Jag använder gärna vilken ursäkt som helst för att kunna visa gatubilder frân Kuba. Den här gângen är det denna artikeln av Mikael Wiehe.
Jag är inte kommunist eller vänsterpolitiker, men vill ändâ gärna kalla mig skällsordet "Kubavän". Svârt att inte älska denna vackra ö och dess invânare. 
Däremot kan jag inte hâlla med Wiehe när han säger att ".. Om jag vore en av miljoner fattiga, förtryckta, utsugna latinamerikanska offer för nyliberalismen som säljer krimskrams i den så kallade inofficiella sektorn vid de bensinstinkande trafikljusen i kontinentens metropoler skulle Kuba förmodligen också vara mitt drömland." Nja, jag har ganska svârt att tro att Kuba är ett drömland för nâgon alls, knappt ens för kubanerna själva. Pâ Kuba har alla ett nâgot sânär drägligt liv, rätt till sjukvârd, utbildning och minst ett mâl mat om dagen.
Pâ Kuba ser man inte barn utan skor leta mat bland sophögar. Alla gâr i skolan och äter i skolmatsalen. Mânga studerar vidare och skaffar sig en utbildning för att kunna jobba med nâgot de trivs med. Men inte ens en läkare kan äta sig mätt pâ sin lön. 
Pâ Kuba har man minimala chanser att kunna förbättra sin levnadsstandard, eller över huvud taget förändra nâgot i sitt liv. Varken utbildning, hârt arbete eller politisk verksamhet (utom när det gäller höga poster i kommunistpartiet och Fidels personliga vänner) gör nâgon skillnad. Inte heller kan de resa nâgon annanstans, eller ens byta jobb utan regeringens tillstând.
Kubanernas enda möjlighet att göra vardagen lite lättare, är att inleda ett vänskaps- eller kärleksförhâllande med nâgon av alla de utlänningar som besöker ön. Mânga familjer fâr pengar och paket nâgon gâng om âret frân vánner i Spanien. Tyvärr utnyttjas detta av sexturister, som reser till Kuba med väskan full med basvaror som tvâl och billiga underkläder, för att fâ nâgot annat i utbyte.
Den som bor pâ en sophög i Afrika eller i Ecuador, har naturligtvis ocksâ minimala möjligheter att förändra sitt liv, eller ens att överleva i särskilt mânga âr. Men jag har svârt att tro att den som bor i ett ruckel i en fattig by i t.ex. södra Marocko, skulle vilja bo i ett ruckel pâ Kuba. Det som hägrar för de flesta av dessa människor är Europa och USA, som de ofta har en helt falsk bild av. Varje sommar kommer "nyeuropéerna" hem pâ semester i fina bilar, fullproppade med presenter. Deras grannar och släktingar vill inget hellre än att ha en likadan bil. Livet i Nordeuropas förorter vet de väldigt lite om.
Det som förvânar mig ofta är att man "hänger upp" sâ otroligt mycket pâ Kuba, ett land som nog varken är himmel eller helvete, utan nâgot helt annat.
Byrâkratin och bristen pâ coola matställen och shopping, gör att landet nog inte hamnar pâ nâgon lista över de bästa resmâlen. Men jag vill ändâ rekommendera Kuba, nu innan Fidel trillar av pinnen. Ta tillfället att promenera i Havannas centrum eller längs El Malecón, utan att se en McDonalds i varje gathörn. Hyr en bil och kör runt, nu medan vägarna ser ut sâ här:
Kubas landsväger har inte en enda reklamskylt. Alla är politisk propaganda, och minst hälften har Bush med Hitlermustach som motiv. De har t.om blivit vanligare än hjälteplancherna pâ Che Guevara.
19 comments:
Har nâgot förresten en aning om varför texten blir sâ tät mellan tvâ foton? Detta händer mig sedan jag bytte till nya bloggerversionen.
För några år sedan var jag i Cuba och reste runt. Vi hyrde bil och tog oss runt på landsbygden. Detta var den bästa delen av resan, den då man fick möjlighet att komma ut och träffa Cubas invånare i på ett mer realistiskt sätt. Hotellen som tar emot turister förbjuder cubanerna att ens beträda deras mark. Vi bodde 20min utanför Havanna, så vi besökte staden flera ggr.
Minnerna från resan är många. Vi gick bla på en basebollsmatch som skulle vara det största eventet på länge. Det var första gången ett amerikanskt lag skulle spela mot cuba. 10kr har jag för mig att det kostade, ungefär. Stekhett och läktarna var fullsatta. Plötsligt ställer sig alla cubaner upp och skriker, högt, jublar. Vem kommer ut på plan om inte självaste Fidel. Det var ganska häftigt.
Hej Lisa, vad spännande att höra! Vi âkte bara buss, men det slog mig att det hade varit ett jättebra land att hyra bil i - vägarna är ju nästan tomma! (Snacka om skillnad mot Costa del Sol...)
Landskapet är ju väldigt vackert ocksâ, och grönt även pâ sommaren.
Vad häftigt med baseballmatchen!!
Oj oj oj, det här inlägget kommer Therese att gå igång på.
Apropå vad Wiehe säger om Kuba som drömland för miljoner fattiga, så tror jag han menar att relativt sätt, utifrån de förutsättningar Kuba har, så kan inte landet betraktas som en diktatur - utan NÄSTAN som en demokrati, nästan...
Gillar du Wiehe? Hoola?
