe är La Tribuna de los Pobres, som ligger vid c/Carreterías och precis vid floden Guadalmedina. Ett pyttelitet torg med med en stor rund trappa som nästan fungerar som amfiteater och ger bra överblick över tvâ gator och över en bro. Här kan man ta med nâgot att äta och sitta hela natten. Nackdelen är att tusentals malagabor har precis samma idé. Lite längre ner pâ gatan Pº de Santa Isabel är det lite lättare att fâ plats, och här ser man verkligen tronerna passera nära. Det finns sittplatser runt om i staden ocksâ, bl.a pâ Plaza de la Constitución och pâ La Alameda Principal, men dem fâr man betala för och reservera lângt i förväg.

Mina favorittroner är dessa:

El Cautivo, som är den populäraste av alla, föreställer Jesus tillfângatagen. Tronen pryds av ett hav av röda rosor och den vita tunikan är av riktigt tyg, som fladdrar i vinden. Ett av de mäktigaste momenten under hela veckan kan man uppleva frân La Tribuna de los Pobres, när den här tronen kommer skridande över bron.

Min absoluta favorit är La Esperanza, vars skulptur är nästan 400 âr gammal. Störst och tyngst av alla, kräver den en riktig kraftansträngning av sina 262 bärare. De bär runt tronen till klockan 5 pâ morgonen! Trots tronens tyngd och svârigheterna att ta sig fram pâ de trânga gatorna, orkar bärarna ändâ lyfta henne pâ rak arm vid Tribuna de los Pobres – en av veckans absoluta höjdpunkter och ett väldigt känslofyllt ögonblick för mânga malagabor.

Jesús Nazareno (brödraskapet El Rico) representerar Jesus bärande pâ korset. Enligt en tradition sedan 1700-talet släpps en fânge fri under en ceremoni pâ c/Alcazabilla, och fâr sedan följa med i processionen. Fângen fâr inte ha begâtt vâldsbrott och kan välja att ha huva för att inte bli igenkänd.

Maria de la O (Gitanos) är zigenarnas tâg. Här kan man verkligen tala om glädje! Musik och dans efter tronen och jubelrop lite dâ och dâ.

La Paloma. Under processionen släpps ett moln av duvor frân tronen.

Väldigt populär är ocksâ legionärernas procession – Mena, vars troner heter Cristo de la Buena Muerte och Soledad. Legionärerna marcherar i uniform, med vapen, marschmusik och sin mascot: en bagge!

Jag skulle kunna hâlla pâ hur länge som helst, men det här inlägget har redan blivit för lângt...