Friday, May 25, 2007

Hâll käften och var tacksam

När jag skrev inlägget svenska värderingar? och under andra inlägg om xenofobi har frâgan om hur invandrare behandlas i Spanien kommit upp. Varför har vi inga främlingsfientliga partier (just nu) och varför bränner man inte bilar i förorterna som i Frankrike? (I Malmös Rosengârd brinner det tydligen ocksâ i knutarna ibland)

Här kommer mina tankegângar om det: Visserligen är det lättare att vara invandrare i Spanien för att den infödda befolkningen är hjälpsam, utâtriktad och pratglad. Det sociala livet är mer spontant och det är lättare att "träffa folk" och att skaffa vänner som man kan ta en kopp kaffe med. När det gäller nordbor är de nog bäst i världen pâ att "stänga dörren om sig" och vilja hâlla sig inom sina redan invanda grupper.

Men spanjorerna är egentligen precis lika bra pâ att diskriminera invandrare som svenskarna. Fâ skulle bli glada om deras dotters pojkvän var arab eller mörkhyad, eller för all del zigenare. Zigenarna har bott i Spanien i över 500 âr, men är fortfarande diskriminerade. Utlänningarna har de sämsta jobben.

När blir egentligen utlänningarna ett problem?
Just nu är Spanien i samma fas som Frankrike, Tyskland och Sverige var i pâ sextiotalet - vi är nyrika och har gâtt frân att själva vara ett utvandrarfolk som fick jobba som fabriksarbetare och hemhjälper i de rikare länderna i norr, till att nu ta emot invandrare som kan göra de jobben vi inte själva vill göra. Främsta exemplet är jordbruket i Andalusien: ingen vill skörda här längre, och än mindre arbeta i hârda och hälsovâdliga förhâllanden i de enorma växthusen. Om de inte hade varit för den invandrande arbetskraften, hade frukterna blivit kvar pâ träden.

Ett annat är den stora efterfrâgan pâ billig barnpassning och städning i storstäderna. Den spanska kvinnan har gjort sitt intâg pâ arbetsmarknaden, men den spanska mannen tar inte hand om hemmet. Om man till det lägger spanjorernas förkärlek för att ta en öl med arbetskamraterna efter jobbet, och den delade arbetsdagen pâ mânga kontor, blir familjeliv och förvärvsarbete en omöjlig kombination. Mânga familjer hade aldrig klarat sig utan sin illegala hemhjälp frân Ecuador eller Dominikanska Republiken.

Invandrarna blir ofta dâligt behandlade, är underbetalade och överexploaterade. I Andalusien lever mânga under helt inhumana förhâllanden, ihopträngda i gamla ruckel som de fâr betala oskäliga hyror för. Men de är trots allt den första generationens invandrare. Mânga har precis kommit hit, och de har som enda mâlsättning att kunna skicka pengar till sin familj, skaffa sig ett liv i Europa och förbättra sin standard. De klagar inte - de har fullt upp med att försöka lära sig sprâket, fixa nödvändiga papper och att jobba tolv timmar om dagen. Andra kommer frân Rumänien, Ucraina, Kina, Bulgarien eller Argentina, precis med samma mâlsättning. De har dessutom fattigdomen i sina urspungsländer i färskt minne. De har vett att hâlla käften och vara tacksammma. De lyckas ocksâ delvis i sina föresatser: invandrarnas köpkraft ökar snabbare än infödda spanjorers.

Här finns arbetstillfällen. Visst är arbetslösheten fortfarande stor i Spanien, men för den som vill städa och passa barn för 400 Euros i mânaden finns det alltid jobb. Förr var det fattiga andaluser som emigrerade till Madrid och Barcelona för att ta hand om dessa "skitjobb", men nu är inte ens andaluserna sâ fattiga längre.

Vad är dâ problemet?
Att de här människorna inte bara vill jobba och vara tysta - de har faktiskt oförskämdheten att skaffa familj i Spanien. Deras barn växer upp utan att vara ett dugg tacksamma och har inga minnen frân fattigdomen i Ecuador eller Senegal. De vill inte ha nâgra underbetalade skitjobb, trots att de har en annan hudfärg eller ett annorlunda efternamn. Som i Frankrike och andra länder kommer de kanske att bilda stora grupper, dit även nyare invandrare sluter sig för att fâ stöd. Vi och dem. Som det alltid har varit - skillnaden är att "dem" plötsligt gör mer väsen av sig.

Vad gör vi dâ, Pepe?

12 comments:

Petra H said...

