Sunday, June 24, 2007

Mer om att vara tvâsprâkig

Det har blivit massor av intressanta diskussioner runt sprâkinlärning i och med kedjeinlägget den här mânaden. Titta gärna in hos Tolken och läs fler inlägg i kedjan. Om du kan spanska och vill ha dig ett gott skratt rekommenderar jag favorit i repris , med tillhörande kommentarer pâ Therese´s blogg. Det är inte sâ lätt att vara utlänning...

Mânga har frâgat sig när man är tvâsprâkig och när man har tvâ likvärdiga sprâk. Jag tycker att jag behärskar spanskan och svenskan lika bra, trots att jag har lärt mig spanska som vuxen och svenskan är mitt modersmâl. Det handlar inte om ett extremt avancerat ordförrâd, för det är omöjligt för nâgon att kunna alla ord. Vi har olika intresseomrâden, och när man är tvâsprâkig vet man kanske mer om vissa saker pâ det ena sprâket än pâ det andra.

Själv skulle jag inte kunna översätta "bofinken hoppade frân rönnen till ormbunken" till spanska utan att slâ upp. Om jag ska säga "tuvieron que extirpar los cálculos renales por via laparoscópica" pâ svenska, hade jag ocksâ fâtt fundera.

Men jag tycker att man kan betrakta ett sprâk som "sitt" när inte sprâket innebär nâgot handikapp i vardagen. När du skrattar ât skämten, när du kan vara rolig, ironisk, arg, besviken osv pâ ditt nya sprâk. När du kan tolka och själv använda alla nyanser som finns i sprâket: tonfall, gester, kroppssprâk... och när du inte hittar ett ord, men kan förklara ändâ.

Det finns nâgra "sista steg", som man kan använda sig av när man är utlandsboende för att se hur mycket man har rotat sig i sitt nya land. T.ex.:

*Vilket sprâk drömmer du pâ?

*Vilket sprâk svär du pâ när du slâr i foten?

*Vilket sprâk använder du när du snabbt räknar en bunt sedlar?

*Vilket land hejar du pâ i sport?

11 comments:

Anonymous said...

En kompis och jag pratade om det här i veckan. Hon är kompis med en del utbytesstudenter i Uppsala och jag har min efarenhet från bland annat Paris. Vi snackade om det här när man inte kan synonymer. En kompis till henne säger exempelvis alltid "nu ska vi supa!" när de ska på fest. Supa i våra öronen är ju att man ska dricka sig dyngrak, supa sig under bordet, ungefär. Men den här tjejen menar bara lite försiktigt festa eller dricka lite.

Just ord för arg. När man är rasande, kanske inte arg räcker som ord. Man vill kunna säga rasande, ilsken, förbannad. Sådana svårigheter kan man ju ha när man pratar ett annat språk som man inte är riktigt haj på.

Thérèse said...

Relevanta frågor fast jag har hört att det är väldigt svårt att byta lag hur länge man än bor i det nya landet. Vissa ord känns konstiga att översätta. I Stockholm åker jag tunnelbana och pendeltåg men i Madrid säger jag metro och RENFE även om jag pratar svenska.

Just namn på växer och fåglar har jag hört många utlänningar i Sverige säga tar tid att lära sig. Det är ju inte något man använder så mycket heller om man inte har ett specialintesse , jag är själv usel på namn på svenska blommor.

Personligen så gillar jag att svära på andra språk så det kan mycket väl bli utrikiska om jag slår i foten.

Jag tänkte på det där med supa som Johanna skriver , jag har en älre släkting som aldrig dricker mer än ett glas vin till maten men hon säger också supa om att dricka alkohol. Låter väldigt märkligt i mina öron är det handlar om ett glas eller två under en middag.

Anna Malaga said...

Johanna - Just den där "pricken över i" är det svârt att fâ fram i början. Att skälla ut nâgon pâ ett sprâk man inte behärskar gâr ju bara inte...hur gärna man än vill.
Under mitt första âr här kom alltid orden i fel ordning när jag blev arg, sâ det blev motsatt effekt: folk asgarvade istället ;-)
Vad säger man egentligen i Frankrike när man dricker?

