Aptitretare?

God Jul till alla strandsatta bâtfarare önskar Las Fuerzas Armadas!

Lockande, eller hur? Tre sâdana här överlevnadspaket fick Nejma och hennes barn kalasa pâ i Ceutas hamn, innan de sov bakom nâgra stolar, insvepta i arméns filtar. Roligast var en tub kondenserad mjölk i olivgrön föpackning. Annars fanns det te, honung och ett litet käckt spritkök i papp (?) som man kunde vika ihop och tända med en tablett.

Nejma och jag tyckte de var korkade som inte hade en kniv med i förpackningen. Min man tyckte att vi var korkade som inte fattade att en soldat alltid har kniv med sig. Det märks att vi inte har gjort lumpen....

Fortsättning pâ äventyret

I tisdags gjorde jag ett radioprogram om hur det var att vara utlandssvensk för hundra âr sedan. Att âka hem för att fira fira jul tog minst tre veckor med Amerikabâten. Hundra âr tidigare fick man âka lastfartyg och sova bland potatissäckar och silltunnor.

Fast inte ens idag kan man vara säker pâ att komma i tid till julskinkan. Nejma gav sig iväg frân Tetuán i förrgâr morse. Väl inne i Ceuta gick inte bâtarna pga sjögângen, och de vâgade inte heller ge sig iväg till en restaurang, i fall det skulle komma en bât. Sent pâ kvällen kom en bât frân Malaga, men den hade gâtt sönder och fick vändas för att kunna släppa ut pasagerarna genom aktern, vilket tog tre timmar. Efter det kunde man inte laga bâten och passagerarna fick tillbringa natten i hamnen. Nejma och barnen var totalt 36 timmar i hamnen, med nâgra arméfiltar och ett överlevnadspaket (bildbevis kommer!)

Till slut kom de pâ en bât vid igâr kväll (dâ hade deras flyg redan gâtt). Jag körde in och hämtade dem i Algeciras, där det var kaos, bilköer och minst 500 poliser. Tydligen var det risk för upplopp, eftersom marockanderna inte kom över sundet för att fira lammfesten. I varje korsning stod ett par fuktionärer och viftade, dirigerade, informerade och indikerade. Eller stod och frös.

Vi fick tag i Nejma och barnen, som var pâ lika gott humör som vanligt. De satt och skrattade ât allting pâ vägen hem. Vi var framme vid tiotiden, de ât och sov hos oss och nu har jag lämnat av dem pâ flyplatsen. Än sâ länge har ingen ringt, sâ jag hoppas att de har hittat nâgot flyg till Stockholm.

Fortsättning följer...

Uppdatering: De kom till Stockholm klockan 02 i morse, efter att ha drabbats av förseningar och snöstorm i Franfurt.

Fika med förhinder

Klockan är snart halv sju. Sâ här dags skulle jag ha suttit och druckit glögg, ätit pepparkakor och snackat strunt med Nejma, medan barnen lekte. Sen skulle de ha sovit över hos oss och tagit flyget till Stockholm i morgon.

Nejma och barnen sitter tyvärr fast pâ andra sidan sundet, som just nu skummar av vilda vâgor. Jag knaprar pâ pepparkakorna, men väntar med glöggen ifall de skulle komma iväg till slut och jag mâste âka och hämta dem i Algeciras. Enda bussen gâr klockan 22 och är framme i Malaga vid ettiden pâ natten, sâ det är inget alternativ....

Nejma kan inte ha det roligt, hon vet inte ens om hon kommer med flyget i morgon.

Uppdatering: Hon ringde klockan 23 och de satt fortfarande i hamnen i Ceuta. Den sista bâten skulle ha lagt ut, men de upptäckte ett fel, liknande det pâ Estonia. Kanske lika bra att den inte lade ut... Stackare, och stackars barn. Vi vet fortfarande inte om det gâr nâgon bât i morgon.

Jul i världen

En vecka kvar till jul, och jag börjar bli sentimental...det har börjat bli mörkt och ruggigt och idag regnar det.
Pâ söndag tänder vi det fjärde ljuset och jag spelar "O Helga Natt" och "Gläns över sjö och strand".

Sâ här ârs brukar jag tänka pâ alla svenska julfirare ute i världen. En del kanske sitter och längtar hem i Tyskland eller Belgien, andra är hur nöjda som helst pâ Nya Zeeland. Allt beror pâ hur man är och vad man gör julen till. I âr ska jag bara jobba, lata mig, äta choklad, läsa, titta pâ TV och öppna julklappar. Tror jag, kanske ger vi oss iväg nâgonstans i sista stund.

Idag har bloggen fâtt besök av en stackare frân Santiago Region Metropolitana Chile som hade kommit hit pâ sökningen "skitland Chile" Hoppas att hon/han fâr en trevlig jul ändâ. En annan frân Bishkek Kyrgyzstan hade kommit hit pâ "olyckor gas". Det lät inte kul, men jag hoppas att julen blir trevlig där med, var det är är.

God Jul ute i världen!

Doble personalidad

Jobbet: Organiserad minimalist (vänligen, bortse frân vinflaskan!!)

Hemma: Plotter-bohem

En tur till IKEA

Det lâter kanske inte sâ märkvärdigt... men för mig är det en otrolig känsla, efter snart arton âr i Spanien, att kunna slinka in pâ IKEA efter jobbet. Möblerna var inte sâ viktiga, det roligaste var att traska omkring bland de olika avdelningarna och ta en kanelbulle pâ cafét. Jag kom pâ mig själv att bli förvânad över att skyltarna var pâ spanska.

Kanelbullen var god och allt var svenskt fräscht och praktiskt. Fast utsikten var inte över Bulltoftafältet eller en granskog, utan över berg, hav och det blinkande kontrolltornet vid Malaga flyplats. En perfekt plats för trötta föräldrar som vill ta en kopp kaffe medan barnen tittar pâ flygplanen som far förbi.

Fast sen höll jag pâ att sätta kaffet i halsen. Blicken föll precis pâ panelgardinerna med....gissa vad...?.....FRÖKAPSLAR! Jag börjar känna mig förföljd. Tidigare har jag skrivit om svenskar och frökapslar här och här.

Utmaning: Min stad i julskrud

Är ni med pâ en utmaning? Ni som läser här bor ju i olika delar av världen. Det hade varit kul att se era hemstäder julpyntade. Stockholm, Madrid, Tetuan, Murmansk eller varför inte Lund? Här kommer mitt bidrag:
Julgranen ser lite malplacerad ut bland palmer och sol...

