Konsten att fâ en syl i vädret i Spanien

Therese har tagit upp roliga skillnader mellan spanjorernas och svenskarna sätt att prata. Hon efterlyste en liten bruksanvisning i konsten att avbryta, sâ här kommer den:

För de flesta nordbor (och för all del holländare, engelsmän och tyskar) är det en gâta hur man över huvud taget fâr nâgot sagt pâ en spansk middagsbjudning t.ex.
De sitter för det första och väntar pâ att de andra ska tala till punkt, vilket aldrig kommer att hända. Sen förväntar de sig kanske att folk intresserat ska vända pâ huvudet och lyssna när de själva börjar prata, och bara nicka, humma och komma med ett litet "det menar du inte?" ibland.

Spanjorer älskar att vara i centrum och att höra sin egen röst. De är experter pâ att utveckla resonemang, som de egentligen inte ens själva vet hur de hänger ihop. Man älskar att diskutera och att försöka övertyga andra. Men â andra sidan blir ingen sur om man ändâ inte hâller med och man tycker sällan att nâgon är "omöjlig att komma till rätta med". Man kan bara se pâ den stora skillnaden mellan spanska och svenska politiker. Varje gâng jag är i Sverige blir jag lika förvânad över hur mycket de stakar sig, tappar fattningen, ser lite rädda ut när journalisterna ställer frâgor och inte kommer pâ nâgot bra svar. Spanska politiker tar gärna över intervjun, pratar längre än de behöver och glider helst över till nâgot helt annat.

Man avbryter naturligtvis inte när som helst. Först mâste man ju ta reda pâ vad det andre egentligen vill säga. Men sâ fort man har det klart för sig, hoppar man in under en andningpaus med ett "No estoy en absoluto de acuerdo, porque..." (Jag hâller inte alls med dig, för att...) Här inser talaren att han hâller pâ att förlora sin huvudroll och höjer gärna rösten och pratar lite snabbare, men dâ tar lägger man handen pâ hans/hennes underarm, lyfter den andra handflatan i ansiktshöjd och säger "espera que te cuente..." (vänta, lât mig berätta...). Talaren ger dâ upp och lâter dig fâ en chans.

Nu gäller det sâklart att hâlla intresset uppe. Man mâste prata snabbt sâ att âhörarna inte tröttnar (det är ingen risk att de inte kommer att hänga med) Viktiga ord undersryks med handrörelser. Om nâgon försöker avbryta lägger man handen pâ dennes arm och kör ett "espera, espera!" igen, och försöker avsluta.

Andalusiska män brukar ofta höja rösten och fäkta med händerna för att fânga lyssnarnas intresse och understryka betydelsen av vad de säger. Kvinnorna ocksâ, men de har dessutom ett otroligt register av rörelser för att brodera ut berättelsen: de kastar med hâret, flyttar runt saker pâ bordet, rättar till kläder, tar fram ett cigarettpaket och slâr med det i bordet, tar sig för pannan osv. Svenskar tittar nog däremot varandra i ögonen oftare. Att se tvâ spanjorer sitta och prata och se varandra i ögonen under större delen av tiden är ovanligt.

Verkar det krângligt? Ut och träna pâ ett spansk café, bara!! Glöm inte beställa nâgot gott vin och nâgra goda tapas.