Sunday, March 04, 2007

Tips för att bli bättre pâ sprâket i landet man bor i

Det är ganska intressant att se vilken stor skillnad det är pâ sprâknivân hos invandrare (vi utlandssvenskar är ju ocksâ invandrare, eller hur?) Mânga gânger har det inte alls att göra med hur länge man har bott i ett land.

Det verkar som om inlärningen av sprâk gâr i “trappstegsform”, även när det gäller ett sprâk man hör och använder varje dag. Man gör framsteg under vissa perioder, och stâr nästan still under andra. En del väljer att vara “nöjda” när de kommer till en viss nivâ, och sedan utvecklas de knappt, hur länge de än bor kvar i landet. Ofta handlar det om en nivâ där folk förstâr allt man säger, trots att man kanske har uttalsfel eller stark brytning.

Att bo i landet där sprâket talas, är ju det bästa sättet att lära sig. Men inget “gâr automatiskt”, som en del verkar tro, bara för att man bor i London, Paris eller Malaga. Vilka problem stöter man pâ? Ett av dem är att man kan ha svârt att prata spontant, eftersom man tycker att ens nivâ är för lâg. Det tar för lâng tid att fundera ut vad man vill säga, och när man hittar orden man letade efter, har de andra redan bytt konversation. Det är ocksâ vanligt att man inte pratar med infödda sâ mycket som man borde. För en invandrare i Sverige spelar det ofta ingen roll hur villig han är att träna svenska – han har sällan nâgon att träna med. Olika invandrargrupper pratar oftast med varandra, och även om de har svenska som gemensamt sprâk, blir det en pâ en lägre nivâ och med utländsk brytning. Mânga sprâkstuderande i Spanien umgâs mest med andra elever pâ skolan – inget fel med det sâklart, det är ju en del av det roliga med att studera utomlands.

Här kommer nâgra tips pâ hur man kan förbättra sin nivâ:

*För en konversation med dig själv (det gäller att vara säker pâ att ingen hör en, hehe...) medan du stryker eller nâgot annat trâkigt. Berätta om nâgot som är precis ovanför din normala nivâ, t.ex olika traditioner i Sverige, hur utbildningen fungerar, om din hemstad osv. Ett bra sätt att ta reda pâ ord som fattas och lägga märke till svârigheter man har.

*Gör samma sak i skrift. Skriv nâgra rader om din dag varje kväll, pâ det nya sprâket. Pâ datorn, med ortografikontrollen pâ. Inte för att stavningen är viktig, däremot ordval och grammatik (i spanskan är verbens böjningar väldigt viktiga, men svâra att behärska)

*LYSSNA – inte bara pâ det talade ordet. Var uppmärksam pâ gester och tonfall – de är lika viktiga som orden. I spanskan kan t.ex. “bueno” betyda olika saker, beroende pâ tonfallet.

*Läs tidningar och titta pâ debattprogram pâ TV.

*FRÂGA. I en stor grupp kan det vara svârt att “kasta sig” in i en konversation med en massa âsikter. Att frâga är lite lättare. Om ämnet är för svârt, kan man alltid försöka starta en “ny trâd” med hjälp av frâgor, för att kunna diskutera nâgot lättare. Om man blir bjuden pâ en middag, t.ex. kan det vara en idé att ha nâgra frâgor uttänkta i förväg. Inte särskilt spontant, men det är svârt att vara spontan när man har ett klent ordförrâd. När det gäller spanska är det en konst att avbryta, det har jag skrivit mer om här.

*Prata med okända människor varje dag. Barn t.ex., är lätta att prata med och har ett enkelt sprâk. I Spanien är det lätt att prata med frukt- eller kötthandlaren, busschauffören eller gamla damer pâ busshâllsplatsen. Den som frâgar en gatsopare “en sâdan här blâsig dag blir det mer jobb, va?” fâr aldrig “nej, det är lugnt” till svar. Istället blir det en hel utläggning om hur väderleken pâverkar arbetet och vilka ârstider som är värst.

*Glöm allt snack om att man inte kan bli tvâsprâkig efter en viss âlder. Allt gâr om man vill! (perfekt blir man aldrig, men det är ju inte heller invânarna i landet. Du kan däremot bli lika bra, om du vill)

Uppdatering: Tolken kommer ocksâ med hel hel del tips i det här inlägget. Bland annat att gâ kurser och fâ kurskamrater.

18 comments:

Carin said...

