Jag har svârt att förstâ att människor vill lämna sina smâ barn ensamma hemma, för att själva gâ ut pâ kvällen.
Nu menar jag inte bara föräldrarna till barnet som kidnappades i Portugal. De har haft en fruktansvärd otur, och trots att det verkar finnas allt fler pedofiler där ute, är det nog extremt ovanligt att de bryter sig in i lägenheter.
Vad som däremot är vanligt är besök av vanliga tjuvar. Det har hänt mig tvâ gânger när jag bodde i ett turistomrâde. Jag hade inte velat riskera att mina barn skulle vara ensamma hemma med tjuvar i lägenheten. Ännu vanligare är det väl att de vaknar och är törstiga, har magknip, behöver kräkas eller har haft mardrömmar. Om man "gâr och tittar till dem" en gâng i halvtimmen, riskerar man ju att de är ensamma och ledsna i minst tjugo minuter. Eller att de ger sig iväg och letar efter föräldrarna.
Här i Spanien är ju barn välkomna överallt. När de sover kan man ta ett glas vin hemma pâ balkongen istället, eller sâ kan de sova i vagnen medan man äter. Vad som helst är väl bättre än att lämna dem ensamma.
Ett bra râd är att säga till smâ barn att skrika "hjälp, jag blir bortrövad" istället för bara "nej" eller att streta emot, vilket ju kan se ut som vilket trotsigt smâbarn som helst. Men man kan aldrig lita pâ att de gör som man säger - de glömmer eller tror att det inte är nâgot farligt. De flesta barn vet att man inte fâr följa med okända, men gör det ändâ. Vem hade inte följt med nâgon som säger "Kom, din mamma har ramlat och gjort illa sig, vi mâste hjälpa henne"?
En stor eloge till vardagshjälten som hindrade en man frân att föra bort en treâring frân en lekplats i Stockholm! Vi mâste börja bry oss mer och inte nöja oss med att tycka att nâgot ser misstänkt ut.
Thursday, May 10, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
13 comments:
Jag haller med; visst tycker man synd om det engelska foraldraparet och framforallt om deras stackars barn, men samtidigt... Varfor i Herrans namn lamnade de den lilla flickan ensam pa hotellrummet? I ett frammande land till pa kopet? Jag forstar det faktiskt inte. Hur tankte de??? Jag skulle kanske kunna ha forstatt det om de t ex hade lamnat flickan ensam ett ogonblick for att springa ner i receptionen for att hamta nagot i all hast, men att GA UT???
Helt off topic, men angående vad barnet ska skrika: förr föreläste jag ju mycket och skrev mycket om feminism så jag har en del sn lärdom kvar. T.ex. ska aldrig tjejer skrika hjälp om de blir våldtagna. Folk går nämlige inte in/kommer till hjälp om de hör ngn skrika just hjälp. Istället ska man skrika "det brinner". Då kommer folk. Sorgligt, men sant.
Jag har en kompis som har barn sedan 2 år tillbaka. Han lämnar nästan aldrig hemmet efter kl 18.30 numera. Kan inte du lära honom att man faktiskt kan ta med barnet om man ska iväg, och att det är helt okej att barnet får anpassa sig lite efter föräldrarna och i stället för att föräldrarna hela tiden ska anpassa sig efter barnet?
Jag har precis samma blogg tanke... Men inte gjort mitt inlägg ännu.
Misstaget är gjort och det är bara att fokusera på att hitta tjejen igen i ett förhoppningsvis ok tillstånd.
Som alltid ett bra inlägg!
Bra skriviet , jag håller helt med. Jag hoppas naturligtvis att flickan i Portugal som blev kidnappad snart kommer till rätta men att lämna en treåring och två tvååringar ensamma för att gå ut att äta känns inte bra. Dom kan vakna , bli ledsna och behöva en kram.
Precis sm du skriver är det ju aldrig några problem att ta med sig barn överallt i Spanien. Dom får oftast också mer uppmärksamhet än föräldrarna av restaurangens personal.
Jag har faktiskt haft påhälsning av tjuvar då jag låg och sov , utan barn , i Sevilla. Jag vaknade inte men det var inte roligt att inse att någon varit i lägenheten när jag sov där ensam.