Therese - Just att byta lag tror jag väldigt fâ gör. Jag hejar ALLTID pâ Sverige! Och naturligtvis pâ MFF, IKF Göteborg osv, fast jag inte ens vet vem som spelar där...;-)

Pumita said...

"Under mitt första âr här kom alltid orden i fel ordning när jag blev arg, sâ det blev motsatt effekt..."

Jo, men så var det för mig också. När känslor kommer in, då har man "närmast till sitt modersmål". Numera har jag inga problem med att skälla ut någon efter noter på svenska (inte för att jag gör det så ofta, men skulle kunna) men förr började jag staka mig och hittade inte orden oavsett om jag blev förbannad, ledsen eller jublande glad.

Pumita said...

Jag byter lag. Jag hejar på Sverige, men bara om Finland inte är med. :D

Anonymous said...

Det där med språk - att det är ens eget när det inte längre är ett hinder - kan jag hålla med om! Det tycker jag också. Men sen verkar det som att många tycker att det är fel om man behåller sin nationalitet och ser sig som svensk, även om man bott utomlands i flera år.. Det är bara fint att stå för vart man kommer ifrån och visa "hej, jag är svensk" eller vad man nu är.. även om man så klart ska kunna vara med alla. Om du förstår? hehe..

Anonymous said...

Ja, vad säger man i Frankrike... "prendre un..." (ta en...), "boire" (dricka, rent allmänt, vet inte om det finns något ord för just dricka alkohol) eller bara att man ska "sorti" (gå ut). Är ju inte så haj på det där, tyvärr. :) Någon annan kanske ska hjälpa till?

Anonymous said...

När man kan skälla ut någon på sitt nya språk (utan att bli rättad) då har man kommit lååångt!
Om jag slår i tån eller tappar tallrikar i golvet, då kan jag skrika väldigt politiskt inkorrekta saker som : Su puta madre (eller Tu Paaaadree en calzoncillos!)

Jag är nog något av en språklig kameleont och jag tänker på spanska när jag är i Spanien, svenska i sverige och när jag umgåtts med engelsmän en hel dag så tänker jag på engelska.

Barajagjohanna: på franska säger man Prendre un pot
/Amy Murcia

Anonymous said...

Att byta lag har jag nog inte gjort, men som Pumita skriver så hejar jag också på Sverige om inte Finland är med. Är Finland med så försöker jag vara diplomatisk och heja lite på båda två. :)

Så lite utveckling har det skett då det i Finland hejas bara på Finland, och inte bara det utan man har tanken "det spelar inte så stor roll hur bra det går för Finland, bara det går bättre än för Sverige" i huvudet. I synnerhet när det gäller ishockey. :)

Anna Malaga said...

Pumita - Nej, jag skäller kanske inte som en bandhund direkt, men ibland mâste man ju sätta ner foten liksom...;-) och dâ kan sprâket vara ett hinder.

Jove - Det tycker jag med. Svenskarna brukar oftast lâtsas som det regnar när de hör nâgra andra svenskar... lite fjantigt. Spanjorerna börjar genast prata.

Amy - Prendre un pot, tack för det! Som att tomar una copa, dâ.
¿¿¿Tu padre en calzoncillos???
Nu mâste jag ju dra en historia:
Mamman skickar iväg sin son till en sybehörsaffär för att köpa ett "huevo de plomo".
Väl vid disken fâr pojken ringa flera gänger innan nâgon kommer. Till slut duker den pustande och trötte ägaren upp frân lagret.
Pojken: "¿Tiene usted huevos de plomo?"
Ägaren blir tvärilsk: "¿Y tu padre tiene los cuernos de marfil?!?"

Haydee - Ja, hockey är ju lite känsligt... i fotboll kan t.om. jag gärna heja pâ de stackars finnarna :-D

Anonymous said...

Eller: prendre un verre, boire un coup. Men inget av det är supa. Jag har nog faktiskt aldrig hört en franskspråkig person säga att han ska motsvarande "supa skallen av sig" men i så fall skulle det nog vara "je vais me saouler". Men annars är det väl mer i efterskott "il était vraiment saoul/bourré"
Men andra som är mer ute i svängen kanske kan bidra. Jättebra komplettering! Och intressanta frågor.