Intressant, och bra tips! När jag pluggade spanska i Málaga gick vi på bio säkert en gång i veckan nästan från början. Allt är ju dubbat och de första filmerna förstod vi inte mycket av, men det var ett väldigt bra sätt att öva hörförståelsen. Första steget är ju att kunna urskilja orden och det är väldigt bra träning att se film och lyssna på spansk musik.

Det största problemet för mig var att jag så gärna ville prata korrekt att jag ofta höll tyst. Det är fortfarande väldigt stor skillnad på min teoretiska kunskap och när jag snackar men nu har jag accepterat att det ständigt far grodor ur munnen. men bättre det än att inte prata alls.

Anonymous said...

Jätte bra râd Anna och här kommer ett till, fast frân mig. När jag studerade franska sâ lyssnade jag mycket pâ radio eftersom det var just det som var det svâraste för mig att förstâ. Prata i telefon gör jag utan problem men jag vill helst att det ska vara tyst runtomkring sâ att jag kan koncenterar mig. Jag kom pâ mig själv att "fuska" när jag pratade franska med nâgon genom att läsa pâ läpparna, kroppsprâket etc.

Dosiss

Thérèse said...
This comment has been removed by the author.
Thérèse said...

Mycket bra råd. Se på TV och film är ett väldigt bra sett att se i vilket sammanhang en viss verbform används.

Jag brukar faktiskt prata spanska för mig själv lite gann här hemma (ibland med dottern men hon vill inte allid) annars skriver jag mest mail på spanska numera.

Problemet för en invandrare i Sverige är väl att den där gatsoparen om han hade varit svensk i bsta fall svarat det är lugnt, men troligen inte sagt något alls

Anonymous said...

Första sommaren vi var i Italien kunde jag inte ett ord (jag hade läst spanska faktiskt och franska i tre år) men ingen italienska. Eftersom jag är väldigt pratig av mig insåg jag snabbt att jag var tvungen att lära mig och det gjorde jag just genom att prata, prata och prata. Jag pladdrar gärna på även om saker blir fel, och jag älskar språk och att kunna det. Helt nya dörrar öppnar sig på det viset. Så mitt tips är att inte vara rädd, utan prata på så mycket det bara går. Idag känner jag att jag klarar mig bra på min italienska, och då har jag ändå inte bott där. Napolitanskan som talas i Napoli är dock som ett eget språk med många annorlunda ord och ett eget sätt att skriva, jag förstår det mesta men pratar det dock inte själv (fast alla Napolitanare tycker att det är jättekul när jag försöker...) Men att kunna tala främmande språk är verkligen toppen tycker jag :D

Pumita said...

Mycket intressant inlägg och bra tips! Precis som Carin lyssnade jag mycket på musik (och sjöng med!) när jag började plugga spanska, dels för att lära mig satsmelodi och rätt uttal men också mycket för att jag älskar musik och det kändes som ett roligt sätt att lära sig. Ofta satt jag och läste högt för mig själv för att höra hur jag låter.

Alldeles i början läste jag till och med barnböcker för att de har enklare språk och man behöver inte kunna så många ord för att förstå. Sedan är det viktigt att man inte försöker förstå varje ord när man läser. Det blir bara jobbigt att slå upp i lexikon. Man kan ofta förstå ordens betydelse av sammanhanget.

Det svåraste för mig har alltid varit att prata. Jag har inte fått så mycket träning i det. Och precis som du säger blir det ibland så att de andra redan har bytt samtalsämne när jag väl kommit till skott och lyckats formulera det jag vill ha sagt. Mycket frustrerande!

Anonymous said...

Bra tips! Jag brukade titta en del på tv för att lära mig, början satte jag på texten för döva för att hänga mer bättre. Det var ett bra sätt att få upp nivån på hörförståelsen och man kunde samtidigt passa på och se hur all gramamtik man försökte trycka in i huvudet fungerade i praktiken.
Att lyssna på musik har också varit ett bra sätt att lära sig mer. Jag lyssnar mycket på la oreja de van gogh, Amaral och Bebe etc, såna som faktiskt inte bara använder ordet corazon i sina texter :-).
Men det absolut viktigaste för att lära sig att prata är att man måste göra sig av med all stolthet och våga göra fel, annars lär man sig aldrig.