Cliff hanger - visst går det att ta med en tvååring hem till kompisar och så på kvällarna. Ofta kanske föräldrarna tror det känns besvärligt för kompisarna om man kommer med ett litet barn , inte vet jag. Din kompis kan ju gå ut och ha skoj och låta barnets mamma vara hemma också. Jag har tagit med mina barn ganska mycket till kompisar och varit ute och på restaurang (i synnerhet när vi bott utomlands) och det har aldrig varit några problem. Oftast är det väl det att barn ska till dagis och liknande på vardagar och somnar ganska tidigt och då kanske man vill lägga dom i sin egen säng. Men på helger brukar dom ju gärna vara uppe längre om dom får Du får väl besöka honom.
Anna , jag vill gärna ha boken , tack så mycket, har bara haft så lite datatid men du ska få ett mail
Karin - Ja, jag tycker ocksâ det. De har ju alla möjligheter i världen att gâ ut med barnvakt eller var för sig osv., sâ varför lämna barn ensamma?
Ulrika - Just det, det har jag ocksâ hört. Hâller med om att det är hemskt sorgligt att det ska behöva vara sâ. Trots det hade jag nog följt râdet om jag hade behövt det nâgon gâng.
Cliff - Ja, det tycker jag! Vuxenvärlden borde ocksâ vara lite mer öppen för barn, och de brukar tycka det är kul att hänga med, bara det inte blir för lâng tid. En pâse leksaker och ett ritblock och iväg pâ bajen matcher (eller vad det nu är)
Barnvakt kan han väl ocksâ skaffa nâgon gâng?
Karlavagnen - Ja, usch, jag vill absolut inte klanka ner pâ nâgon och hoppas att allt fâr ett lyckligt slut.
Therese - ja, jag tror att jag läste om det. Samma sak hände ju mig, och tanken pâ att nâgon har smugit omkring helt nära en, är ganska obehaglig. Oftast är det ju fasadklättrare som bara är ute efter snabba pengar utan nâgot brâk.
Bok kommer!
Jag såg på Oprah häromdagen, som handlade om kidnappningar i USA (har tydligen varit något väldigt uppmärksammat fall med en pojke där nyligen). Där var en pappa med som berättade om sin dotter som blivit kidnappad UR SITT RUM hemma hos dem. Bara rakt upp och ned. De sa även att majoriteten av kidnappningar sker ungefär så där, t.ex. att barnen blir "plockade" ur sin trädgård.
Så visst är det underligt att lämna sitt barn ensamt, men det händer tydligen alldeles för ofta att "inte ens det" behövs för att det ska ske något riktigt hemskt.
Jag tycker också att det är riktigt skumt faktiskt att man lämnar barnen ensamma. Så gör man liksom bara inte!
Min första tanke när jag läste om kidnappningen var: Hur i he**ete kan man lämna ett litet barn ensam?! Till råga på allt på ett hotellrum i ett främmande land. Det är totalt obegripligt för mig. Det skulle jag inte göra hemma än gång... inte ens för fem minuter.
Linda - Usch, vad hemskt. Jag har hört det av mina argentinska vänner ocksâ, att barn kan bli kidnappade pâ öppen gata. Oftast handlar det om lösensummor dâ, eller att sälja barnen *rys*
Jove - Jag tycker ocksâ att det verkar skumt, men en del tycker att det gâr utmärkt.
Puman - Ja, obegripligt för mig ocksâ.
Jag höjde också på ögonbrynen åt att de lämnade barnen ensamma. Speciellt flera stycken i den åldern - kan de inte göra illa varandra om inte annat? De förstår ju inte när det gör ont på andra.ht
En gång gick vi på middag till våra grannar i lägenheten ovanpå. Vi hade en sån där babyvaktare, alltså en sån där liten grunka som man har hemma om bebben vaknar och så hör man om lillan skriker på övervåningen. Vi hade testkört och allting funkade bra. Men vad vi inte tänkt på var att tvååringen (som hon då var) skulle gå ur sängen för att kolla var vi var. Och då hördes ju inget i vaktmaskinen. Jag vet inte hur länge hon letade (vi kollade ju ändå med jämna mellanrum). Men bara känslan av att hon vaknat till en tom lägenhet och sedan gått om kring och letat efter oss var fruktansvärd (Precis som du säger). Nu är ju barnen större men jag skulle aldrig göra om något liknande. Barnvakt annars är vi hemma.
Tolken - Nej, precis som du säger kan man inte räkna med att sâ smâ barn beter sig "logiskt". Om de alltid brukar ropa efter mamma när de vaknar, sâ kanske de fâr för sig att gâ upp och gâ ut en annan gâng.
Post a Comment