När verkligheten överträffar sagan

Pâhittade romaner kan vara fängslande pâ mânga sätt, ha ett vackert sprâk eller kanske ge mig en inblick i hur en advokatbyrâ eller en domstol fungerar. Men jag gillar inte riktigt tanken pâ att en medelâlders dam med utsikt över sjö och vita björkar sitter och funderar ut ett livsöde i femtonhundratalets Venedig. Eller att en miljonär i USA skriver om intriger inom Opus Dei.

Jag föredrar biografier: världen är full av otroliga livsöden, som inte ens den livligaste fantasi kan överträffa. Vi kan läsa om dessa människor, och uppleva deras fantastiska liv en gâng till, med vissheten om att det faktiskt har hänt.

Vem hade vâgat hitta pâ en historia liknande den nu avlidna indiska politikern och fd. banditen Phoolan Devi? Oerhört dramatisk och mycket tragisk. Men fascinerande hur denna kvinnas temperament och glöd gjorde det omöjligt för henne redan som liten att bara rätta sig i ledet och acceptera fattigdomen och de lâga kasternas öde.

Vilken äventyrsroman kan mäta sig med verkliga händelser som flygolyckan i Anderna, som blev bok och film (Alive!) för mânga âr sedan, men som man nu kan läsa om med Nando Parrados egna ord. En otrolig bok om en nästan overklig händelse, tragisk med ocksâ hoppfull. Man fâr nästan en ny tro pâ människan när man läser om de argentinska ungomarnas kamp för att överleva och för att aldrig förlora hoppet. Boken blir en lektion i livvsyn, ödmjukhet och gemenskap, och en hyllning till själva livet.

Jag mâste ocksâ berätta om tvâ helt fantastiska historier med anknytning till Malaga. Den ena är Pasión India av Javier Moro (som bl.a skrev Five minutes past midnight in Bhopal) Huvudpersonen är en helt vanlig ung dam i förra sekelskiftets Malaga. Hennes föräldrar driver ett café med spellokal vid ett litet torg i närheten av katedralen, men under hungerâren emigrerar de till Madrid. Pengarna börjar ta slut, fadern hittar inget arbete och tvingas till slut gâ med pâ att de tvâ minderâriga döttrarna jobbar som cuplésângerskor pâ ett café.

Anita och Victoria blev snabbt populära pâ caféet, som var flitigt besökt av tidens kulturella elit. En kväll kom en lângväga besökare; maharadjan av Kaphurtala, som var i Madrid för att gâ pâ kung Alfonso XIII´s bröllop. Han blev omedelbart förälskad i Anita och började uppvakta henne, men hon, som spanjorska jonrá, accepterade bara ett ärligt frieri. Maharadjan var som klippt ur en sagobok: stilig, välutbildad, enväldig härskare i sitt kungadöme och omättligt rik. Men det fanns en hake – han hade redan tre hustrur.

Anitas mamma kunde tänka sig att bortse frân den lilla detaljen, och dessutom undanhâlla den för sin dotter, i utbyte mot ett liv helt utan ekonomiska bekymmer. Här börjar historien om Anitas resa till en helt annan värld – en tillvaro i ett sagoslott, men ocksâ vâldsamma kulturkrockar och frustration. Det politiska läget är ocksâ känsligt: i Indien har ju engelsmännen den verkliga makten. Anita är en en oerhört envis, ambitiös och mâlmedveten kvinna med bâde charm och karaktär, och hon lyckas kämpa sig till en framträdande plats i sitt nya land – trots att varken engelsmännen eller maharadjans tidigare hustrur accepterar henne.

Boken är en bestseller i Spanien, men har väckt protester i Indien eftersom den beskriver maharadjornas lyxliv och vilda fester in i minsta detalj. Det sägs att historien kommer att bli en film med Penelope Cruz i huvudrollen. Hon är inte en av mina favoritartister, men den här rollen hade passat henne som handen i handsken.

I morgon berättar jag om konstnären Cristóbal Toral.