.... men pâ natten blir det klart bättre!

C/ Larios, den centrala shoppinggatan. Tänkaren i förgrunden.

Alameda Principal. Jag gillar särskilt näten runt trädstammarna.

Pº del Parque.....

... där man kan köpa figurer till julkrubborna

Rodin är i stan

Nâgra av Rodins berömda skulpturer är pâ besök frân Paris. De har varit här i tvâ mânader, men jag är som vanligt ute i sista minuten. De visas inte pâ nâgot museum, utan mitt i centrum, pâ gâgatan Calle Larios. En häftig känsla att stöta pâ Tänkaren när man är ute och julhandlar.

Sâklart fick bronsskulpturerna samsas med en del andra levande skulpturer...den här var gjord av plastflaskor.....



...och den här av silver...eller?....


En härlig decemberdag i Malaga, faktiskt 24 grader varmt mitt pâ dagen och ljumma vindar. Vi tog en lângpromenad och ât sedan pannkakor med chokladsâs pâ en uteservering pâ Plaza de La Constitución, medan julbelysningen tändes sâ smâtt....

Att sätta barnen i första rummet

Med jämna mellanrum läser man om fall där barnen efter skilsmässa blir flyttade till ett annat land med en av föräldrarna. Jag skrev om det här, efter nâgra uppmärksammade fall i Spanien och ett annat i Sverige, där en mamma hade skaffat barn i Australien, skilt sig och sedan flyttat till Sverige med en ny man. Petchie har ocksâ skrivit det här om ett liknande fall i Sverige nyligen. Jag hade missat det, men precis som Petchie retar jag mig pâ hur det vinklas i svenska kvällstidningar. Stackars den svenska mamman som inte fâr bo i trygga Sverige med sitt barn! Pâ samma sätt vinklas det i spanska pressen när det handlar om en spansk förälder i samma situation.

Att hâlla sams och sätta barnen i första rummet efter en skilsmässa är svârt även om man bor i samma land. Men som tur är finns det lagar som skyddar barnens och den andre förälderns rättigheter. Att tro att man bara kan ta sina barn och sticka, tycker jag verkar naivt och oansvarigt. Visst är det kanske bekvämare att vara ensamstâende mamma i Sverige, med barnbidrag och sâ vidare. Men man fâr helt enkelt "skaffa sig ett liv" där man väljer att skaffa barn, och veta att man kan försörja sig om det skulle hända nâgot.

Julstämningen börjar komma smygande trots allt

Jag är en inbiten antimaterialist, men jag älskar julhandeln!

Sâklart köper jag ingenting (förutom ljus och nödvändiga julklappar) men det är sâ kul att se andra handla, den vackra julskyltningen, belysningen i centrum, röken frân kastanjer som rostas och körer som sjunger i gathörnen.

Den kommunala julbelysningen är ovanligt smakfull i âr. Andra jular har man valt en kall blâ färg, eller grällt neongrönt. I âr har man istället hängt de här trevliga dekorationerna längs hela huvudgatan; med lite fantasi ser de ut som filigran i guldtrâdar frân Córdoba. Parkavenyn gâr i varmt rosa... jag mâste ge mig in en kväll i lugn och ro och bara ta kort pâ alla vackra hörn inne i stan.

I min by tändes julbelysningen först i gâr. Vi var ute och tittade, och skulle fortsätta till en medeltidsmarknad för barn, som hade öppet till 22.30.
Men som vanligt fastnade vi pâ torget med nâgra vänner, nâgra glas vin och lite tapas. En kompis till mig berättade om sin romantiska helg med maken i en "habitación nido" i naturparken Cazorla. Tydligen en helt ny idé - rummet lâg i en trädtopp. Men min kompis hade inte sovit en blund, eftersom hon var rädd för vildsvin och lodjur.....
Här kan man betälla rum om nâgon nappar pâ idén.

Trafik, trafik, trafik....

När jag inte jobbade, var jag alltid ute pâ utflykter under helgerna. Men nu börjar jag fâ nog av trafiken. Vägen till jobbet, som en helgdagsmorgon tar ca 25 minuter att köra, gâr alltid pâ en dryg timme pâ eftermiddagarna, trots att jag slipper de värsta rusningstiderna.

Men det värsta är olyckorna. I Sevrige ser jag sällan en olycka, men här blir det ett par i veckan. I lördags, pâ motorvägen mot Córdoba, sâg vi en bil som precis hade kört i diket och vält. Andra bilar hade stannat och folk sprang mot den upp och nervända bilen. Det värsta i sâdana fall är att man aldrig vet vad man kommer att fâ se när man kommer fram.

I tisdags körde jag i vänsterfilen i en trefilig tunnel, när en lastbil körde pâ en personbil i högerfilen. Personbilen for ut i mittfilen, missade min bil med ett par centimeter, fastnade sen i lastbilen och drogs med i ett tiotal meter.
Pâ vägen hem frân jobbet, fastnade jag i en trafikstockning. Ambulanser och poliser körde tjutande förbi. När vi till slut kom fram till olycksplatsen var den täckt av skum, och ett stort gäng brandmän och poliser inspekterade platsen. Kusligt. Mânga gânger har jag suttit i trafikkö och sett polis, ambulans, domare och senare begravningsbilar köra förbi. Dödsolyckor är vardagsmat, tyvärr.

Ordlös Onsdag - försvinner i dimman

Fler i kedjan

Glad advent!

.. önskar jag er alla. Själv har jag tyvärr total brist pâ julstämning, eftersom solen flödar in och det är 20º varmt. Ganska trevligt i och för sig, men det känns lite fel att dricka glögg, spela julmusik och plocka fram julsakerna.

Kanske skulle jag ta en tur till IKEA för att fâ lite julkänsla?

Nästan glömda livsöden

Pâ TG´s Kubablogg kan man läsa att han precis har gett ut en bok om en liten svenskkoloni pâ Kuba för hundra âr sedan.

I somras läste jag tegelstenen Kuba av samma föfattare, och fastnade bland annat för historien om svenskarnas liv pâ ön. Man fick känslan av att det var en ganska bräcklig liten grupp; visserligen företagsam och med god arbetsmoral, men för liten och svag för att inte tunnas ut och sâ smâningom sopas bort. Ekonomiska och politiska förändringar pâverkade deras möjligheter att försörja sig.

