Under inlägget om att flytta här nedan, kom problemet med rotlöshet upp.
Jag undrar om dagens barn kommer att ha lika starka band till nâgon plats och nâgon grupp människor som vâr föräldrageneration hade. Förr var det vanligt att man föddes och växte upp i samma by, där ens föräldrar och även tidigare generationer ocksâ hade växt upp tillsammans.
Sâ är det fortfarande pâ mânga ställen i Spanien. Min man är uppväxt i en by med tretusen invânare och alla känner varandra. Trots att de nu är utspridda lite varstans i Spanien, träffas de ofta i byn och även i Malaga, där mânga av dem bor. Banden är väldigt starka; de känner varandra nästan som syskon, vet allt om varandra och de flesta har gift sig "med varandra".
När jag är med, brukar jag alltid göra en snabb genomgâng av familjebanden, sâ att jag inte blandar ihop dem och trampar i klaveret. Idag ât vi lunch med fyra andra par: A&B, C&D, E&F och G&H. A och C är bröder, E och H är syskon och C´s syster är gift med en bror till D. Mysigt, men lite komplicerat. Förra gângen vi ât lunch tillsammans satt som vanligt alla kvinnorna vid samma ände, och F klagade över sin komplicerade sjuka svärmor. Det kunde ingen nämna idag, eftersom ju H är dottern. Vid riktigt stora middagar fâr jag nästan ha en liten fusklapp med mig!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
22 comments:
Det kan väl vara lite mysigt med :)
Känns som en enda stor familj.
Haha, då skulle du försöka ha koll på dom marockanska släktbanden. Det du, det är nått i höstväg. En fusklapp räcker inte långt. Så jag har gett upp och kallar alla för kusin, faster/moster och farbror/morbror. Det blir nästan alltid rätt. *s* Männen är lätta, nästan alla heter Mohamed. ;-) Kvinnorna är lite svårare....
Hmmmm... HÄstväg skulle det vara, inte hÖstväg....
haha.. här där jag bor (och jag bor i Göteborg!!) är det likadant. alla känner alla och är släkt med alla.. ;P
Mintid - Visst är det mysigt.
Jag behöver aldrig förklara nâgot om min svärmor, för de känner henne bättre än vad jag gör. Alla har suttit och ätit karameller i hennes kök. Fast själv tycker jag att det är ganska skönt att inte vara sâ "intrasslad".
Nejma - Det kan jag tänka mig! Vilka är förresten de vanligaste kvinnonamnen?
Jove - Hjälp! Känner du hela Göteborg? ;-)
Oj.
Det kan man säga ;-)
Låter som en arbetsplats tycker jag.
Ja, kanske det, men pâ mina arbetsplatser har det mest varit "A och B har ett förhâllande, men är bâda gifta pâ var sitt hâll..."
Låter mysigt men jobbigt att hålla reda på alla. Jag har också alldeles för stor släkt och en massa kusiner och andra som jag träffa när det är bröllop och begravning och då blir uppdaterad på allt skvaller.
Fast jag håller inte med dig i din inledning. Tror att även idag växer många barn upp på en enda plats ,dom flesta flyttar inte runt så mycket ändå. Man skaffar kanske också barnen när man rotat sig mer. Flyttar man så är det kanske bara någon gång under uppväxten och då blir ju platsen där man bott längst hemma.
På tal om byar så har jag en kompis som nyss fått barn och köpt hus i en liten by i Dalarna. Hon och hennes sambo är verkligen utbölingar i byn. Ingen är otrevlig eller så men folk prata inte så mycketmed nykomlingar och det sägs ta 2-3 geneationer att bli bybo. Så hennes barnbarn kanske har en chans...
Hur skulle en främlig som flyttar till din mans by bli mottagen?
Förresten så krev jag i mitt inlägg om Covadonga om den nya kungliga bebisen i Spanien. Vet inte om du läst det , jag har ju varit så rasande produktiv på bloggen idag att jag förstår att man inte hinner läsa allt. Hur som helst skrev jag då att Felipe och Letizia är populära. Fat jag är lite osäker på om det stämmer. Kände mig inte helt säker på om jag vågade påstå det. Kungen är ju väldigt populär men jag är inte helt säker på hur dt är med resten av gänget speciellt inte Felipe och Letizia. Tänkte att u som kan dtt spanska skvaller kunde hålla med eller protestera.
Therese - nej, jag tänkte kanske mest pâ mig själv, jag har inte sâ starka rötter. Det där med byar i Sverige har jag ocksâ hört. Det sägs att när man har bott i 20 âr pâ ett ställe, är man fortfarande nykomling.
I min mans by hade tanterna kommit in med tallrikar med mat som man mâste prova... och samtidigt hade de kollat in möblerna, och om man hade städat i hörnen.
Letizia - tja, min syn på det hela är: hon är JÄTTEPOPPIS i ett visst segment. Den där typiska spanska kvinnan som skvallrar med grannen och ägnar sig åt familjen. Gärna hemmafru eller arbetar med något för familjeförsörjningens skull. Bland folk mer i vår ålder (för alla som bloggar är väl ca 35, eller hur?? :-)
finns väldigt många mer skeptiska tongångar, Letizia är en "trepa", hon är väldigt ambitiös, hon kunde som journalist (nästan) gå över lik, och nu har hon fått vad hon velat - berömmelse för all framtid. Jag tycker att många har väldigt mycket åsikter om henne som kanske är lite tagna ur luften, men, vad vet jag? (sen känner ju alla nån som känner nån som är god vän med henne eller hennes kompis som MINSANN vet att hon är superambitiös etc...). Så, jag tror att hon är omtyckt bland de breda lagren, men kriserad bland resten mest för att man SKA kritisera... Felipe - han anses nog sköta allt han ska snyggt. Många tycker dock att han borde ha gift sig med Sartorius (och beskyller mamma Sofia för att ha hindrat detta) Sen går ju VÄLDIGT mycket rykten om att Sartorius första barn egentligen är Felipes....
