Bâde Therese och Tolken har skrivit intressanta inlägg om sprâk och nationell tillhörighet.
Jag har ju bott i Spanien i över 17 âr och i Sverige i nästan 21. Känner jag mig svensk eller spansk och vilket land är mitt? Var är hemma?
För mig är det tvâ olika saker. När det gäller hemma har jag nu tvâ hemländer. Till skillnad frân mânga andra i samma situation har jag en enorm tur: Jag är välkommen att besöka bâda mina länder. Mânga flyktingar kan ju inte âka tillbaka hem och det mâste kännas svârt. För min del ser jag bara fördelar med att ha tvâ hem. Tvâ klimat, tvâ synsätt, tvâ helt olika miljöer. Dessutom ligger länderna inte lângt ifrân varandra.
Flamenco och sommarvisor
Gambas a la plancha och kräftor i mânsken
Salt medelhav eller ett tângdoftande östersjön
Bullriga spanska vänner eller lâgmälda svenska vänner (som lyssnar)
Kala berg med utsikt över olivträd eller tysta tallskogar
Jag vill inte välja bort nâgot.
Däremot är jag inte riktigt säker pâ att jag fortfarande är helt svensk. Själv tycker jag det, men jag har ändrat mitt sätt att tänka i mânga frâgor. Spansk är jag definitivt inte, även om jag beter mig som en sydspanjorska. Jag pratar högt, avbryter och berömmer och smickrar alldeles för mycket. Som “buena andaluza” säger jag sällan vad jag verkligen tänker, utan lindar in alla âsikter i bomull. När jag träffar vänner frân Madrid blir jag chockad över hur bryska de är, trots att jag känner dem sedan länge. Men mitt spanska skal är egentligen bara just ett yttre skal.
Inte heller kan jag indentifiera mig helt med de svenska tankesättet. Mânga gânger tycker jag att svenskarna har alldeles för slutna tankegângar och saknar nyfikenhet.
Utlandssvensk tycker jag lâter lite grand som prassel av aktiebrev, swischande golfsvingar och sololja (snacka om fördomar!).
Jag föredrar att bara vara mig själv. Med tvâ hemsprâk, tvâ länder och ingen identitet mer än min egen. Det räcker för mig i alla fall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
12 comments:
Amen till ditt inlägg. Du skriver precis som jag känner! Att vara "utlandssvensk" (bra beskrivning på hur det ordet låter förresten, för så tycker jag också). Jag har också två hem, jag åker "hem" när jag åker till Sve, och "hem" när jag åker till US. jag tycker att jag har det bästa av två världar!
Precis som du har jag varit borta länge o har säkert lagt mig till med mkt som är "amerikanskt". Det är ju omöjligt att INTE göra det.
Jag tycker det låter mysigt att du blivit som en svensk-spanjorska som är högljudd, glad, berömmande och arg! Like it!! jag hoppas bara att jag inte ska sluta som ngn blå-hårig prudentlig amerikanska. Vilken mardröm! Fast, i och för sig är väl det också en myt, den om den blåhåriga.
jag har två hem, jag älskar bägge och jag har tagit till mig mycket, som jag tycker om, från den "nya världen".
Hahaha! Sololja aktiebrev och golf.vaddetnu var... Jag har ett hemma som är där jag är just nu och ett Hiiiimmma som är min enkla boning i Skåååne. Å neej det vau ingen hårboll i halsen... :-)
Annika - Jag tror att mânga i vâr situation känner just sâ. Jag gillar ocksâ den spanska mentaliteten och den intensiva kommunikationen. Det jag inte gillar kan jag ju försöka att inte ta efter.
Du hade nog varit riktigt söt i grâblâtt hâr :-D
Jag har smâ grâa hâr i luggen, nâgot som mina spanska tjejkompisar aaaldrig skulle ha. De färgar hâret varannan mânad.
Karla - Wherever I lay my hat... Fórresten, jag sâg en kille i Marbella i fredags som hade varit nâgot för dig. Tuggummirosa beachbuggy och rosa LaCoste-tröja till det. Jag gav honom ditt nummer pâ stört!
aaah, TACK!!! Du är fantastisk! Du vet PRECIS vad jag behöver för att känna motivation att stanna kvar!!! :-) Slår vad om att han fortfarande bor hemma hos mammsingen också och spelar nog golf för att man "ska".PRECIS rätt för mig. Jag kommer illlllande från Madri'!!! I ett moln av perfume, vinglande på högklackat och med lagom urringning och makeupen rinnande i värmen. Fräscht!
Härligt att kunna vara både och , och att kunna välja det bästa av två kulturer. Fast efter så många år i Spanien känns inte då Spanien som mest hemma? Det är ju där du har din vardag och Sverige blir mer av ett semesterland dit ni åker och ar trevligt när familjen är ledig.
Känns det som om du någonsin skulle kunna bo i Sverige igen? Det är kart att man aldrig kan säga aldrig men jag träffade en äldre finsk kvinna när jag precis hade flyttat till Madrid hon hade bott där i nästan 30 år och att flyta tillbaka till Finland skulle väl gå men det skulle bli väldigt svårt sa hon.