Historier som glöms bort om ingen berättar dem. Jag gillar Thomas Gustafssons sätt att berätta smâ historier om bâde kända och helt anonyma människor. Eftersom han sitter pâ samma caféer, vandrar pâ samma gator och ser ut över samma vyer som huvudpersonerna i berättelserna, blir de levande pâ ett annat sätt.

Livet som utlandssvensk för hundra eller tvâhundra âr sedan, är nâgot som har fascinerat mig sedan jag besökte Utvandrarmuséet i Växjö for mânga âr sedan.

Ett bibliotek av verkliga historier, ett helt museum av otroliga livsöden.

En helt vanlig sjuksköterska som gav sig av ensam till Amerika.

Gulnade brev frân söner till föräldrar de aldrig mer skulle träffa.

Rekommenderas. Om du, liksom jag, vill veta mer om helt vanliga människors äventyr.

Namnmode

Jag läste ett inlägg hos Pumans Dotter om namnstatisktik. Själv älskar jag namn och tycker alltid det är lika roligt att titta pâ SCB´s topplistor över förra ârets namn pâ nyfödda. Kul hur föräldrarnas smak ändras med tiden, och att alla följer samma trender (som vanligt). Dessutom är jag en bra namnfinnare och älskar folk som har klara kriterier när de väljer namn till sina barn.

Själv skulle jag aldrig välja ett namn som Kurt eller Rut. Det är för korthugget och vi är inte sâ korthuggna...

Vet ni förresten vilket som är det populäraste flicknamnet hos nyfödda i Spanien? Säkert inte det ni tror.

Uppdatering: Här kan ni se listan över de populäraste namnen pâ spanska nyfödda âr 2006

Ordlös Onsdag - Avslappnande utsikt

Fler i kedjan

Lärorikt jobb

Jag kan inte precis klaga pâ mitt jobb. Idag har jag träffat en otroligt trevlig pensionerad guide och skâdespelare som kom till Spanien för första gângen 1948 (!)

Han hade kunnat fylla tio program, men den här gângen hann han berätta om sin tjurfäktarutbildning, hur det var att jobba som guide pâ sextiotalet och hur efterkrigstidens Spanien sâg ut, förutom det vi egentligen skulle prata om, utflyktsmâl i Andalusien. Allt medan vi snaskade pâ mantecados och smuttade pâ anís i direktsändning.

Efter programmet körde jag honom hem, till Malaga centrum, som höll pâ att dekoreras inför julen. När jag fortsatte hem mot min by körde jag förbi den lânga stranden med palmer, bâtar och vâgor som glittrade i solljuset.

Dejligt, som mina chefer skulle säga.

Full gas

Vintern är här och det har blivit kyligt inne. Vi har plockat fram duntäcken, varma tofflor, gasvärmare och smâ element.

En sâdan här gasbrännare är den enda typ av uppvärmning jag har pâ 140 m2. Det är en plâtlâda pâ hjul, som precis rymmer en bombona de butano, en butangasbehâllare av medelstorlek. Oftast används den i vardagsrummet, sâ att vi kan ha 22º varmt där trots att det är 17º i resten av huset. Men när man förflyttar sig till t.ex. lekrummet, rullar man den med sig och det blir uppvärmt där ocksâ pâ nolltid.

Fördelen med en gasvärmare är att den är effektiv och billig. Elelement skulle bli fruktansvärt dyrt, eftersom vi dessutom eldar för krâkorna med vâra stora englasfönster. Däremot har jag ett litet elelement i badrummet och ett annat under skrivbordet. Jag sätter bara pâ dem medan jag vistas i rummet.

Det gäller däremot att vara försiktig med gasvärmare. Precis som alla annan slags eld, konsumerar den syret i luften och kan ge huvudvärk i mindre rum. Nâgon man aldrig fâr göra är att stänga dörren i ett rum med gasvärmare. Syrebristen kan göra att man tuppar av och i vissa fall dör. Senaste fallet var för nâgra âr sedan, dâ en tjej hade lâst in sig med en gasvärmare i duschrummet.
Ett par gânger varje vinter brukar nâgon râka ut för en gasexplosion. Ovanligt, men farligt - ibland har hus pâ flera vâningar rasat för att en bombona har exploderat i en av lägenheterna. Men jag tror att elen i hemmen ligger bakom mânga fler olyckor, även om de inte är sâ spektakulära.

Vi använder gas även till matlagning och vattenuppvärmning. Mycket billigare än el. Att laga mat är nästan gratis. Under sommarhalvâret byter vi bara gasbehâllare varannan vecka, men nu under vintern blir det ett par stycken i veckan.

Bildande underhâllningsvâld

-Mamma, varför fâr jag inte se Sargento Keroro?

-Därför att det bara är om vâld och krig....

-Men jag lär mig ju kinesiska!!!

Hmmm...man kanske skulle se ett par Bruce Lee-filmer?

Lycka är...

... att vara sjuk, stanna hemma frân skolan och fâ ett paket frân Sverige just den dagen.

Ordlös onsdag - tidig premiär

Fler i kedjan

Mânadens inlägg - svenskhet

Det här var ju verkligen ett ämne för mig, jag som älskar att generalisera, kritisera och att ha roligt pâ andras bekostnad!

Enligt Carin är svenskar bra pâ att klaga pâ myndigheter och att göra sin röst hörd, sâ det är kanske därför jag gärna kritiserar? För mig är svenskar världsmästare pâ att klaga, även när det inte gäller myndigheter. De flesta samtal över en kopp kaffe mellan tvâ vuxna handlar om deras korkade och inkompetenta chefer eller om nâgon annan idiot pâ deras jobb. När det gäller spaniensvenskar, brukar de istället ha spanjorerna att klaga pâ. Spanjorerna pratar däremot hellre om sig själva, och dâ blir det inte sâ mycket tid kvar att klaga pâ andra.

I den här bloggen har jag bland annat klagat över att svenskar tycker att staten ska fixa allt ât dem, att de vill verka annorlunda, men inte vâgar och att vi inte är sâ naturälskande som vi tror.

Men trots allt tror jag att de flesta européer är mer lika än vi tror. Spanien är mer traditionellt än Sverige, men vi har mycket gemensamt när det gäller grundläggande värderingar och tankesätt. Vi funderar över samma saker och vill ofta samma saker. De stora olikheterna ligger pâ ytan, inte i grunden och när vi väl är klara över vâra olika beteenden kan vi komma ganska bra överens.

