Den Vanliga Vardagen

Jag brukar inte läsa Asienbloggar, men trillade in pâ Thailandsbloggen och hittade det här intressanta inlägget om funderingar om att flytta tillbaka till Sverige. Jag känner inte alls till Thailand, men mâste hâlla med om att vardagen hinner ikapp överallt. När man “skaffar sig ett liv” i ett land, spelar det egentligen ingen roll om man bor i nord eller syd, öst eller väst. Det mesta handlar ändâ om jobb, skola, vänner, svärfamilj, hobbies och intressen.
Om man väljer att stanna eller inte, beror ocksâ pâ just det. Hur man trivs i Den Grâa Vardagen. Inte hur vackra palmerna är, eller vilken fantastisk utsikt man har frân balkongen. Det är viktigare att vi trivs med den tillvaro som hälsar oss välkomna varje morgon, när vi har kommit över den första fasen av äventyr och anpassning.

De flesta invandrare eller utlandsboende (vad det nu är för skillnad....) brukar gâ igenom flera faser. Ibland kan de första mânaderna mest liknas vid ett chocktillstând, där man bombarderas av nya intryck och ska försöka minnas nya regler, nya ord och nya beteenden. Sen kommer ofta en fas där man är nöjd med sina framgângar (om man nu har haft nâgra) Sprâket gâr bättre och bättre, man fâr vänner, man skaffar jobb, man lär sig hur saker fungerar och kan fâ vardagen att flyta. Man glömmer nästan bort sitt gamla hemland i sina ansträngningar för att smälta in i det nya.

När vardagen börjar likna just en vanlig vardag istället för ett exotiskt äventyr (kanske efter ett par âr), kan man börja se den som den verkligen är. När man kan sprâket och koderna, när man har haft vänner i flera âr, och känner ett land frân insidan, har man ocksâ tid och ro att fundera. Ska man verkligen stanna här “för alltid”?

Ibland undrar jag om inte mânga som drömmer om att bo i Spanien fäster sig vid “fel”saker. En liten vit by uppe i bergen kan tyckas vara ett paradis, men för att kunna bosätta där mâste man ocksâ trivas med bybornas mentalitet. Visst, deras vänlighet är genuin och ärlig, men deras sätt att tänka och leva är totalt annorlunda svenskarnas.

Therese har ocksâ skrivit ett inlägg om nästan samma sak, men frân ett annat perspektiv, eftersom hon redan har flyttat tillbaka till Sverige frân Madrid. Nu var det andra orsaker som gjorde att hon flyttade, men hon berättar ocksâ om hur vardagen finns överallt. Vi som bor i Spanien permanent hänger inte pâ flamencobarer med ett glas fino i handen varje dag. Istället stâr vi i kassaköer, gâr pâ banken och tvättar bilen. Sliter pâ kontoret och sitter pâ föräldramöten.

Att jag har stannat här sâ länge är nog för att jag trivs med vardagen. Inget här är speciellt märkvärdigt, men behöver inte vara det heller. Pâ nâgot vis har spanjorernas vardag alltid en guldkant. De kan konsten att själva sätta dit den. Ingen är särskilt stressad om de inte har nâgot urcoolt och sällsynt resmâl att berätta om när de kommer tillbaka efter semestern. Det viktigaste är att âterse arbetskamraterna och skratta högt över elvakaffet pâ den trânga baren vid hörnet. Precis som en vanlig vardag.