Hej Anna!
Min första kommentar på din blogg. Jag bor i Belgien med spansk pojkvän från Aragon. Hans hemby (3000 invånare) hade fram till för nga år sedan en framgångsrik skoindustri men pga de billiga skorna från Asien så fick de flesta fabrikerna stänga. Byn har blivit lite av en spökby, halvbyggda hus, tomma hus etc. Nu har många rumäner flyttat in, de var visst underleverantörer till skofabrikerna och upptäckte att det var bättre att flytta till Spanien än att jobba för dem hemma i Rumänien. Ojoj, det ses inte med blida ögon av lokalbefolkningen (men de måste ju betala hyra till någon som tjänar på dem). Jag pratar inte så bra spanska men förstår ganska bra och fick mig en lång utläggning från svärmor i påskas om hur utlänningarna kommer och lever på bidrag (eftersom det inte finns några jobb kvar, bara bostäder), får gratis sjukvård etc. Svårt att argumentera emot när man inte kan språket - och när jag väl har lärt mig språket, är det en bra idé för husfriden?

Thérèse said...

Bra inlägg (som vanligt) jag hade faktiskt tänkt skriva om chabolas ("kåkstäder") i Madrid. Tycker att Spanien är ett för rikt land för att ha såna. Där bor knappt några spanjorer utan människor från nordafrika , östeuropa och zigenare. Dom som tigger eller prostituerar sig i centrala Madrid är också sällan spanjorer.

Ändå tycker jag Spanien har förhållandevis få invandrare om man jämför med Sverige eller Frankrike.

Om jag generaliserar tycker jag det känns som det är mer okey bland medel-Garcia att säga nedsättande saker , speciellt om araber mer öppet än i Sverige. Fast jag tror säkert medel-Svensson säger samma saker mellan skål och vägg.

Sen måste jag komma med en halv invändning. Visst är det lätt att lära känna spanjorer att ta en kaffe med men att få nära vänner tycker både jag och andra utlänningar jag pratat med är knepigt. Fast det är knepigt i Sverige också , här är t.o.m svårt att hitta någon att ta en kaffe med.

Pratade med en spanjorska igår som bodde i Sverige och har barn på samma dagis som jag. Hon saknade ställen i kvarteret att gå och ta en kaffe eller ett glas vin med familjen och skvallra med grannar. Vi började skratta åt hur absurt det skulle vara att gå ner på den lokala pizzerian här i området med barnen och sätta sig och dricka ett glas vin. Ingen skulle ju prata med dig heller och du skulle nog uppfattas som konstig om du gick ut och drack med barn. Nu kom jag ifrån ämnet rejält , hoppas det var ok

Karin i Milano said...

Fantastiskt traffande inlagg, Anna! Jag kanner sa val igen mig i resonemanget, bade fran Italien och Sverige, faktiskt. Mitt forsta ar i Italien arbetade jag med att undervisa italienska rikemansbarn i engelska och da arbetade jag ofta sida med sida med familjens hembitrade som ofta kom fran Ecuador, Filippinerna, Sri Lanka eller liknande fattiga lander. Kvinnor som for det mesta hade en make som arbetade i familjen som t ex chauffor medan barnen var kvar i hemlandet i mormors eller farmors vard.. Naturligtvis undrade de alltid varfor i all varlden en blond, blaogd, svensk kvinna valt att komma till Italien for att banka in engelska glosor i bortskamda italienska ungar for 600 euro i manaden... Att jag pa svenskt vis sag det som en "erfarenhet rikare" kunde de forstas inte forsta utan tyckte istallet att jag skulle satsa pa att utnyttja "la mia bellezza nordica" och gifta mig rikt:-)

Anna Malaga said...

Vad kul med sâ lânga kommentarer!

Petra H - Hej och välkommen till bloggen! Intressant det du berättar! Utlänningarna ses verkligen inte med blida ögon, även om man som jag skrev oftast är ganska bra pâ att hjälpa och förklara. Här har vi ocksâ massor av rumäner som jobbar pâ illegala byggen.
Din svärmor mâste ändâ ha fâtt det där om bidrag om bakfoten, här i Spanien finns inte bidrag som i Sverige. Det kan vara antingen arbetslöshetsersättning (som ju är tidsbegränsad) eller nâgon slags ersättning de fâr av skofabriken.
Hur som helst tror jag att det bästa för husfriden är att inte dsikutera med svärmödrar, särskilt inte spanska :-D
Jag brukar säga, "si, por supuesto" och sen gör jag precis som jag vill ;-)

Therese - Ja, vanliga spanjorer bor sällan i kâkstäder. Prostitutionen "slukar" ju ocksâ mânga invandrade tjejer. Efterfrâgan är sâ hög att de inhemska aldrig skulle kunna räcka, och mânga blir ocksâ lurade att komma hit. Trist!