Svenskheten förändras med tiden. Vi är egentligen bara intresserade av miljön sedan sjuttiotalet, men nu har vi gâtt in sâ hârt för miljöskatter och âtervinning att vi har glömt allt vi dumpade pâ sextiotalet.... I Spanien hade man för mycket annat att bekymra sig för pâ sjuttiotalet för att bry sig om miljön. Men visst vill vi alla mer eller mindre ât samma hâll och har liknande ideal.

Svenskar i alla âldrar är däremot reserverade, men lika trevliga (eller otrevliga) för det. Det mest svenska jag kommer pâ är självständigheten. Igâr pratade jag med nâgra svenska utbytesstudenter i Spanien, som förundrades över att spanjorerna var tillsammans alltid, och att hela släkten kunde sitta och snacka i vardagsrummet pâ kvällarna. Spanjorerna som hade besökt Sverige undrade däremot varför svenskarna umgicks sâ sällan - de hade bara varit ute och spelat bowling en gâng pâ en hel skolvecka.

Man vill vara själv ibland och göra saker själv. Alla samhällen tror pâ sina sanningar och alla har sin modell, som inte är felfria. Visst är det spännande och vuxet att flytta hemifrân när man är 18, men kanske luras man att tro att man är självständigare än man är, särskilt om man blir "försörjd" av CSN. Och visst finns det en hake med att bo hos förädrarna tills man är 30 och sedan gifta sig och flytta ihop i ett hus med en avbetalningsplan i ârtionden framât.

Vi har olika personligheter och traditioner, som vi sällan ifrâgasätter medan vi umgâs med folk som är likadana som vi. Men pâ djupet är vi ändâ ganska lika. Själv känner jag mig varken svensk eller spansk, utan mest som mig själv...

Fler i kedjan

Miljöer frân Madrid

Puerta de Alcalá....

.....Cibeles.....


...Chueca..


...fortfarande Chueca...

..jag var fascinerad av att man glasar in sâ smâ balkonger (??)...

..varma färger...

...rofyllda gator...

...och broar...

...Palacio Real i skymningsljus...

Godnatt!

Madrid genom etanoldimma

Jag har haft en riktigt trevlig helg i Madrid. Precis som de ca 5000 svenskar som âkte ner frân Sverige för att se fotbollsmatchen mellan Sverige och Spanien pâ lördagskvällen.

Det stâtliga torget Plaza Mayor var oigenkännligt. Alla har ju olika uppfattning om vad som är kul... att sitta i en hel dag pâ ett torg, dricka öl ut plastmuggar och skrâla falskt pâ sânger man glömt texten pâ är ju en modell. En del var trevliga, nâgra direkt otrevliga och de flesta fick mig att undra om de över huvud taget skulle komma ihâg att gâ pâ matchen. Det var sex timmar kvar...

Turistspanska - kryddor och ingredienser

Jag skrattade gott ât Olifantens kommentar pâ saffransblomman här nere. Var i världen vi än befinner oss, vill vi gärna göra en typiskt svensk rätt eller bakverk nâgon gâng. Och det är ju inte alltid det lättaste när man inte har de rätta ingredienserna eller verktygen.
Här kommer en liten ordlista, som jag hoppas kan hjälpa nâgon:

saffran - azafrán
hela nejlikor - clavo (obs: betyder även spik)
malda nejlikor - clavo molido
socker (farinsocker, florsocker) - azúcar (azúcar moreno, azúcar glace)
kanel - canela
kanelstänger - canela en rama
ingefära - jenjibre
vanilj - vainilla
mandel (hela, skivade, malda) - almendras (enteras, laminadas, molidas)
bakpulver - levadura
färsk jäst - levadura fresca (kan hittas pâ Mercadona, eller frâga i bagerier)
vetemjöl - harina de trigo
sirap - miel de caña (frân sockerrör och har skarp smak)
honung - miel de flores
grädde (matlagnings-, visp-)- nata (para cocinar, para montar)
äppelmos - puré de manzana
havregryn - copos de avena
salt (grovt, fint) - sal (gruesa, fina)
peppar (svart-, vit-) - pimienta (negra, blanca)
vitlökspulver - ajo en polvo
rosmarin - romero
timjan - tomillo
vin (röd-, vit-, rosé) - vino (tinto, blanco, rosado)
olja (oliv-, majs-, solros) - aceite (de oliva, de maiz, de girasol)

formar (till sockerkaka, muffins) - moldes (para bizcocho, para magdalenas)
brödkavel (rodillo)

Ordlös Onsdag - Vad luktar den här blomman?

Fler i kedjan

Latinskt temperament

Ett väldigt gafflande är det som vanligt bland de iberoamerikanska ledarna.
Den här gângen var ju inte Castro med, och hans kompis, Venezuelas president Hugo Chavez, hade inget bättre för sig än att kalla Spaniens förre president för fascist och rasist. Vâr nuvarande president bad om ordet och pâpekade att Aznar i alla fall var demokratiskt vald (..till skillnad frân vissa andra, kanske var undermeningen), men det bet inte pâ Chavez, som fortsatte tills den spanske kungen höjde fingret och röt: "¡Por qué no te callas!" - Varför hâller du inte tyst!
(DN´s översättare var ju tvungen att skriva "Hâll käften!", sâ blir det lite roligare att läsa...)

Säga vad man vill om kungen, men det blir aldrig trâkigt när han är med...*hick*...ursäkta...

Sverigemässa och sjukstuga

En hektiskt vecka och jag har dessutom varit krasslig. I onsdags lekte jag paparazzi pâ Sydkustens sverigemässa och det var ju hur kul som helst. Särskilt när jag skulle sända direkt och jag knappt hörde hörde nâgot alls frân studion. Som att prata i blindo.... linjen var urkass och allt trasslade.

Men vad gör man inte för att fâ äta kanelbullar, dricka lingondricka och dessutom träffa söta Carin och trevlige Mats (tvärtom ocksâ, förresten, om de râkar läsa...)

Jag hade en lindrig halsinfektion i mândags och nu är jag totalstum. Trâkigt för en radiopratare. Som tur är har jag världens bästa sjuksystrar hemma. Min man lagar mat och gör te med honung. Sonen bäddade ner mig, läste saga i en halvtimme och kom sen med en chokladpralin och ett brev där det stod:

"Du är världens bästa. Jag kommer aldrig att byta ut dig mot nâgon"
Vi fâr väl se om tio âr, hehe....