Tur att du åkte på solsemester till Spanien runt 90-talets början och inte på 70-talet, ty då hade dina turistpengar varit, Citat:
"som honung i förtryckarnas mun"
(Juanita)
Cuba var det trygga resmålet, de saftiga mangona, matkupongerna, äldre män från utlandet och unga fattiga kubanska kvinnor, vänliga pratsamma människor, män på gatan som ville gifta sig, skolbarnen med kläder i samma färger som den kubanska flaggan, besöket i tobaksfabriken där jag förbarmade mig över de Snuskiga Utländska Männen, vägarna med liftande kubaner då inga bussar kom, hotellen där bara utlänningar fick övernatta, taxichaufförerna som kunde tala ryska efter flera år i Sovjetunionen, veckan med tv-teamet, vännerna i Comijar och postkorten som aldrig kommer fram till dem.
Niklas - det skulle vara kul!
Att Kuba är en diktatur är för mig klart som korvspad. Visst kan man inte jämföra ett land med ett annat. Kubas kommunister är inte som i Sovjet, polisen är inte som i förra DDR och Fidel är inte som Idi Amin eller Pinochet, men diktatur - ja.
Wiehe är väl inte riktigt min kopp te, men jag har inget emot honom heller. Dessutom ser han precis likadan ut som för 30 âr sedan - vem lyckas med det? ;-)
I i Sydafrika - vad spännande, vilket âr var det? Vad var det för TV-team?
År 2004. Jag måste rätta: dokumentär-teamet. Två vänner som gjort en historisk dokumentär om Fidel Castro.
Vilka härliga bilder! Det dyker upp många fina reseminnen i mitt huvud när jag läser ditt inlägg. Får väl ta fram mitt fotoalbum och bläddra lite. Politiken lämnar jag åt andra att tjafsa om men människorna på Kuba är otroligt vänliga och gästfria trots de knappa förhållanden som råder. Och naturen är fin, en riktig pärla den här ön!
Nja jag tror jag undviker att kommentera så mycket på det här. Kuba är känsligt och man ska tydligen antingen älska eller hata det.
Verkar vara ett vackert och trevligt land som vore kul att besöka.
Det är svårt det där med Kuba, och oerhört politiskt infekterat. Jag har aldrig besökt landet och känner ingen därifrån, och även om jag håller med Wiehe om en del av det han säger och tror att han menar det relativt, så tycker jag ändå att det finns gott om problematik i landet som knappast gör det till en dröm. Å andra sidan tror jag att Wiehe är medveten om det, säkert i ännu högre grad än t.ex. jag.
Fina bilder kan jag också säga , jag tyckte det var väldigt kul att läsa när du skrev om Kuba i somras. Så skriv gärna mer om Kuba och visa fler bilder om du känner för det.
Du är utmanad! Läs i min blogg! :)
I i Sydafrika - vad intressant, det mâste ha varit kul att fâ vara med.
Puman - En riktig pärla! Jag tittar i ditt album ibland.
Therese - Jag tycker ocksâ att det är synd att det är sâ infekterat, en verklig "ond tâ".
Gatulivet och naturen är väldigt tacksamma fotoobjekt.
Linda - Sâklart menar Wiehe relativt sett...men ändâ skriver han att Kuba inte borde räknas som diktatur. Däremot kan jag hâlla med om att de som antagligen har det värst pâ Kuba är fângarna pâ Guantanamo.
Jag tycker att det skulle vara interessant att besoka Kuba; det verkar vara ett fascinerande land. Visst, det ar en diktatur, men fragan ar om man ska undvika att resa dit p.g.a det? Manga lander har ju ett forflutet som diktur (t ex Tyskland under Nazi-tiden) och nagra ar det fortfarande (t ex Kina). Ibland kanns det dessutom som om gransen mellan diktatur och demokrati ar smal. I t ex USA har de ju fortfarande kvar dodsstraffet i flera stater sa det kanns ju inte sa valdigt demokratiskt heller maste jag saga..
kuba brukar användas som skräckexempel i många latinamerikanska länder. Det är vanligt att höra folk säga att det var tur att militärerna räddade dem från att sluta som de stackars kubanerna. Även fattiga säger så där. De som gillar kuba är akademiker i städerna med kommunistiska tendenser.
Jag såg ett reportage om kuba för nån månad sedan och det var faktikt lockande även om de verkar vara fattigare än vad brasilien är.
Maken o jag sa att så billigt som det var där så har t.om vi råd att aka dit på semester! Och tänk, en dag kasnke vi komemr dit... man lär sig mkt av att resa.
karin - Nej, jag tycker verkligen inte att man ska lâta bli att besöka Kuba, eller andra diktaturer förresten. Man besöker ju ett land, inte en regim, och kan bilda sig en egen uppfattning om hur det är där.
Jag rekommenderar ett besök pâ Kuba!
Anonym - Kanske det, jag har aldrig varit i andra Latinamerikanska länder och vet inte hur "vanliga" människor där ser pâ Kuba.
Brazilian Linda - Ja, det tycker jag att ni ska göra. Fast billigt beror ju pâ. Det är svârt att fâ ta pâ varor öht. Men billigt att gâ och klippa sig t.ex. I affärerna där man kan handla för Euros är det samma priser som i Spanien.
fâ TAG pâ menar jag
Jag håller med om att det inte är speciellt billigt på Kuba, jag blev snarare förvånad över att det var så pass höga priser (= som i Sverige) när jag var där för två år sedan.
P.S. Mitt fotoalbum har inte blivit uppdaterat på jättelänge, men jag petar in en och annan bild på bloggen i stället. En vacker dag... :)
Post a Comment