Jag läste det här citatet i Thereses blogg :
"Kanske är det invandrarens lott att vara lycklig och olycklig på samma gång."
Hon hade i sin tur hittat det hos Blancaflor, och citatet är frân sommarprataren Linda Olsson. Ett vackert och tänkvärt citat. Om att vara lycklig för att man trivs pâ platsen man bor pâ, och samtidigt olycklig för att man saknar en annan plats.
Jag kan ocksâ ha den känslan ibland. Jag vill inte bo i Sverige, men saknar en del speciella känslor, t.ex. känslan av frihet när man bor i ett vanligt villaomrâde eller den mysiga stämningen när det börjar lida mot jul.
Ibland känns det konstigt att min son inte kommer att gâ Luciatâg eller sjunga "Den blomstertid nu kommer..." pâ skolavslutningen.
Ändâ tycker jag att man är dubbelt lycklig, istället för delvis olycklig. Är man utlänning har man en större frihet att vara och göra som man vill - man hamnar utanför mallen och blir bedömd pâ ett annat sätt. Det är rätt OK att jag gâr ut medan mannen är "barnvakt", att jag gör av med en massa pengar pâ resor och att min man stryker och moppar terassen. Hade jag varit spanjorska hade jag blivit kritiserad pâ ett annat sätt.
Ingen blir heller förvânad över mina annorlunda idéer när det gäller barnuppfostran eller säkerhet i bilen, att jag tycker att barn visst kan rita utanför mallen eller mâla en rosa flodhäst. Och jag fâr en del positiva kommentarer när jag byter däck eller mâlar väggar, det skulle sällan en spanjorska vâga göra.
Faktiskt tycker jag att man här ser pâ utlänningar med nyfikenhet och tycker att man kan lära sig nâgot av dem (förutom att bränna sig röd i solen och bli full pâ varm öl under happy hour). I Sverige är man mer misstänksam mot utlänningars vanor och idéer.
När det gäller mitt första hemland, har jag den stora turen att inte bo sâ lângt bort och att kunna njuta av sommaren och julen, utan att behöva genomlida den mörka hösten och den lânga och kalla vâren.
Jag hade nog inte varit sâ positiv om jag hade bott i Ulan Bator. För mig är det kanske inte sâ viktigt just VAR man bor, det är viktigare med VEM och HUR man bor, och hur ens tillvaro ser ut. Att kunna sprâket, att bo nära havet eller naturen, att vara välkommen pâ arbetsmarnaden och att ha nära till en internationell flygplats med flyg till Sverige är ett mâste för mig för att kunna trivas.
Tuesday, August 08, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
hej! förstår precis hur du menar, jag tillhör den där delen som är utanför mallen :) Och jag tycker det är skönt samtidigt som jag saknar att ha just den där lugna trygga villaområdes känslan. Här är det inte så, här pratar man kanske med grannen ibland men mer än så är det inte. Man går inte in o fikar, folk är inte så öppna på det sättet. Lite synd..
Men jag är glad för det jag har och skulle inte vilja ha det annorlunda heller.
Camomillte med citron och is, testat det?
Jag ska länka till dig med.. :) kram!
Tack Linda, jag ska prova det!
Jag börjar sakna guayaban redan :-)
Menar du att brasileiros inte är sâ trevliga?
jo de är trevliga och väldigt öppna men ändå slutna.. förstår du hur jag menar? Det är svårt att komma någon inpå livet...
Har du ätit goiabada? En sorts fast sylt av goiabada som man skär i bitar och har till bröd? Gott!
Nej, jag ât den bara naturell och i juice. Och här finns den inte, sâ jag slipper göra sylt av den. Alla är ju inte sâ energiska som du :-), men det lâter gott.
Jo, jag förstâr vad du menar. Har du nâgra vänner där du bor? Mammor frân dagiset, kanske?
Post a Comment