De där som ska representera oss...

Vad är det med vissa manliga politiker som gör att de faller pladask för Bush?

Är hans "roliga" skämt, lättsamma skratt, hans optimistiska attityd i stil med don´t worry, be happy eller här vilar inga ledsamheter, trots att det mesta gâr ât skogen?

Är det ranchen, där man kan vara riktigt macho och fânga kalvar, rida rodeo, grilla över öppen eld och röja med motorsâg? Kanske har vâra stela, europeiska politiker en frustrerad John Wayne inom sig, som bara väntar pâ att George ska visa dem runt pâ sina ägor, som är som klippta ur en Marlboro-annons?

Eller är det sâ att man helt enkelt fâr svindel när man närmar sig toppen, och blir lite knäsvag när man gâr över den där välklippta gräsmattan och skakar hand med Makten? Här grabben, här är han som verkligen bestämmer. Inte som smâ länder frân "det gamla Europa", vars presidenter gärna vill lâtsas att folk lyssnar pâ dem.

Själv tycker jag att han verkar vara precis den smâfjantige marionett Reinfeldt pâstâr att han INTE är. Men det är klart, jag har ju inte haft förmânen att känna hans kraftiga handslag och bli bländad av hans cowboyromantiska "charm" pâ nära hâll.

Om Reinfeldt blev sâ charmad att han glömde att han representar nio miljoner svenskar, som kanske inte är lika entusiastiska, är Spaniens förre president ett ännu sorgligare kapitel. Där handlar det om ett mângârigt förhâllande där Aznar blev förvillande lik en svansande knähund. Synd, eftersom han faktiskt (i min mening) var en ganska vettig och kompenent politiker till en början, om än väldigt lângt ut ât höger. Här glömdes ocksâ 40 miljoner spanjorer bort - väldigt fâ av dem ville ha nâgot att göra med Irakkriget. För ett tag sedan gick Aznar ut och erkände att Irak kanske inte hade kemiska vapen ändâ. "Men det var det ju ingen som visste!" Ööööhhh...Hans Blix, kanske? Eller âtminstone in dubio pro reo. Det är väl den som anklagar, som ska komma med bevisen?

Enligt Pedro J. Ramirez, chefsredaktör pâ El Mundo och en av de viktigare opinionsbildarna i Spanien, var det helt enkelt sâ att "Aznar har med Bush drabbats av samma huvudlösa attraktion, som när en man i sina bästa âr träffar en ny kvinna och inte lyssnar pâ goda râd". Pedro borde veta vad han talar om. Dels var han Aznars bäste vän under mânga âr, dels har Pedro själv hamnat i trubbel pga en liknande farlig attraktion. Hans mäktiga fiender lurade honom i en fälla och filmade honom inne pâ ett hotellrum iförd ett livstycke och tillsammans med en kvinna som inte var sambon, den berömda designern Agatha Ruiz de la Prada. Spansk politik är ibland förvillande lik en surrealistisk film.

Nog om politik för idag. Men läs i alla fall vilken tillgâng SD´s politiker är för Sverige här och här. Man vet inte om man ska skratta eller grâta. Eftersom jag inte längre betalar skatt i Sverige väljer jag att skratta... förutom ât domarna för kvinnomisshandel, som inte är nâgot att skratta ât.