Thursday, June 28, 2007

Spanska journalister

Mânga frâgar sig varför spanska journalister ger ETA sâ stort utrymme i medierna. Mânga svar finns i Thomas Gustafssons senaste blogginlägg.

Nu är jag ju varken spansk eller journalist, men har en massa âsikter som vanligt. Det är inte bara ETA som diskuteras livligt. Ibland fâr man intrycket av att baskiska och katalanska nationalister tar upp hälften av nyhetsprogrammen i radio och TV. Eller snarare spanska politikers och journalisters âsikter om dem.

Spaniens övergâng frân diktatur till demokrati har gâtt otroligt bra och smärtfritt och det politiska maskineriet fungerar lika bra som i vilket annat västland som helst. Men om man skrapar lite pâ ytan, märks det att vi har väldigt kort erfarenhet av att leva i demokrati. I Spanien blir man ofta politiker för att göra karriär och att gynna sig själv, sina företag och sina släktingar och vänner. Naturligtvis vill man förändra saker ocksâ, men det är inte den viktigaste anledningen.

Svenska journalister har âtminstone som ambition att verka objektiva. De berättar sina historier efter modellen "â ena sidan...â andra sidan...." och tidningarna mâste âtminstone lâtsas vara politiskt oberoende. I Spanien tillhör man olika läger och alla vet vem som är vem. När det blir maktskifte byts mânga journalister ut frân sina statliga och kommunala radio- och TV-program. Här i Andalusien är vi traditionellt socialdemokrater, och hälften av vâr lokala tv-tid ägnas ât landshövdingen, som klipper band och hâller tal pâ olika invigningar.

Samtidigt slâs man av hur otroligt bra bâde politiker och journalister är pâ sina jobb som kommunikatörer. De kan verkligen uttrycka sig och prata för sin sak. En spansk politiker flackar inte med blicken, stammar inte och är inte rädd för vad en lite finnig tjugoârig reporter kommer att frâga. Mânga spanska jornalister är väldigt professionella, men inte särskilt opartiska. De har inte bara sina politiska âsikter, utan även personliga, särskilt när det gäller nationalister. En del har t.ex. blivit utsatta för attentat: en har varit kidnappad av en katalansk terroristorganisation och fick ett skott i benet, en annan fick för nâgra âr sedan en ask cigarrer med en bomb i, antagligen frân ETA. Inte lätt att vara neutral.

Den vanliga spanjoren kommer sällan till tals i medier, utom som ögonvittnen. Om en drogmissbrukare har hoppat ut frân tjugonde vâningen, fylls rutan av runda damer i papiljotter och morgonrock, som berättar om skrik och brâk. Men man fâr sällan veta vad de tycker om ETA eller skolorna eller lokalpolitiken. Det finns otroligt mycket i det spanska samhället som borde debatteras mer, men istället fylls medierna just nu av ETA frân alla möjliga olika vinklar. Visst är spanjoren intresserad av vad som händer och kommer att hända. Man vill veta om en bomb har exploderat och vad som har hänt, men det politiska spelet bakom är man ganska trött pâ. Samma sak som alltid, samma figurer och samma âsikter... Förutom vad TG skriver och att mânga journalister är personligt engagerade, undrar jag om det inte är bekvämt ocksâ. Sâ fort det händer nâgot, kan man fylla spaltmeter och radiotid med Viktiga Personers âsikter och man kan alltid hitta Nâgon Arg att intervjua eller nâgra representanter för olika organisationer som kan ryka ihop i studion. Mycket billigare än att ta reda pâ t.ex. vad som egentligen händer i Afghanistan.

Däremot tycker jag absolut inte att man ska sluta skriva om ETA för att de inte ska fâ nâgon uppmärksamhet. Det hade dessutom varit omöjligt - vi lever i ett informationssamhälle, sâ är det bara. Vad jag tycker är att drygt 40 miljoner människor inte kan drunkna i information om vad nâgra hundra tusen gör och tycker. Vi har för övrigt inget annat val än att fortsätta med vâr vanliga vardag, med eller utan terrorister frân den ena eller den andra ideologin.

3 comments:

Anonymous said...

Det är ju egentligen samma sak överallt. Terrorister och andra saker som skrämmer oss tar upp mest av nyhetsrapporteringen.

Vet du hur det är med "Frankosympatier" i Spanien? (De kanske är mest hos de äldre som det "längtas tillbaka"...) Vad jag vet så har inte falangisterna fått mycket röster i valen.

Anna Malaga said...

Kanske det. Jag känner ju bara till hur de är just här.

Det finns mycket smâ grupper av Francosympatisörer kvar. De märks knappt pâ den politiska arenan.
Väldigt fâ tycker att det var bättre pâ Francos tid.
Däremot är hela högern ganska lângt ât höger om man jämför med Sverige, t.ex. Det spanska samhället är fortfarande katolskt och konservativt, och det stâr över alla politiska färger.

Anonymous said...

Okej, tack för svaret!