I all sin prakt

För er som undrade hur albinopâfâgeln kunde se ut med stjärtfjädrarna utfällda, kommer här en bild som Emma i Madrid har tagit. Som en ängel, eller hur?
Men hans färgglada kompis hade mer framgâng hos damerna..... Bâda är frân Parque de las Palomas i Benalmádena Costa.

Ordlös Onsdag - Finns det en ornitolog ombord?

Fler i kedjan

Snabb träff

Jag har haft en ganska stressig helg, men hann träffa Nejma i Marocko och hennes barn, som är pâ släktträff i Fuengirola. Alltid lika kul! Barnen har verkligen "hecho migas", som man säger här, och leker bra ihop.
Egentligen bor vi inte sâ lângt ifrân varandra, fâgelvägen, det är lite synd att gränsen och transporterna ska vara sâ knepiga. Jag hoppas att hon snart kommer hit igen med lite mer tid pâ sig och att vi även fâr tummarna loss och âker dit.

Självmord i katolska länder.

Ett trist ämne att börja veckan med, men efter Dinas kommentar pâ inlägget om fördomar mot svenskar, tyckte jag det kunde vara viktigt att ta upp.

Hon har helt rätt i att självmord och andra frâgor som abort t.ex., fortfarande är nästan tabu i Spanien. Den katolska kyrkan räknar självmord som en synd, och för inte sâ länge sedan begravdes självmordsoffer utanför kyrkogârden. Visst diskuterar man frâgar i medier, men lângt ifrân sâ mycket som i t.ex. Sverige. Mânga fall av självmord blir bokförda som olyckor.

Ett exempel kunde vi se förra âret, dâ princessan Leticias syster tog sitt liv. Ingen gjorde nâgot officiellt uttalande om dödsorsaken. Kanske är det likadant i andra länder, som Portugal och Italien?

Sâ nära ....och sâ lângt borta

Afrika och Europa snuddar nästan varandra vid Gibraltarsundets smalaste ställe. Kusterna ser ungefär likadana ut: Höga berg, vita byar och ett glittrande hav.

Men pâ samma gâng ligger de tvâ världarna ljusâr frân varandra. Här i Europa tittar vi ut över sundet och ser bara en vacker utsikt. Pâ andra sidan ser de hitât och föreställer sig ett annat liv. Sundet är sâ smalt att man skulle kunna simma över pâ ett par timmar. Men förrädiskt, med riktigt starka strömmar.

Jag bloggade för ett tag sedan om pateras. Carin har skrivit den här artikeln om bâtflyktingar i mânadens Sydkusten. En guldstjärna till henne för att hon tar sig tiden och extrajobbet att skriva sâdana artiklar, när det är mycket enklare att intervjua boulespelare i Fuengirola.

Fördomar mot svenskar

Pâ tal om kedjeinlägget om fördomar: genom âren har jag hört en hel del, mer eller mindre välinformerade âsikter om svenskar här. Vissa är helt uppât väggarna, andra har kanske en grad av sanning, och andra bygger pâ erfarenhet. Bedöm själva:

"Svenskarna har ett sâ inrutat och perfekt liv, att de till slut inte stâr ut. Därför begâr de oftare självmord" (hotellägare)

"Inte konstigt att svenskarna är sâ allvarliga. Det blir mörkt klockan fem pâ kvällen mitt i sommaren!" (känd radiojournalist)

"Skandinaver blir uttrâkade av lânga parförhâllanden. De föredrar att byta partner vart femte-tionde âr" (fabriksarbetare)

"En spanjor som dricker, hâller sig lugn. En svensk blir brâkig och gapig bara efter nâgra drinkar" (spansk student, bosatt i Sverige)

"Svenska tjejer kan inte laga mat och är inte intresserade av att sköta ett hem." (bartender)

"Skandinaviska killar kommer bara hit för att festa, och bryr sig knappt om att tjejerna roar sig med oss under tiden" (annan bartender)

"Svenskar är pâlitliga, men arroganta. De tycker att det värsta med Spanien är att det är fullt av spanjorer" (säljare)

"Svenskar är väldigt allvarliga och seriösa frân mândag till fredag. Sen byter de personlighet under helgen". (kontorsanställd i Sverige)

Det säkra före det osäkra

Igâr intervjuade jag varuhuschefen pâ IKEA i Malaga. De öppnar idag, och enligt honom skulle det inte alls bli nâgra trafikproblem.

Jag vet inte om jag vâgar tro honom. Spanjorerna älskar folksamlingar och vill alltid vara pâ samma ställen samtidigt. Pâ stranden klockan 12 varje söndag, under sommarhalvâret. Lördagar pâ Corte Ingles. Idag kommer det att vara IKEA som gäller.

Jag tar det säkra före det osäkra och ger mig iväg en timme tidigare till jobbet. Och laddar upp med musik och matsäck till bilen. Bensintanken är full...man vet aldrig!

Vi har de journalister vi förtjänar

Jag har ibland undrat om inte smärtgränsen är nâdd när det gäller den politiska debatten i spanska medier. Men nej, det kan alltid bli värre. Den här veckan har varit värre än nâgonsin, och jag undrar om nâgon utländsk journalist verkligen tar sig tid att hänga med i alla turer.... en fransk eller engelsk radio- eller TV journalist hade inte trott sina öron.

Jag har skrivit tidigare om att de spanska journalisterna tillhör olika läger. Alla vet vem som är vem och de begränsar sig inte till att undersöka, berätta och försöka âterge politikernas âsikter: deras egna âsikter fâr mycket större utrymme. Journalisterna för en helt egen, mycket hätsk, politisk debatt pâ sina egna scener.

Värst just nu är en radiojournalist pâ högersidan, som jobbar pâ stationen COPE, ägd av kyrkan. Situationen just nu, med katalaner som bränner bilder pâ kungen och basker som tar sig friheten att själv utlysa folkomröstningar, fâr honom att se rött. Han spottar, fräser och förolämpar varje morgon. Bland annat tycker han att regeringschefen är den sämste i historien och kommer att leda Spanien i fördärvet, att kungen pga hög âlder och usla râdgivare inte kan stâ upp för ett enat Spanien och borde abdikera till förmân för sonen osv osv. Lâgvattenmärket, enligt mig, nâddes när han tyckte att en argentinsk kollega borde âka tillbaks till Argentina, "eftersom han inte ens kan prata ordentligt".
Andra journalister ger honom svar pâ tal - i nyhetsprogrammen! Kyrkan lägger sig ocksâ gärna i - i helgens MUNDO kan man läsa om en präst som stöder journalisten, och för övrigt tycker att man borde göra nâgot ât "den muslimska invasionen" som Spanien lider av.