Anna Malaga said...

carin - Ja, filmer är ett bra tips. Jag störde mig tyvärr nâgot oerhört pâ att Rob Lowe och Tom Cruise var dubbade (pâ den tiden var han bara söööt och manvisste inget om hans knäppa idéer...)
Sen var ungadoimarna sâ fattiga pâ den tiden att precis ALLA gick pâ "el día del espectador", och deet var ganska störigt och snackigt i salongerna.
Grodor fâr man tâla ;-) Under mitt första âr här beställde jag bl.a. en "nolotil y una p*lla" istället för en nolotil en ampollas. Sâ gâr det när man inte lyssnar ordentligt....

Dossis - lyssna pâ radio är ett bra tips, det kan man ju ocksâ göra medan man hâller pâ med nâgot annat. Prata i telefon tyckte jag var svârt. Jag pratade gärna, men det var svârt att uppfatta vad den andre sa.

Therese - Ja, precis vad jag menar.

Sarachella - Oj, inte ett enda ord, men din man borde lära dig lite! Fast jag har ju inte lärt min man svenska, hrm...
Italienarna pratar ju ÄNNU mer än spanjorerna, sâ det är ett bra lanf att lära sig i. Jag pratar själv spanska där, fast med italienska ord: "E chiuso il museo?" och sânt ;-)

Puman - Ja, läsa högt är ett jättebra tips för att fâ flyt i sprâket. Barnböcker, serietidningar och sportsidorna/familjesidorna i tidningen är ocksâ lättlästa.

Anna Malaga said...

Anna - Att sätta pâ texten var en bra idé. Och musik är ju aldrig fel. Jag älskar Amaral! Hon har ju en väldig bra och tydlig röst, förresten. Ella baila sola är ett annat tips.

Anonymous said...

Förtydligande: Jag kunde inte ett enda ord italienska första sommaren vi åkte dit, alltså för 17 år sen! Det var när vi precis hade träffats. Idag har jag som sagt inga problem att prata italienska och mitt sätt att lära mig har varit genom att prata med alla i Italien ändå plus att vi har italiensk TV här hemma. Jag skulle aldrig ha stått ut i 17 år utan att ha lärt mig språket eftersom vi är där så mycket. Så självklart har jag lärt mig italienska :D

Anna Malaga said...

Aha, dâ förstâr jag ;-)

Anonymous said...

När jag bodde i spanien pratade jag med spanjorer, mina kompisar som inte var lika utåtriktade lärde sig inte alls lika mycket... :)

Pumita said...

Ella baila sola är en av mina favvisar! Synd att de inte sjunger ihop längre. Sjunger de överhuvudtaget?

Monica said...

Instämmer i allt Anna säger! (fast jag tror man säger rättstavningskontroll pâ svenska, om det inte ändrats!)

Själv har min spanska inte förfinats sâ mycket som den kunde, men jag har ju ägnat energi ât att lära mig katalanska. Och det är ju kul med ett ytterligare sprâk!

Anna Malaga said...

toveloon - Hej och välkommen hit! Det är verkligen det bästa man kan göra, och det är ju inte sâ svârt här.

Puman - Det var synd att de slutade. Jag vet inte om Marta eller Marilia har fortsatt..har dâlig koll.

Hej Monica! Jag är jätteimpad av din katalanska. Rättstavningskontroll var det, ja...*host*..jag skulle nog behöva den i mina kommentarer, ser jag.

Hanna Glut said...

Jag har bott i flera omgångar i Frankrike och blir numera tagen för fransyska. De första tre åren jag bodde här pluggade jag, dock ej språk utan annat, med fransmän. Mitt första tips är väl just det, att om man har möjlighet välja att plugga något annat än språk, just för att smälta in i lokalbefolkningen.

Då jag pluggade gick jag med i en studentförening, med målet att samla in pengar och medicinsk utrustning som vi själva fraktade till Vitryssland. Resan till Vitryssland var rena språkresan för mig, då vi umgicks intensivt dygnet runt. Naturligtvis är det inte alltid det lättaste att hitta sammanhang där dylika "läger"-situationer uppstår, men jag tror att all föreningsverksamhet hjälper att få kontakt och prata språket.

Anna Malaga said...

Hanna - vad intressant, jättebra tips. Resan till Vitryssland mâste ju ha varit väldigt spännande.
Att umgâs intensivt och att vara tvungen att prata är det absolut bästa. Det gör man ju även när man har en partner frân det nya landet eller om man jobbar pâ en arbetsplats med bara infödda.

Anonymous said...

Tack för länken! Och ytterligare ett tips från mig är att dela lägenhet med en inföding. Jättemånga studenter här i Paris delar lägenheter "colocation", annars har man inte råd att bo här.