Sunday, August 06, 2006

Traditioner

För nâgra âr sedan sâg jag en intervju pâ CNN med en amerikansk karriärskvinna som reste mycket i jobbet. Hon tog ofta sin tolvârige son med sig, och bad kollegornas barn ta med honom pâ "typiska aktiviteter" efter skolan. Han hade varit bl.a. i Kina, Japan, Thailand, Europa osv.
Âh, vilken bra idé, tyckte jag. Vad kul att resa tillsammans och sâ bra för sonen att fâ träffa jämnâriga frân hela världen och fâ dela deras vardag i nâgra dagar.
Fast sen satte jag kaffet i halsen när mamman fortsatte:
"...men jag har märkt att världen över gör ungdomar precis samma sak - gâr pâ MC Donalds och sen gâr de till nâgon spelhall eller spelar TV-spel hemma"

Eh...jaha, där försvann ju en del av tjusningen mâste jag säga.

I Andalusien är traditionerna väldigt populära hos ungdomar. Sâ gott som alla ungdomar kan dansa flamenco, särskilt varianten sevillanas som man dansar i par eller i grupp. Pâ diskoteken brukar man spela nâgra timmars sevillanas mellan âtta och tio pâ kvällen, innan den "riktiga" musiken börjar, och det är alltid väldigt populärt hos tonâringarna.
Sevillanas

Alla andalusiska städer och byar har en stor traditionell folkfest varje âr - FERIA - som ingen missar. Den största och vackraste hâlls i Sevilla i april och den fokligaste och gladaste i Malaga i augusti. Ingen turist borde missa de här festerna, där folk dansar pâ gatorna och t.om smâ tvââringar är klädda i flamencodräkter.

En annan stor fest är den ârliga pilgrimsfärden till byn Rocío utanför Huelva. Man beger sig dit frân alla delar av Andalusien, i stora vagnar dragna av oxar eller hästar (en del fuskar och använder traktorer). Man kan ocksâ rida eller gâ. Naturligtvis blir det mycket sâng och dans och en hel del vin pâ vägen.


Pâ väg till El Rocío

Det kommer att ta lâng tid innan man ser ungdomarna här gâ i basebolltröjor och felvända kepsar.


8 comments:

Stora Morran said...

Jag saknar Malaga när jag läser din blogg. Vädret, maten och det lätta livet. En känsla av att allt ordnar sig. Inte lika allvarligt som här hemma...

Anna Malaga said...

Ja, här tar man nog mer dagen som den kommer "Que me quiten lo bailado", sâ att säga. Det är vsârt att hitta nâgon som är deppig eller pâ dâligt humör.
Jag trivs väldigt bra här, men just nu är det lite för varmt :-)

Thérèse said...

Jag har ju pluggat spanska 5 månader i Sevilla (var där under Feria de Abril) och 3 månader i Cadiz. Just det här traditionella med dans , folkdräkter och liknade tycker jag skiljer en del från Madrid. Här dansar få eller ingen sevillanas. När jag gick förbi skolgårdar i Sevilla stod flickorna och dansade eller klappade sevillanas takter med händerna på rasterna. Något man absolut inte kan se här i Madrid. Jag tror dock att spanjorer generellt är mer måna om sina traditioner än många andra europeiska länder både vad det gäller mat , dans , sång , fest och annat men det är nog värst/bäst i Andalusien. Madrid är ju en inflyttningsstad så när jag har träffat folk som är födda här har dom antingen en eller båda föräldrarna från någon annan del av Spanien. Här kan man hitta alla delar av Spanien på något sätt- I maj var jag på en jätterolig galicisk fest här i Alcobendas starxt norr om Madrid där jag bor. Jag har goda vänner från Granda och Zaragoza och andra ställen. Visst är Andalusien underbart med havet , bergen och alla traditioner men jag har verkligen blivit kär i Madrid dom 9 månader jag har bott här

Ataharis said...

Oj, en sån nostalgitripp. Jag bara måste åka tillbaka till Andalusien igen... Men mina kunskaper i sevillana är ytterst blygsamma, trots en kurs i det på den bästa skolan i Sevilla. Man kanske måste ha det i blodet ändå.

Däremot minns jag en söndag i Triana i Sevilla när vi var ute o promenerade och slog oss ner på ett litet fik vid ett undanskymt torg kantat av de sedvanliga sevilla-apelsinträden. De med bittra apelsiner. Där satt vi och njöt av svalkan i skuggan, medan ett större sällskap några bord bort höll låda för sig själva. Plötsligt började några i sällskapet klappa händer och på bordet i sevillanatakter och en parant dam reste sig upp och började sjunga. Tre sevillanas framförde hon med jubel och applåder efter varje, och jag satt med gåshud.

Hennes röst bar stadigt fram mellan husen vid torget och de andra vid borden runt omkring stod upp och applåderade, och så gjorde vi liksom cafeägaren som kommit ut. Hon bugade nådigt efter den tredje sången och satte sig ner och vi var glada över gratiskonserten. Först senare i veckan såg jag samma dam på affischer i stan, och det visade sig att hon var en framstående sevillana-sångerska. Vad hon hette har jag glömt. Men jag kommer aldrig att glömma stunden på torget.

Nadia said...

Jag har ju aldrig varit i Andalusien men efter att ha läst ditt inlägg och alla kommentarer här känner jag ju att jag bara MÅSTE åka.

Anna Malaga said...

Vad kul att ni delar med er!

Som jag skrev, det bästa är att folkdansen här är sâ levande och att barn och ungdomar ocksâ vill fortsätta att lära sig dansa. Och att de verkigen dansar när de är ute ocksâ. Killarna med faktiskt, de behöver inte vara sâ coola som längre norrut, utan kan dansa en sevillana när andan faller pâ.

Nejma said...

Det är samma sak här i Tetuán. Ja, inte med dansen då alltså (här dansas bara sevillanas i privata, spanskinfluerade sällskap) utan med musiken. Här i norr lyssnar man väldigt mycket på en speciell musik som kallas andalusí. Det är musik som skrevs i AlAndalus och som muslimerna som blev förvisade från Spanien tog med sej hit. Än idag spelar den musiken på alla bröllop och andra fester. Jag tror inte jag varit på någon fest här, oavsett storlek, där man inte spelat andalusí. Och ungdomarna och barnen lyssnar också och lever med i musiken, så än lär den inte försvinna på många, många år. Det är härligt med traditioner tycker jag! T.o.m. mina barn börjar fastna för den musiken. Själv gillar jag den inte nått vidare, men jag står ut. *s*

/Nejma
Rolig kod förresten - miler fick jag ;-)

Anna Malaga said...

Det lâter intressant - flamenco är ju en blandning av spanjorernas, arabernas och zigenarnas musikstilar. Kul att de hâller fast vid musiken efter 500 ârs "utvisning" ;-)