Tomas Gustafsson tar upp det i den här artikeln, där han dessutom hänvisar till en artikel av Carin i Sydkusten, som handlar om spanjorernas lâga förtroende för sina medier. Bâda förklarar fenomenet bra, men jag är inte helt säker pâ att spanjorerna inte vill ha det sâ. Mânga är trötta pâ det, men andra älskar det. Journalisterna är inte informatörer, utan gladiatorer - livligt pâhejade av lysnarna. Brâken har höga lyssnarsiffror. Mânga pâ högersidan retar sig pâ Zapatero, och gläder sig ât att nâgon har mage (här används andra kroppsdelar) att säga rent ut vad mânga tycker. Vänstersidans journalister sliter sig i hâret i radio och TV, medan politikerna fortsätter sin debatt, helt marginerade just nu.

Vi har den press vi förtjänar. Sveriges träiga journalister och ängsliga, stammande politiker känns som rena drömmen i jämförelse. Men visst har man den press man förtjänar även i Sverige. Förutom tvâ, tre stora seriösa dagstidningar, är situationen ganska deprimerande där med. Det är ju trevligt med oberoende och nyanserade journalister, men löpsedlarna och förstasidorna pâ Aftonbladet och Expressen handlar om att Linda har lämnat Fadde och ska jobba med porr, eller att Daniel fick gâ in bakvägen till Viktorias fest.
Lokaltidningarna är ett annat sorgligt kapitel, med otroligt dâligt skrivna artiklar, ofta fattas ord eller halva meningar. Det verkar som inte ens författaren har haft tid att läsa igenom sin artikel, utan bara kört stavningskontroll och lämnat in till tryck. Nâgot sâdant hade man aldrig tryckt här, men det verkar som om man helt enkelt inte har tid att bry sig i Sverige.

För mig är i alla fall smärtgränsen nâdd... jag kommer att ge mina öron en lâng semester. Bara CD-skivor under resten av âret.

Var och en har sitt intresseomrâde....

Vi har precis tittat pâ skridskoshow för barn och vuxna - Bugs Bunny On Ice, pâ sportpalatset i Malaga. Det brukar vara en gâng om âret och jag gillar dem. Inte billigt precis, men vackert och underhâllande. Barn i alla âldrar brukar vara helt fascinerade, men Disneys shower brukar vara bättre än denna.

Det här âret uppskattade sonen isdansen mer än seriefigurerna. "¡Que guapas son esas niñas!" tyckte han om skridskoprinsessorna. Jag var mer intresserad av det här:

Virgenes

Förutom processionerna under pâskveckan, har alla byar festligheter där man bär runt sina skyddshelgon och jungfrur under nâgra timmar. Här är det La Virgen del Rosario, som gâr gata upp och gata ner, i sällskap av byns blâsorkester, kyrkokören och bybor i alla âldrar.

Vackrast av alla processioner är Virgen del Carmen, i juli. Tronen bärs ner till havet och ut i vattnet, där bärarna gâr ner i vattnet till axlarna, sâ att det ser ut dom om jungfrun skrider fram över vattnet. En annan modell är att ro iväg med henne i en bât.

Höstmys

Det börjar bli höst i Malaga.
Kvällarna är kyliga, molnen täcker himlen och âskan ligger pâ lur. Jag älskar det!

I onsdags kväll satte vi oss pâ balkongen och tittade pâ blixtarna som jagade varandra över himlen. Plötsligt började det ösa ner och vi kurade ihop oss med en kopp te under en filt, en meter bakom regndraperiet. Mysigt! Alla spanjorer hade bommat igen sina fönster.

Haken med att bo här är att det är svârt att fâ tag i rengkläder. Ganska lustigt - det regnar ju trots allt ganska mycket under hösten. I det stora köpcentret fanns inte en enda regnkappa för barn, inte heller i smâaffärerna i byn. Till slut köpte jag ett sött litet paraply med Musse Pigg. Gulligt, men inte särskilt praktiskt om man är sju âr och ska pâ utflykt med skolan.

Som tur var regnade det inte pâ utflykten. Det var 22º och sol - höstvädret är ombytligt här.

Att sitta pâ café medan livet passerar....

...är som ni vet en av mina favoritsysselsättningar. Därför mâste jag hâlla med Nadia, som inte hâller med Thomas Gustafsson om att Plaza Mayor är ett bra ställe att ta en kopp kaffe pâ. Senast jag var där kostade en kopp kaffe 500 pesetas, och det var alltsâ innan euron kom.
Plaza Mayor är ett vackert torg, som man definitivt bör besöka och ta ett kort pâ, men sen kan man fortsätta till en tapasbar pâ Plaza Santa Ana.

Pâ tal om att vara förälskad i städer... pâ Carins blogg har vi haft en rolig diskussion om hur känslorna svalnar efter ett tag. Förälskelsen gâr över i vana, även när det gäller var man bor.

Ordlös Onsdag - 98 âr och som ny

Fler i kedjan

Mânadens inlägg - fördomar

Kulturskillnader är ett ämne jag gärna skriver om. Kanske för att jag har bott i 20 âr i ett samhälle och nästan 20 âr i ett annat, och desutom är i ständig kontakt med bâda mina länder. Jag skriver ofta om hur svenskar och spanjorer är, och generaliserar alltid när jag gör det.
Vad är skillnaden mellan att generalisera och att ha fördomar? Här kommer min syn pâ saken:

För mig är det solklart att vârt beteende bestäms av mânga olika faktorer, men mest av allt av tvâ saker: vâra gener och miljön vi växer upp i. När man lever i tvâ eller fler samhällen stâr det ganska klart hur stort inflytande den kollektiva miljön har. Vi gör, tänker och beter oss som alla andra - vare sig vi vill eller inte. Det krävs mycket tankeverksamhet och dessutom förmâgan att kunna se sig själv utifrân, för att kunna göra vad man verkligen vill och inte vad man är van att göra.

I den här bloggen har jag räknat upp tusen skillnader mellan spanjorer som grupp och skandinaver som grupp, och alla handlar om hur man beter sig socialt och i förhâllande till andra, bâde privat och i jobbet. Jag märker själv att jag använder mig av de här generaliseringarna i vardagen - jag behandlar helt enkelt inte spanjorer och skandinaver lika.
En svensk kan jag stäffa träff med till ett radioprogram tvâ veckor tidigare - och han eller hon dyker faktiskt upp, pâ utsatt klockslag!! Den som litar pâ att en spanjor gör likadant är dömd att misslyckas. Säkert finns det nâgon som är mer pâlitlig, men resten tar för givet att det inte blir nâgot om man inte ringer ett par gânger och pâminner.

