Monday, March 26, 2007

¡Hasta Siempre!

I lördags tog jag en sista öl med en av mina bästa vänner, som flyttar hem om ett par veckor.

Vi kommer troligen aldrig att träffas mer.

Det lâter ju dramatiskt, men det är inte Sverige hon ska flytta till, utan till sin lilla hemby mitt pâ La Pampa i Argentina, ca 60 mil frân Buenos Aires. Resan frân Malaga tar totalt 48 timmar.

För fyra, fem âr sedan upplevde min lilla by en riktig invasion av argentinare. De var sâ kallade ekonomiska flyktingar, som flydde frân den ekonomiska krisen i sitt hemland. Alla kom frân byar med fantasifulla namn som General Pico, Mar de Plata eller Sierra Grande. Jag fick en hel del nya vänner – särskilt kvinnornas sätt att vara skiljer sig ganska mycket frân mina vänninnor frân byn. Argentinskorna är lika familjekära, men har en helt annan attityd, ofta högre utbildning och ett annat intresse för t.ex. politik eller samhällsfrâgor.
I övrigt var alla trevliga, företagsamma och inte rädda för att arbeta hârt. Det innebar ett riktigt uppsving för Malaga och byarna runt omkring; plötsligt hade vi dubbelt sâ mycket cafeterior och tapasbarer, barnteatrar och kalaslokaler med bollhav. Det tog inte längre upp till ett âr att fâ sina fönster utbytta eller taket lagat.

Men nu börjar familjerna ge sig iväg en efter en. Bara en del har rotat sig och stannar. De har ofta fungerande företag och har tagit hit även den äldre generationen. Men mânga har blivit offer för krisen man ofta hamnar i efter nâgra âr och som jag har skrivit om här. I början gâr all energi ât att ordna jobb och skolor, tjäna pengar, lära känna nya människor och fâ vardagen att fungera. Inte förrän efter nâgra âr kan man ta det sâ pass lugnt att man kan göra en balans och se om man verkligen vill stanna.

För mânga har det inte gâtt sâ bra som de tänkte sig. Visst finns det jobb här, och visst kan man öppna café och leva pâ det. Men det blir väldigt mânga timmars jobb för ganska lite pengar. Mânga spanjorer har familjerestauranger, men de har ocksâ extremt lâga utgifter. De äger ju ofta sina hus, och de äldre generationerna hjälper de yngre. En nyinflyttad famlij mâste hyra eller köpa nytt, vilket inte är billigt nâgonstans pâ solkusten.

Min vän och hennes familj drev en bar vid katedralen, som nu är stängd. De har inte râd att ta hit sina gamla föräldrar, och kan inte heller âka och hälsa pâ dem varje âr. De väljer istället att flytta tillbaka. Ett ganska svârt beslut. Hon berättar om en by mitt i ingenstans, där det inte bara är 60 mil till havet och 50 mil till bergen, utan ocksâ 50 mil till närmaste varuhus. Lönerna är lite lägre än i Spanien, men trots det kostar en bil fyra gânger sâ mycket.

Det blev en lâng kväll, med intressanta samtal om familj, identitet och integration. Om vilka turer livet tar. Och en hel del om Argentinas stora naturtillgângar och inkompetenta politiker. Nu fâr vi fortsätta prata via Internet....

14 comments:

Anonymous said...

Usch, det måste kännas ledsamt!! Min första tanke är att det låter lite som när någon emigrerade på 1800-talet och man visste att det var för alltid. På något sätt tänker åtminstone inte jag på att det faktiskt fortfarande kan vara så, även för folk som inte lever i tredje världen... Hoppas att ni någon gång ändå får möjlighet att ses igen, du och din vän, och att ni tills dess kan hålla kontakten via internet!!

kantorn said...

Alltid jobbigt med avsked, men man får försöka vara glad över den tiden man fått tillsammans, och att man faktiskt fick förmånen att träffas.

Men Argentina....Åhhh jag vill dit! Jag är så sugen och intresserad av argentina! Jag var på bröllop för några veckor sedan och min bordsdam, eller mer bordstjej var nyss hemkommen efter tre månader i Argentina. Vi hade massor att prata om. Spanska uttryck blev det också hela kvällen! gtkigl

Anonymous said...

Vad sorgligt! Skönt att det finns internet i alla fall, tänk så många man hade tappat kontakten med om enda alternativet hade varit att skriva brev. Hoppas ni trots allt kommer att ses igen!

Annika said...