Du skriver ju perfekt svenska och jag förstår att du regelbundet pratar , skriver och läser svenska men om man har spansk familj blir inte spanskan då det språk man använder mest? Vilket språk brukr du oftast tänka på? Inte för det har med saken att göra kanske men jag är lite nyfiken.
Väldigt bra och intressant skrivet , även jag får samma associationer av ordet utlandssvensk...
Nej, varför ska man välja när man kan plocka russinen ur båda kakorna? Det vore dumt. Och mycket russin blir det. Bittermandlarna får väl någon annan äta upp. :)
Jag är inte heller finsk eller svensk. Jag är båda och ingetdera, Pumita helt enkelt.
Karla - Men det är väl andaluserna som säger Madriii, madrileñosarna säger ju Madriz (Madrith)
Sen tycker jag inte att du ska driva med sminkade och perfymerade spanjorskor med höga klackar, för precis sâ ser jag ut! :-) (Urringningen har jag skippat av biologsika skäl)
Therese - Visst är det ett spännande ämne! Oj, om Sverige känns som hemma blir för lângt att svara pâ. Det fâr bli ett nytt inlägg.
Kan jag tänka mig att flytta till Sverige? -NEJ! Men jag gör det om jag mâste. Annars hade jag hellre flyttat till tredje land ett tag.
Vilket sprâk tänker jag pâ?...spanska! Men när jag har varit i Sverige ca en vecka börjar jag tänka pâ svenska.
Innan jag började jobba, för en vecka sedan pratade jag väldigt sällan svenska med andra vuxna, kanske ett par gânger i mânaden.
Pumita - Precis sâ känner jag mig. Anna Malaga, liksom. Världen hade varit bra mycket enklare om fler kände sâ! (Det är kul att lösa värdsproblem när man slipper ansvar ;-))
Bittermandlar är jag ocksâ glad att slippa, om det inte är i Äppelkaka!
GARVAR så ögonen tåras!!! Madriiiz är det juuuu... Jag driver inte - jag försöker anpassa mig ju... Köpte en kjol igår med glitter på... Man kan inte få tag på kläder här utan glitter för böffelen... Vi måste träffas en dag! För att dansa Sevillanas! Den fjärde är jag inte så bra på men du kanske kan visa mig?
Btw Loverboy Pink Panther har inte ringt ännu, kanske är han hemma hos mor på lunch? Never trust a man wearing pink!!! Kanske är en Panther något för Pumitan?
Karla: Haha, låter lockande, men du måste ha missat mitt inlägg idag: ¿Cómo hacer feliz a una mujer?
Jag är självklart flexibel! Han kanske är värd sitt rykte... ;)
Visst är det förvirrande för vissa när man säger att man åker hem till Sverige och sedan åker man hem därifrån. Jag brukar förklara att hemma är väl alltid Sverige, men mitt [konkreta] hem är i Bryssel, det är här jag har alla mina böcker, kläder och andra saker. Och jag blir glad av att komma hit efter en tid i Sverige, men jag är tyvärr inte särskilt integrerad - jag vet mer om vad som händer runt om i Skåne, Sverige och i världen än i Belgien (läser inga belgiska tidningar)..
Måste tillägga att jag färgar håret var femte vecka eftersom jag har JÄTTEMYCKET grått hår och redan efter 2-3 veckor har jag gråa rötter (mitt hår växer väldigt snabbt och eftersom det är mörkt så syns det direkt! Med andra ord så kanske jag kommer att passa in perfekt i Spanien när vi i framtiden flyttar dit ;-)
Karla - i tisdags hade jag faktiskt en vit top med en glittrande pâfâgel pâ. När jag kommer och hälsar pâ en dag pâ ditt jobb ska jag definitivt ha den pâ mig ;-)
Ta ett par glas rebujito sâ fixar du den fjärde..
Pumita - Jag är ocksâ flexibel, men gränsen gâr precis innan den rosa buggyn.
Petra - Ja hem är ju där man har sin vardag. Min egen säng är alltid skönast. Mitt kylskâp med min mat, min dator med mina filer...
Sâ ni planerar att flytta till Spanien en dag? Kul! Här finns det dessutom massor av frisörsalonger och mânga är billiga. Spoanjorskorna kommer att älska dig! :-)
Just hittat din blogg och tycker den är underbar.
Själv är jag finlandssvenska som bodde 18 år i Stockholm innan jag på "gamla dar" (41 bast)fick en son och flyttade "hem" till Finland.
Det var ok--men om du tycker svenskar kan vara fåordiga och inåtvända så är det inget mot finnarna är..jisses.
Nu har vi flyttat vidare till Tyskland .Har nu bott här ganska precis 1,5år-och trivs bra.Allt är väldigt ordningssamt och punktligt om ni förstår vad jag menar.Saknar så den svenska mentaliteten ibland!
Har på sista tiden funderat mycket på dethär med många länder och samhörighet.Tror att min själ tillhör Finland och hjärtat Sverige och resten av kroppen Europa,ha ha;.-)
Post a Comment