(jag ÄLSKAR spanskt veckotidningsskvaller....)
Hej Monica! Jag kommenterade Thereses originalinlägg pâ hennes blogg, men diskuterar gärna Letizia här ocksâ.
Alltsâ, jag gillar henne och tycker att hon gör ett bra jobb. Men ambitiös - visst. Jag är övertygad om att hon ser hela grejen just som ett "jättekliv pâ karriärsstegen", högre kan man inte komma, liksom. Plötsligt blev lönen högre, arbetskläderna dyrare och hotellen finare än när hon var jornalist. Och istället för att kanske fâ intervjua t.ex. Kofi Annan, fâr hon äta middag med honom.
Men inget fel med att vara ambitiös egentligen. Dessutom är det väl nÄstan ett mâste om man ska stâ ut med en sâdan tillvaro. Att aldrig kunna ta sina barn till parken utan fem livvakter mâste ju vara trist.
Sâ du gillar skvaller? *fniss* Jag flinar fortfarande ât vad J berättade om Elenas man och hans livvakt. Här kommer lite skvaller frân läkarna dâ, vet inte om det är sant eller falskt:
*Kungen kunde inte opereras förrän nästan 2 dagar efter sin skidolycka för nâgra âr sedan. Han hade för mycket promille i blodet.
*Letizia har en "medicinsk incident" frân tiden innan Felipe, som har försvunnit ur jornalerna. Inget speciellt med svenska ögon, men en katastrof i det katolska Spanien.
Just det, Isabel Starorius var ju olämplig för att hennes föräldrar var skilda. Sâ när det nu är själva prinsessan som är skild är det ju ännu vÄrre. Men, som jag skrev till Therese - spanjorerna var desperata och ville verkligen se prinsen gift.
Hihi, jaså, "bara" en abort! Jag har hört folk säga helt övertygat (innan hon var gravid första gången) att hon egentligen är steril, för de hade den här personen minsann sett/hört/förstått via någon mycket initierad läkarkälla...
Men, Pantoja och company tar priset vad gäller skvaller....
Huh, jag får rysningar av det där med "alla känner alla". Är själv uppväxt på en liten ort, och jag gillade det inte alls. Mycket bättre med Göteborg (så jag håller inte med jove om att alla känner alla här - det vore lite svårt att känna ungefär 450 000 personer ;)). Band till platser vet jag inte... jag för min del känner inga band alls till min uppväxtort (förutom att mina föräldrar fortfarande bor där), men jag vet att många av mina barndomskompisar inte kan tänka sig något annat än att skaffa volvo, villa och vovve just där. Lät komplicerat det där med alla olika släktbanden. :D
Haha verkar bo samma tanter i din mans by som i min trappuppgång i Madrid.
Fast jag föredrar det framför svenska byar där man kan bo i 20 år utan att grannarna pratat med en kanske bara hälsar med en kort nick och ett mumlande.
Även i små spanska byar finns ofta en bar som blir en samlingsplats för folk. Små svenska byar har inte alltid någon samlingsplats och har man det kanske det är en kiosk där där ett gäng uttråkade tonåringar hänger
Oj vad mycket information om spanska kungigheter. Tackar , tror jag har hört den där om kungens skidolycka men det andra var nytt. Jag är dålig på att läsa skvaller och inte så intresserad av dom kungliga. I allafall inte dom nu levande , går man tillbaka nåra hundra år blr ju kungliga me intressanta.
Jag blev nyligen intervjuad och fick frågan om var jag kände mig hemma. Svaret blev (otroliga?) 4 länder: Sverige, Estland, Indien och Japan. Beroende på hur man menar blir svaret olika, men samtliga känns onekligen som ett "hemma" för mig.
oohhh, det där låter farligt, jag hade nog gjort bort mig mer än en gång.
Monica - öhh, men det har jag ju inte sagt..*visslar*
Ja, Pantoja, Julián Muñoz och alla pengarna frân Marbellas skattebetalare, den följetângen tar ju aldrig slut. Jag blev förresten sur över att man hade fotat Paquirrín pâ en bordell och att alla ursäktade honom med att "ja, men det gör ju alla". Visserligen sant, men ingen ursäkt, alltsâ!!
Elisabeth - Ja, själv trivs jag nog med lite "lösare" band ;-) Fast det är nog värre om man bor kvar i byn. Om man bara träffas lite dâ och dâ är det helt OK.
Therese - Där sa du nât - om jag fâr välja bland spanska kungligheter föredrar jag Isabel La Católica!
Jag brukar ocksâ undra var man träffar folk i Sverige. -Ska vi gâ ner i centrum? Jasâ, det finns inget centrum, bara en bank?
Linda - Det lâter härligt att känna sig hemma pâ fyra sâ olika ställen. Jag har tvâ hemländer nu, det känns tryggt det ocksâ.
Nika - Ja, jag försöker verkligen tänka efter före när jag kommenterar nâgot...
Det måste vara väldigt spännande att få ingå i allt det där och lite på avstånd kunna betrakta och studera fenomenet. Imponerande att du håller isär dem! Vem som hör ihop med vem alltså :)
Carin - Jag blandar ihop dem ibland och fâr teaterviska till mannen "Är han hennes bror eller bara svâger?"
Fast nu kom jag att tänka pâ en familj som hade sexton barn, där de äldre var vuxna och hade gift sig, och de yngre visste inte vem i paret som var deras syskon, haha, det var ju lite värre, faktiskt.
Post a Comment