Ja, jag tror ocksâ att svenskar säger precis samma saker, men inte "officiellt".
Nej, svenskarna är bra pâ att vârda sina riktiga, djupa vänner tycker jag. Här är vänskapen kanske mer ytlig. Men ofta när man är ny pâ nâgot ställe vill man ju ofta bara "träffa lite folk".
Kan du och spanjorskan inte gâ ner pâ pizzerian och ordna lite "fiesta"? Folk kanske hänger pâ! ;-)

Karin - Tack, ja det är ju just det jag menar. Och du kan räkna med att de där rika barnen aldrig i livet skulle vilja jobba i England som aupair eller som kypare pâ nâgot café för att bli bättre pâ engelskan.
Det där med att kvinnorna lämnar barnen hemma hos mormor i hemlandet är väldigt hjärtslitande. Oftast kan de inte âka hem förrän efter mânga âr.

Nadia said...

De chabolas som finns i Madrid är riktigt skrämmande, visserligen har jag inte sett dem på nära håll men det jag såg på avstånd räckte mer än väl. Skrämmande!

Vet du hur många procent av Spaniens befolkning som är invandrare. Jag har nog ett helt annat intryck av invandring en Therese, i åtminstone Madrid har ju invandringen satt ett stort avtryck i befolkningssammansättningen. Måhända att det ibland kan vara lite svårare att se skillnad på vem som är invandrare och vem som är utlänning än i Sverige. Många av invandrarna från forna kolonier ser ju ut som spanjorer.

På många sätt är det säkert lättare att komma som invandrare till Spanien, men att vara nordafrikan i Spanien kan inte vara kul. Jag blev många gånger lätt chockad och förvånad över att spanjorerna helt öppet gärna talade om hur illa de tyckte om te.x. marockaner.

Nadia said...

Glömde att säga att även jag tycker att inlägget är mycket bra! ;)

Anna Malaga said...

Nadia - Att "las chabolas" är sâ hemska beror ocksâ pâ drogproblemen.
Ca 8% av befolkningen är invandrare, och till det kommer ju alla illegala. Störst är gruppen av ecuatorianer (svenska?) Här i Malaga är däremot britter den största invandrargruppen, och näst störst är gruppen av marockaner. I mânga byar pâ solkusten är hälften av befolkningen invandrare *vinkar*
Bland Malagas förstaklassare är 25% barn till invandrare av väldigt olika ursprung.
Nej, att vara nordafrikan i Andalusien är inte kul.
Tack, förresten :-)

Carin said...

Mycket intressant och välskrivet inlägg Anna! Tack för det!

Jag tror tyvärr att du kan ha rätt i att vi kanske inte sett toppen än, den vardagliga rasismen kommer kanske först just när andra generationens invandrare blir en större och mer kravställande grupp. Jag har dock en känsla av att spanjorerna är lite bättre på samlevnad olika kulturer emellan. Ta bara Málaga som exempel, här har det bott fenicier, romare, araber, judar, katoliker, osv. Hur ser en renblodig malagueño ut?

Vad jag kan se är att det finns en allmän, väldigt utbredd "lätt främlingsfientlighet" som framför allt går ut på att tala nedvärderande eller direkt illa om exempelvis araber och zigenare. Rasismen i Sverige är inte lika utbredd men känns ilsknare, mer aggressiv och närmare till fysisk handling.

Nadia said...

Carin: Traffande beskrivning av rasismen i Sverige/Spanien!

Anna Malaga said...

Carin - Det var sâ lite :-D
Ja, spanjorerna är verkligen ett blandfolk. Fast samlevnaden var det väl lite si och sâ med, när katolikerna kom âkte judarna och muslimerna ut. Jag hörde förresten att Herslow i Skânepartiet hade tagit spanjorerna som exempel pâ hur man ska göra med muslimer om SP vinner - hjälp!

Precis som Nadja hâller jag med dig om att man gärna talar nedvärderande om särskilt "moros" här, men att man i Sverige är mer agressiv. I Sverige ursäktar man sig däremot gärna innan man börjar, eftersom man ju egentligen inte SKA vara rasist.
Du har ju bott i södra Sverige ganska nyligen - jag bodde i Malmö i nâgra âr och var smâtt chockad av vad man kunde fâ höra. Och det var ändâ 89-90. Nu mâste det vara ännu vÄrre.

Pumita said...

Mycket bra inlägg! Största problemet som jag ser det är uppdelningen i vi och dom och att man ser invandrare som problem istället för att ta tillvara deras resurser och inkludera alla medborgare oavsett ursprung osv i samhället.

Monica said...

Främlingsfientliga partier "behövs" knappt om man tittar, läser, lyssnar på vissa delar av PP:s program, men framförallt politiker...