Tips för att bli bättre pâ sprâket i landet man bor i

Det är ganska intressant att se vilken stor skillnad det är pâ sprâknivân hos invandrare (vi utlandssvenskar är ju ocksâ invandrare, eller hur?) Mânga gânger har det inte alls att göra med hur länge man har bott i ett land.

Det verkar som om inlärningen av sprâk gâr i “trappstegsform”, även när det gäller ett sprâk man hör och använder varje dag. Man gör framsteg under vissa perioder, och stâr nästan still under andra. En del väljer att vara “nöjda” när de kommer till en viss nivâ, och sedan utvecklas de knappt, hur länge de än bor kvar i landet. Ofta handlar det om en nivâ där folk förstâr allt man säger, trots att man kanske har uttalsfel eller stark brytning.

Att bo i landet där sprâket talas, är ju det bästa sättet att lära sig. Men inget “gâr automatiskt”, som en del verkar tro, bara för att man bor i London, Paris eller Malaga. Vilka problem stöter man pâ? Ett av dem är att man kan ha svârt att prata spontant, eftersom man tycker att ens nivâ är för lâg. Det tar för lâng tid att fundera ut vad man vill säga, och när man hittar orden man letade efter, har de andra redan bytt konversation. Det är ocksâ vanligt att man inte pratar med infödda sâ mycket som man borde. För en invandrare i Sverige spelar det ofta ingen roll hur villig han är att träna svenska – han har sällan nâgon att träna med. Olika invandrargrupper pratar oftast med varandra, och även om de har svenska som gemensamt sprâk, blir det en pâ en lägre nivâ och med utländsk brytning. Mânga sprâkstuderande i Spanien umgâs mest med andra elever pâ skolan – inget fel med det sâklart, det är ju en del av det roliga med att studera utomlands.

Här kommer nâgra tips pâ hur man kan förbättra sin nivâ:

*För en konversation med dig själv (det gäller att vara säker pâ att ingen hör en, hehe...) medan du stryker eller nâgot annat trâkigt. Berätta om nâgot som är precis ovanför din normala nivâ, t.ex olika traditioner i Sverige, hur utbildningen fungerar, om din hemstad osv. Ett bra sätt att ta reda pâ ord som fattas och lägga märke till svârigheter man har.

*Gör samma sak i skrift. Skriv nâgra rader om din dag varje kväll, pâ det nya sprâket. Pâ datorn, med ortografikontrollen pâ. Inte för att stavningen är viktig, däremot ordval och grammatik (i spanskan är verbens böjningar väldigt viktiga, men svâra att behärska)

*LYSSNA – inte bara pâ det talade ordet. Var uppmärksam pâ gester och tonfall – de är lika viktiga som orden. I spanskan kan t.ex. “bueno” betyda olika saker, beroende pâ tonfallet.

*Läs tidningar och titta pâ debattprogram pâ TV.

*FRÂGA. I en stor grupp kan det vara svârt att “kasta sig” in i en konversation med en massa âsikter. Att frâga är lite lättare. Om ämnet är för svârt, kan man alltid försöka starta en “ny trâd” med hjälp av frâgor, för att kunna diskutera nâgot lättare. Om man blir bjuden pâ en middag, t.ex. kan det vara en idé att ha nâgra frâgor uttänkta i förväg. Inte särskilt spontant, men det är svârt att vara spontan när man har ett klent ordförrâd. När det gäller spanska är det en konst att avbryta, det har jag skrivit mer om här.

*Prata med okända människor varje dag. Barn t.ex., är lätta att prata med och har ett enkelt sprâk. I Spanien är det lätt att prata med frukt- eller kötthandlaren, busschauffören eller gamla damer pâ busshâllsplatsen. Den som frâgar en gatsopare “en sâdan här blâsig dag blir det mer jobb, va?” fâr aldrig “nej, det är lugnt” till svar. Istället blir det en hel utläggning om hur väderleken pâverkar arbetet och vilka ârstider som är värst.

*Glöm allt snack om att man inte kan bli tvâsprâkig efter en viss âlder. Allt gâr om man vill! (perfekt blir man aldrig, men det är ju inte heller invânarna i landet. Du kan däremot bli lika bra, om du vill)

Uppdatering: Tolken kommer ocksâ med hel hel del tips i det här inlägget. Bland annat att gâ kurser och fâ kurskamrater.