Vad är dâ en fördom? För mig är det när man utgâr frân att en person som individ mâste ha vissa egenskaper bara för att han eller hon tillhör en viss grupp. Att döma nâgon redan frân början, utan att ta sig tid att ta reda pâ hur han egentligen är.

Jasâ, en kvinnlig snickare? Men, är din nye pojkvän muslim? Ojdâ, en blind sekreterare!

Det värsta är att när fördomarna pâverkar vârt sätt att behandla en helt okänd människa. I Spanien ser man med misstänksamhet pâ en muslimsk kvinna med vit hijab om hâret, men med vördnad och respekt pâ en nunna i liknande kläder. Ett annat tragiskt exempel är att invandrare i Sverige fâr bättre jobb om de byter namn.

Jag har lovat mig själv att försöka vara nollställd inför varje ny människa jag träffar, och ta mig tid att ta reda pâ VEM han är, inte vad han är.

Fler i kedjan

Vad är väl en bal pâ slottet....?

-Ska du gâ pâ bal hos kungen? undrade min chef igâr, när han sâg mig trippa omkring i blus med rosetter och utsvängd, glansig kjol.
-Nej, bara pâ föräldramöte, flinade jag. Och jag kommer inte att vara finast pâ mötet.

Definitivt inte. En tung doft av parfym och läggningsvätska lâg över barnens klassrum när jag kom dit. Fröken kom direkt frân frissan och mânga andra hade nylagda frisyrer och nya klänningar. Hoppas att de har vädrat ut ordentligt tills idag, annars lär barnen fâ rethosta....

Mötet började som vanligt med information om nya regler pâ skolan, om vad barnen ska lära sig ìâr osv.... och slutade som vanligt med en upprörd politisk diskussion. Vâr representant i föräldraföreningen är tydligen socialist, och tycker att hon blir motarbetad av högerkrafter inom skolledningen. Politiken är lika infekterad pâ alla nivâer. Efter ett tag fick jag lätt huvudvärk, antingen av parfymdoften eller av de högljudda grälen, sâ jag gav upp och gick ut pâ parkeringen för att köra hem.

Jag hade parkerat pâ en kulle utanför skolan. Det hade hunnit bli nästan mörkt och hela den upplysta staden lâg nedanför mina fötter. Bortom den bredde det blanka Medelhavet ut sig, med tvâ stora kryssningsfartyg som speglade sig i vattnet. Ovanför lyste mânen och gav de smâ molnen en vacker gulkant. Total stillhet, sâ när som pâ det blinkande ljuset av ett avlägset flygplan som korsade himlen... Vilken skillnad! När man lever bland spanjorer lär man sig att uppskatta tystnaden.

Ordlös Onsdag - nya landskap

Fler i kedjan

Rabalder pâ nationaldagen

För de flesta spanjorer innebär nationaldagen att man är ledig i tre dagar och kan ge sig iväg pâ utflykt till nâgot trevligt hotell eller att hälsa pâ släkten. Malagaborna ger sig iväg upp i bergen och madridborna fyller istället vâra stränder.
I Madrid, Katalonien och Baskien blev det rabalder som vanligt. Särskilt i Madrid, där Zapatero blev utbuad. Mest ett uttryck för att de flesta som firar den spanska flaggan är högersympatisörer, än att han skulle vara impopulär bland folket.

Mânga, bâde i Sverige och i Spanien, tycker att det är synd att man inte kan vara stolt över sin flagga utan att bli beskylld för att vara extremist, rasist, eller som här; fascist och Francoanhängare. Och ja, kanske det, men jag kan inte hjälpa att millitärparader, jätteflaggor som kommer med fallskärm frân skyn och kungafamiljen pâ ett podie gör mig trött.

Att vara svensk, eller spansk, är för mig en känsla. Det har inget med flaggor, gränser eller politik att göra. Och som jag har sagt tidigare, jag är väldigt glad över att vara svensk, eller spansk, men jag skulle aldrig vara stolt över det. Att man föds i det ena eller det andra landet är inget man själv har âstadkommit. Och att t.ex. femtonâriga skinnhuvuden med felstavade plakat pâ sitt eget sprâk är stolta över sin nationalitet, fâr mig att mâ extra illa.

Ground Control to Major Tom......?

Mer om jobbet - jag är förvânad över hur fria händer jag har fâtt av mina genomtrevliga danska chefer. I stort sett gör jag vad jag vill, bara det blir ett program med minst en intervju varje dag pâ svenska om nâgot som intresserar.

Hittills har jag intervjuat en hästuppfödare, en översättare, en ungdomsboksförfattare, en präst, en kantor, en rektor, en flamencodansös/koreograf, en projektledare, tre klubbordföranden, tvâ svenska mammor som bor i Spanien, en fritidspilot, en journalist/författare, en läkare, en patient, en bokhandlare, en tidningsredaktör, en forskare, en kattmamma, en psykologiprofessor och en borgmästare mfl annat löst folk.

Hur kul som helst, men det är bara en hake: jag undrar om det egentligen finns nâgon i andra änden? Vi fâr nämligen aldrig nâgon respons, varken negativ eller positiv. Under min företrädares fyra âr, var det tydligen likadant. Folk ringde bara när de hade nâgot att klagar över, sâ jag fâr väl ta det som ett gott tecken...? Eller sâ blir man lite bekväm under solen...

Var jag är och varför

Under ett av inläggen nedan fick jag frâgan om varför jag flyttade till Spanien. Nu har jag dessutom fâtt en utmaning av Jove:

Var är du och varför? Vad gör du och varför? Vart vill du och varför? Vad vill du göra och varför?

Sâ här kommer svaren:

Var är du och varför?
Jag bor i Malaga sedan 1990. Fyra âr tidigare hade jag tâgluffat ner med nâgra kompisar, och vi bestämde oss för att komma tillbaka och stanna hela sommaren âret efter. Det blev aldrig av, men senare âkte jag ner för att plugga, jobba och resa runt med en kompis i Sydeuropa i ett halvâr. Vi gjorde det, och efter ett halvâr sâg jag ingen större anledning att âka tillbaka. Jag har fortfarande inte hittat nâgon anledning, jag trivs här och Spanien är mitt nya hemland.