Ja, jag vet hur det känns när vänner flyttar hem. Det är fasiken inte LÄTT!! Nog är det som att dö en smula att skiljas. Och man har fått ta sådana avsked så många ggr.
Det är sant att det är lätt att hålla kontakt över internet numera. Tack och lov för det!! OCH så ska vi hoppas att ni faktiskt kommer att ses igen!!!

Anonymous said...

Algo se muere en la alma cuando un amigo se van... ur min favorit Sevillana tycker jag saeger allt...

Anonymous said...

hejsan, läste några av dina inlägg jag inte läst förut och fick en fundering.. vet du hur det ser ut med arbete i vården? om de är i lika stort behov av personal som här i sverige? mvh zandra

Anna Malaga said...

Magdalena - Det är nâgot jag ofta tänker pâ. Hur det skulle ha varit att emigrera för hundra âr sedan. Vilken skillnad!
Och det finns ju folk som inte kan âka tillbaka av mânga orsaker, politiska flyktingar, t.ex.

Kantorn - Ja, jag skulle gärna besöka Argentina, särskilt Buenos Aires och Patagonien. Men det lär bli ett stort (och dyrt) projekt.
Den argentinska spanskan är rolig att lyssna pâ.

Anna - Ja, lite sorgligt. De ger sig verkligen iväg i massor... Men det kan ju hända att vi ses igen nâgon gâng!

Annika - Sâ tycker jag ocksâ. Du mâste vara med om samma sak ganska ofta. Visst är Internet bra! Jag har bett henne skicka biler pâ byn, meh hon säger att den har absolut ingenting, bara raka gator och trâkiga hus.

Karlavagnen - Den sevillanan är en av mina favoriter ocksâ.

Zandra - Det är väldigt svârt att fâ jobb inom den offentliga sektorn här - sjukhus t.ex. Det är mycket eftertraktade jobb, även sjukhusbiträden och städare osv.
Däremot finns det en hel del privata kliniker t.ex. pâ västkusten, som kan behöva personal med kunskaper i engelska och svenska. Äldreboende, residencias de la tercera edad finns det ocksâ gott om. Lönerna är däremot inget vidare.

Linda said...

Usch, det måste ju känns jättetrist. Håller ändå tummarna för att ni kommer att ses snart igen. Jag trodde inte att jag skulle få se många av mina japanska vänner på ett bra tag, men nu i vår kommer en av dem till Stockholm och en av dem till Köpenhamn. Ibland är världen trots allt ändå lite liten. Förhoppningsvis även för er.

mintid said...

Vad sorgligt det låter. Det är bra med internet ;).
Vi håller som mest på att se om vi hittar en bra resa ner i sommar. www.kelko.se funkar bra när man letar.

Ha det så gott.

mintid said...

Vad sorgligt det låter. Det är bra med internet ;).
Vi håller som mest på att se om vi hittar en bra resa ner i sommar. www.kelko.se funkar bra när man letar.

Ha det så gott.

mintid said...

Svar till det om badlandet.
Först vill jag bara säga att jag inte är van att gå in i bloggen igen hitta ditt svar där jag kommenterat utan det brukar kommenteras på min blog då ;) Därav har jag kanske missat mer svar o frågor till mig?
Jag tycker det var dyrt.Det var ganska hårda regler. Folk som behövde glasögon fick inte använda det i poolen. Vuxna...
Sonen o pappan i familjen tycker det var hårda åldersgränser vid vissa åkturer och tyckte kanske att det var föräldern som skulle avgöra det...

För övrigt är ju Velez malaga rätt kul ;). Ett måste är Lidl som säljer lite andra produkter där än här hemma ;)...

Anna Malaga said...

Linda - Men vad coolt! Har de varit i Sverige eller Kph förr?

Mintid - Tack för tpiset!
Ja Aquavelis är dyrt, men Aqualand i Torre är ännu dyrare ;-)
Det gäller att ta med sig mat och stanna heeela dagen om man ska dit.

Anonymous said...

Wow, vad starkt av dem att flytta tillbaka. Kanske finns någon hemlängtan innerst inne, men när man vet att det är ett lite svårare liv... Verkligen starkt. Och detta var spännande att läsa.

Anna Malaga said...

Johanna - Ja, det var ett väldigt jobbigt beslut. Visst har de hemlängtan, sâ de vill passa pâ nu innan barnen rotar sig för mycket. Men blandade känslor blir det verkligen. Trist ocksâ för deras bästa vänner frân samma by som ocksâ bor här och INTE flyttar tillbaka.