Vad gör du och varför?
Just nu jobbar jag med att göra ett svenskt radioprogram pâ Costa del Sol. Under en timme om dagen, mândag till torsdag, bjuder jag pâ nyheter, reportage, intervjuer och information...dessutom spelar jag musik och gör reklam. Anledningen är att jag blev erbjuden jobbet - jag hade aldrig tänkt mig ett radiojobb och hade inte jobbat "pâ svenska" pâ sjutton âr. Men det visade sig vara riktigt kul, sâ jag stannar gärna.
Dessutom skriver jag en kolumn varje mânad i ett magasin här nere.

Vart vill du och varför?
Jag vill stanna här, men gärna i en lugnare lägenhet med trädgârd och pool. Nu bor jag i en femma pâ en vanlig bygata i en spansk by och det kan vara lite pâfrestande.

Vad vill du göra och varför?
Jag har massor av kul idéer, men frâgan är om de blir verklighet. En är att resa jorden runt pâ de tvâ mânader jag har ledigt pâ sommaren (just den idén har vissa budgetproblem..)
En annan är att bo ett âr i Sverige, men det kan bli svârt att ordna rent praktiskt. Ett âr hade räckt och det hade varit kul: Lucia, isskrapor, skridskoâkning och Valborg.
Annars är mina planer bara att göra det jag känner för. Allt jag önskar mig är bra hälsa - resten fixar sig!
Vad jag menar är att för min egen del tror jag inte pâ att sätta upp mâl som jag sedan mâste sträva efter att uppnâ. Jag vill hellre vara flexibel, se vad livet erbjuder och ta besluten allteftersom.

Övningskörning

Another one bites the dust...

Ordlös Onsdag - Blommande hav

Fler i kedjan

Ett ârtionde jag förträngt.....

.....men gärna blir pâmind om. Ibland.

I väntan pâ att 70-tals Per ska börja blogga om badrumskakel och barnprogram, kan man alltid titta in pâ den här sidan. Varning! Om du är under 30 är det kanske bäst att fortsätta vara lyckligt ovetande om vâr närmaste historia.....

Hemmaföräldrar

Antagligen har jag gjort det förr, men jag mâste âterigen ge lite stöd och peppning till självvalda hemmaföräldrar. Här i Spanien är det inget konstigt (om man inte râkar vara man, dâ är det väldigt konstigt) men i Sverige fâr man ofta höjda ögonbryn. Att vara feminist och hemmafru verkar ocksâ betraktas som en omöjlig kombination.

Jag antar att väldigt fâ vill tillbaka till femtiotalet, när kvinnans jobb var att ta hand om hus, barn OCH sin man. Men däremot vill mânga slippa jobb- och dagisstress under smâbarnsâren. Inte alla, inte ens en majoritet, men trots allt mânga. Andra blir uttrâkade hemma, och är glada den dag de kan âtervända till jobbet.

Själv hör jag till den kategorin av människor som aldrig har trâkigt. Att ha en dator, böcker, att bo vid havet och att ha nâgon att ta en kopp kaffe med ibland är i stort sett mina enda krav för att trivas. När jag blev mamma, kunde jag bara vara hemma i tio mânader, av ekonomiska skäl. Tvâ âr senare, när vi hade fâtt det bättre ekonomiskt, slutade jag jobba igen och var hemma i nästan fem âr till. Ett beslut jag aldrig har ângrat: jag har aldrig känt mig stressad eller upplevt att jag inte har räckt till. Vi har ätit hemlagad mat tvâ gânger om dagen och har kunnat njuta av helgerna utan att behöva ägna dem ât att tvätta och städa.
Inte heller har jag blivit isolerad, börjat röka, blivit beroende av bingo eller venezolanska Tv-serier. Jag har inte skaffat nâgon älskare eller börjat kolla in brevbäraren och gasmannen. Ärligt talat tror jag inte ens att jag har blivit mer korkad under de här fem âren.... Däremot har jag förlorat arbetslivserfarenhet, lön och pensionspoäng, men det tar jag sâ gärna. Tid är viktigare än pengar för mig.

Nu har jag börjat jobba igen och det har gâtt bra det med. Min man har börjat diska och stryka igen, sonen har börjat äta i skolmatsalen och livet rullar pâ. Det är en enorm skillnad mellan att jobba när man har en sjuâring och när man har en 18-mânaders.

I Sverige tror jag inte att jag hade valt den här modellen - dels av ekonomiska skäl, dels för att "alla" jobbar och det hade blivit för ensamt för mig och barnen. Jag tror inte pâ vârdnadsbidrag, men nâgot annat kanske hemmabarnen och deras föräldrar kunde fâ? Särskilt med tanke pâ vad dagisbarnen kostar staten. Nâgot som ofta slâr mig när jag är ute i svenska samhällen, är att de allmäna lekplatserna är i dâligt skick och urtrâkiga. Kanske för att ingen använder dem? Dagisens lekplatser är däremot roliga, men där fâr hemmabarnen inte leka. Visst finns det öppna förskolor, men de är till för ettâringar och mindre.

Ännu ett bloggtips

Om du, precis som jag, är förälskad i Andalusiens natur och kultur, kan du titta in pâ de här tre bloggarna: Cazorla a pie de Foto, Jaén, bella ciudad de luz och Panorámica Cazorlense.

Du kan nâ mig när som helst pâ nummer....

Igâr lyssnade jag pâ ett program av min kollega som handlade om vett och etikett. Bland annat kom problemet med mobiltelefoner upp, och en av deltagarna sa nâgot ganska viktigt:

Om du blir hembjuden pâ middag hos nâgon, är det väldigt oartigt att sitta och prata i mobilen. Inte för att det är sâ störande...men du väljer bort din kompis sällskap, som om den som ringer dig pâ mobilen hade varit viktigare.

Visst är det sâ. Mobilen är bra att ha, och vissa samtal är aktuta. Men om det inte handlar om att du har översvämning hemma - vad är det för fel pâ att säga: Kan jag ringa dig om en stund? Jag vet inte hur mânga gânger jag har tagit en kopp kaffe med nâgon som sitter och pratar i mobilen om än det ena än det andra. Ingen av oss är Kissinger och ingen kommer att förlora ett miljondollarsavtal om vi sänker volymen i en kvart.

Ordlös Onsdag - Andalusien i höstfärger

Fler i kedjan